onsdag, december 31, 2008

klockan tolv på nyårsafton

står mamman i fönstret, tittar på raketer och gråt-skrålar med uffe

Nyårsafton 2008

Den lilla familjen har firat jul. Dom har haft bakdag, det skulle bli som i Bullerbyn ni vet, med rosiga kinder och massor av grisar, hjärtan och bockar. Exakt så blev det kanske inte. Mamman hade sedvanlig magsjukaångest och bjöd hysteriskt på handsprit, inte minst sedan mormor deklarerat att morfarn låg hemma och var magsjuk. De små barnen bakade muminpepparkakor och kastade deg. . Mormor bakade tusen små pepparkakor och massor av lussekatter. Bäbisen var ansvarig för ögonen och proppade lussebullarna fulla med russinögon. Framåt kvällen dök morbror upp, med kinamat och vin som han tjuvat ur morfars kylskåp. Det blev en fin dag, inte bullerbyig, men masthuggig.
 
På julafton kom tomten, han hade med sig tusen paket till bäbisen och myran. Trots brist på tomtemask och röstförställning förstod inte bäbisen att det var hennes morbror under skägget. 

Mamman har inget jullov, hon förväntas skriva hemtenta över jul. Att skriva hemtenta med två ungar i hasorna, en pappa som hysteriskt skriver exjobb och den vanliga dosen hypokondri är inte det enklaste. Mamman har en strategi. En stor whiskey, alla centrala begrepp staplade på varandra, en massa dravvel och 14 citat. 50-50 att det blir underkänt.

Nyårsafton, as we speak, tillbringas i soffan. Bäbisen och pappan ritar bilar, myran äter äpplepajsrester från golvet och mamman, iklädd nattlinne, äter smågodis och har macbooken i knät. Ett år som tvåbarnsmamma är avklarat. Ett år som mamma till de bästa flickorna i hela världen. 

onsdag, december 03, 2008

Det står jag älskar emma, mamma.


Herregud, Bäbisen kan skriva. Detta är alster nummer två. 

Mvh stolta mamman

onsdag, november 12, 2008

Fröken Tappabortbarnsson

Mamman har börjat på universitetet igen. Då blir hon sitt alterego, fröken Tappabortbarnsson. Fröken T är mycket för teori, hon gillar Wygotskij och Sommer, älskar utvecklingspsykologi och vill göra sina medmänniskor uppmärksamma på barnens medfödda kompetenser. Hon har svårare för praktiken. I realiteten är barnen skrikiga och svarar inte som hon tänkt sig. Till råga på allt har dom mage att vara individer, inte svara som det står i Fröken Ts böcker och det värsta av allt, dom kräks. 

Just den här veckan är Fröken T ledig, Myran är sjuk och mamman måste vara hemma. Idag var Myran lite bättre och mamman tänkte pigga upp dom båda med en promenad. Efter en timma började det ösregna, Myran applåderade och försökte fånga regndroppar med tungan, men mamman ville inte göra henne sjukare och bestämde sig för att ta bussen hem. Redan på busshållplatsen ifrågasatte hon sitt beslut, mamman har ju panikångest och åker helst inte buss, men tigermamman tystade panikmammans oro. Väl på bussen står där redan en blöt mamma med bäbis i vagn, två ilskna pensionärer med dramatenväskor, fyra gapiga tonårspojkar och ungefär 42 dagisbarn. Mamman står inklämd i ett hörn mellan den första bäbismamman, sin egen vagn och en arg, tjock man med stor väska som klev på på Järntorget. Små flickor med tandgluggar och rufsigt hår står mellan mamman och dörren. Vid nästa hållplats uppstår ett litet gräl mellan flickorna och en av dom går av bussen. Ingen av deras tjattriga fröknar märker något så tigermamman måste träda fram och dra ombord flickan igen. Hon gråter och mamman är i chock. Bäbismamman bredvid mumlar om sjukskrivning vid alla framtida dagisutflykter. När bussen är på väg igen kommer en snipig fröken och undrar vad som händer och bedyrar att hon minsann hon full kontroll från långtbakibussen. 

Herregud, mamman måste skydda alla barn från allt, inte konstigt att hon är matt. Och då är hon inte ens fröken T i praktiken ännu. Bäst att hon stannar på institutionen tills hon blir utslängd/gravid/tilldelad medalj för lång och trogen tjänst.

lördag, september 20, 2008

Livet på landet

Så blev det plötsligt höst. Bäbisen har börjat på det nya dagiset, men blivit sjuk och smittat alla hon känner med några konemenofnemenokocker som ingen kan uttala. Till och med mormor fick tillbringa en hel dag i sängen, i morgonrock som morfar upprört berättade för mamman. Morgonrock, då är det illa. Hon är pigg annars, mormor. När man bor hos mormor och morfar på landet på sommarn så får man lära känna än det ena, än det andra av mormors påhitt. Varje dag, oavsett väder, måste innehålla minst en lång promenad. Bäbisens pappa avskyr promenader i vanliga fall, han är inte vänligare inställd till dom på landet, där det antingen är trettiofem grader varmt och vindstilla alternativt fem grader och stark pålandsvind. Det är friskt idag ropar mormor förtjust och drar sin flock efter sig. Då brukar bäbisens pappa muttra att han minsann ska grilla mormors katt, och använda väldigt mycket tändvätska. Tändvätska är nämligen förbjudet på landet, ingen vet dock varför. Där finns dock flera flaskor i verktygsboden som bäbisens pappa smyggrillar med när mormor inte är hemma. Som för att locka honom i fördärvet står dom där och ropar hans namn; använd mig, jag gör en fin eld, mycket snabbare än miljötantens eltändare. Vill du ha mat idag, ta flaskan! Varför mormor, varför har du köpt mig om jag inte ska få brinna?

Ett annat av mormors infall är att man inte får kissa ensam. Ja, du läste rätt. På landet har hon installerat en ny och väldans tjusig förbränningstoalett. Du sätter i en påse i maskinen, gör det du ska och trycker sen på en knapp och swooosch så brinner det i holken. Varje påse kostar två kronor, eller om det var tvåochfemti? Så för att spara lite måste man kissa med någon. Så rätt som det är, även mitt i maten, sticker någon ut huvudet från toaletten och frågar "samkissa, någon?" Samkissningen är helt acceptabel för den som kissar först, men den som kommer efter, han får leva med skräcken för att påsen kan blir full och svämma över. (Efter flera glas vin är det ingen som vågar samkissa längre, så mamman försöker hålla alkoholkonsumtionen på en lagom hög nivå. Konstant.) Bäbisens pappa är väldigt orolig för att få sina skinkor dränkta, och då särskilt i någon annans kiss. När mormor i all välmening föreslår att pappan ska kissa på en en på baksidan, som hon dessutom kallar kiss-enen vill pappan åka hem till stan. Bäbisens pappa är nämligen mycket pryd. Bäbisens mormor och morfar är inte alls pryda, dom är nästintill naturister om man frågar pappan. När han minst anar det dinglar ett organ framför honom, mormor byter om till bikini i vardagsrummet, morfar letar ilsken och byxlös efter sina shorts. 

Trots detta väljer pappan att åka till landet flera gånger varje sommar. Ty trots alla knasigheter, mormor och morfar är mycket älskade. Kyl vinet, göm katten och ladda med samkissningspåsar, snart är det sommar igen, då kommer vi farandes! 

torsdag, augusti 21, 2008

Försäkringsmedicinsk utredning

Idag kom brevet. Förslag på beslut, 18 månaders sjukersättning. Det går inte att få längre, om 18 månader ska sjukförsäkringssystemet göras om och man är antingen sjuk för evigt eller hänvisad till socialtjänsten.

Den hurtfriske psykiatrikern anser att mamman tillhör vuxenpsykiatrin och bör få en pykologkontakt där. Tydligen har mamman en ohälsosam fobi mot bla smuts, kräk och baciller. Risken/chansen att mamman ska få en plats i öppenvården för behandling av franska nerver är inte överhängande stor. Man bör vara minst suicid.

Vidare föreslår man att mamman ska få hjälp och stöd för att fortsätta studera i den takt hon orkar. Handläggaren på kassan säger dock nej till det, det går emot deras regler. Intressant att kassan betalar mångatusen för en utredning vars resultat och rekommendationer går stick i stäv med regelverket.

Dagis, det nya.

Bäbisen är nu inskolad på det nya dagiset. Första dagen var hela familjen med vilket bara det skrämde inskolningsfröken. Att de sen skall sitta på ett kontor på en gånger en meter, fyra personer, varav en omväxlande gråter hysteriskt/ammar/försöker rymma mot utgången, en som springer ut och in i rummet och två föräldrar som ser väldigt misstänksamma och och ställer tvåhundra frågor om allt gör att fröken ser väldigt trött ut. Efter en stund menar inskolningsfröken att det vore bäst om mamman stannar hemma och låter pappan sköta inskolningen. Hon menar att mamman verkar vara en sån som motarbetar inskolningar och inte verkar lita på inskolningsfröknar. Bah, vilken fräckhet! Som om mamman skulle vara nån sorts fånig hönsmamma... Mamman muttrar surt resten av samtalet, men pappan är obehagligt nöjd med att han verkar ha framstått som den mer kompetente föräldern (läs minst galen) och tar sig an uppgiften.

När pappan kommer hem första dagen blir han såklart utfrågad. Inskolningsfröken är lika sympatisk som ett högt träd ungefär, flera av barnen verkar redo för institution och är inte värdiga att leka med bäbisen, toaletterna är under all kritik och ingen har satt upp bäbisens bild vid hennes fack. Och inskolningsfröken trodde att pappan var the easy way to go...

måndag, juli 21, 2008

Försäkringsmedicin aka familjesemester

Mamman har varit på försäkringsmedicinsk utredning. I det lilla väntrummet satt första dagen ungefär tio människor och väntade på introduktionsmöte. Tre som skulle utredas, resten var mammans flock. Mormor, morfar, äkta män, barn, bäbis, Blixten McQueen, en kylväska, bäbisens viktiga ryggsäck med fina saker och valen Kit.

Mamman bedömdes av flera människor. En socionom, en psykolog, en sjukgymnast, en psykiatriker och en allmänläkare. En arbetsterapeut skulle också vara med men hon fick kräksjuka. Detta ledde till klart svår ångest hos mamman som med stirrig blick gick loss med alcogel på allt som en arbetsterapeut kan ha tagit i. Bord, stolar, psykologen kanske? Bäst att inte skaka hand!

Mamman får känslan av att om socionomen och psykologen hon fick träffa nu skulle vara ett stående inslag i hennes liv skulle allting vara annorlunda. En såväl sorglig som fin tanke.

Psykiatrikern försöker muntra upp alternativt sänka mamman och menar att hon ska vara glad att hon har ångest och inte cancer. Det är ju så jobbigt med strålning och så. Om mamman nu var en vanlig människa hade hon kanske sett det fina i den tanken. Inte mamman. Hur kan han veta att mamman inte i detta nu äts upp av ebola, grön starr och horribla cancervarianter. Galningen utmanar ju ödet, otäcka fysiska sjukdomar kommer nu bestämt att drabba henne.

Allmänläkare. Bara namnet får mamman att tänka på obducentens kumpan i styckmordet på 80-talet. Den här visar sig vara en österländsk man med pondusrondör, stor hund och kraftig brytning. Varje gång mamman öppnar munnen för att berätta vad som tynger henne skriker han VA? innan mamman hunnit till första stavelsen. Mamman antar att det beror på språkliga problem och pratar med enkla ord. Nej, VA? fortsätter. Till slut ger hon upp och håller med om allt allmänläkaren säger. Även när han säger att mamman inte ska ha MONO-medicin nickar hon instämmande, trots att hon inte vet vad det betyder. (Det visar sig senare vara hans sätt att säga att ångestpatienter behöver mer än en medicin, alltså duo och inte mono. Solklart, eller hur?) Gamla orättvisor dyker upp i journalen och läkaren blir tydligt upprörd och grymtar åt mamman att den läkare som skrev ut den medicin fatta inte ingenting. Hon prata svenska? Nejnej, säkert ryss... Det sista mumlar han fram, lite för sig själv. Mamman, som enligt psykologen är gravt deprimerad, nästan kvävs av skratt.

Dagen efter läser mamman att det är den österländske doktorn som ska hålla i det avslutande samtalet. Lite orolig vänder hon sig till den trevliga socionomen. Denna viskar då, samtidigt som hon ser sig omkring, att han hör mycket dåligt har jag märkt. Jaha, det kunde han inte ha sagt innan eller? Stolthet väser hon lite hemligt fram och stänger sin dörr.

Slutsamtalet går utmärkt. Allmänläkaren har förstått mamman riktigt bra visar det sig och nu när mamman skriker fram sina tankar och önskemål slutar han men sina VA?

Om två veckor kommer domen och den spännande upplösningen i kampen mamman-försäkringskassan. Don't miss it liksom.

tisdag, juli 08, 2008

Sanningen

Fina fina flickor, små töseskruttar. Allra käraste små människor. Nu kommer sanningen. Mamman älskar er precis lika mycket båda två. Om natten kommer ovälkomna tankar. Vem räddar Du först om det brinner? Vem älskar Du mest? Vem ska få din ena njure? Njurlös, med en flicka under varje arm springer mamman. Kommer till undsättning, var ni än är. Ingen ångest stoppar henne. Ni har en mamma, en tigermamma. Skrik ni bara! Hon kommer störtandes. Snappar er över dagisstaket, plåstrar och pussar. Bjuder på te och klappar små sjuklingar. Blir övertalad att köpa katt, tittar på bil-film hundratjugo gånger, borstar hår, skäller och förmanar, berättar fåniga sagor och älskar, älskar, älskar er till stjärnorna.

onsdag, juni 18, 2008

Middagsplaner

Mamman och pappan och bäbisen tycker mycket om att äta i soffan. Mamman och pappan låtsas vara vuxna och tycker inte att det är lämpligt, men igår hade de målat fönster och köksbordet var belamrat med trettiotvå penslar och burkar och trasor. Nåväl, middagen skulle just serveras när mamman skulle öppna en burk tacosås. Hon skulle bara öppna burken, men locket satt så hårt så hon fick ta i lite och vips så var locket av, burken var lite hal och i nästa sekund är bäbisen dränkt i tacosås, soffan ser ut som nån har kräkts nåt otäckt över den, detta otäcka fortsätter sen i en flod ner på den ljusblå (fd. ljusblå) ullmattan och stänker över hela mamman, golvet och lilla Myran. Mamman svär en lång ramsa och bäbisen storgråter av förskräckelse och pappan skrattar ihjäl sig, så pass att han ligger handlingsförlamad och piper på golvet bäbisens molnzip (tröja med moln som mamman älskar...) är blodbadsröd garnerad med lökbitar, mattan luktar som ett misslyckat crosskitchen; blött får möter Mexico och mamman är sur.

Efter en stund har mamman lugnat ner sig lite och ska sätta på ett kassettband åt ungarna. Bandspelaren funkar inte så mamman ropar på maken. Han kommer och ska hjälpa, men flinar åt mamman och säger: älskling, jag hjälper dig, men för att underlätta kanske du kunde hämta en burk sås och hälla över mig?

tisdag, juni 10, 2008

Försäkringskassan igen

Den här bloggen skulle egentligen handla om livet som ung förtidspensionär. Det har inte blivit så mycket med det, mammakärleken har tagit över och försäkringskassan har varit minst sagt frånvarande i mammans liv. Nu kommer dock en uppdatering, ett ledset, argt meddelande från en som varit sjuk i många år. Sjunde året som sjukpensionär. En utredning i försäkringskassans regi, år 2003. Sedan dess ingenting. Förrän nu! NU är mamman frisk. Alldeles av sig själv. I försäkringsläkarens utlåtande läser mamman en lång radda med symptom, ångest, tvångstankar, fobier. Sen ett; jag kan inte se att det finns några hinder för att den försäkrade ska kunna stå till arbetsmarknadens förfogade. Försäkringskassan överväger därför att avslå din ansökan om vidare sjukersättning. Du kallas härmed till lett möte där vi kan berätta för dig hur du kan få hjälp med att söka ett arbete.

Inte sedan Jesus gick i sandaler har någon helats så. Sjukpensionär i princip ett helt vuxet liv. Om två månader ska mamman stå till arbetsmarknadens förfogande.

Kanske tror man att mamman fuskar. Ni ska veta att man tjänar stora pengar på att bli sjuk direkt efter gymnasiet. Håll i hatten, 94.000 om året, innan skatt. Dvs cirka 5000 i månaden. Väl värt att fuska för va?

Nu finns två alternativ; Ta ett jobb (Myran är sex månader) och jobba tills man går i väggen och ungarna får en trasig mamma. Då skulle iofs SGI:n höjas och sjukersättningen bli högre den dag mamman klappar ihop. Som alternativ två tänker mamman att det vore lättare med en fysisk, mer synlig skada. Kanske kapa ena benet? Armen? Hoppa lite utför en lägre bro?

Mamman ringer till handläggaren. Där får hon veta att gemene man lider av lite ångest men de går minsann till jobbet ändå. Och angående rehabiliteringen så kan mamman visst få en sån till hösten. Det går utmärkt även om man inte har ersättning från kassan. Mamman kunde inte låta bli att fråga om hon kunde bjuda sin familj på försäkringshandläggare till middag, i brist på mat. Inget svar. No connection.

Om en vecka går mamman, Myran och den numera uppretade mormorn på möte med tanten. Fortsättning följer.

måndag, maj 19, 2008

Utmanad

Mammans väninna, som driver en något mer konventionell blog, har utmanat mamman.

För fem år sedan. Då skulle mamman snart gå på ett bröllop. Där skulle hon komma att spendera hela kvällen på terrassen, talandes i mobiltelefon med mannen som numera är känd som pappan, då som terroristen som snart blev en prins.

För tre år sedan. Mamman hade precis blivit mamma. Lilla Sanna var drygt en månad gammal, mamman och pappan gick omkring i ett rus av kärlek.

För ett år sedan. Då hade mamman en Myra i magen och gjorde praktik och för att inte kräkas smygåt hon digestivekex i kapprummet när barnen inte såg.

För tre månader sedan. Längtade mamman efter vår och efter sin vän i Chile

Igår. Treårskalas hos vänner. Icabesök som urartade redan vid frukten.

Idag. Bäbisen, mamman och Myran hängde på lekplatsen i Haga på förmiddagen, pratade med små kompisar och deras mammor och funderade över frikyrkligheten på öarna. Handlade frukt, åt pasta och plockade maskrosor, med fluff, inte längre gula, och gav pappan i present när han kom hem.

Imorgon. Ska mamman gå till frisören, den gamla vanliga. Mormodern och flickorna ska följa med. Frissan vet inget om de planerna ännu...

Om ett år. Hänger mamman på universitetet igen. Kanske går hon på husvisningar och längtar efter en inneboende...

tisdag, april 29, 2008

Att vara tre år

Tårarna rinner minst en gång i timmen. Jag är ledsen mamma, så ledsen. Varför? Heffaklumpen hittar inte sin mamma/Myran tog min leksak/jag hatar att tvätta håret.

Öronbedövande tjut när mamman minst anar det. Vad hände? Äter någon upp treåringen? Blir hon skalperad? Ser hon döda? Nej, lillasyster dregglade/åt på min tågbana/rapade.

Små presenter i din sko? En bil eller en död mask i din jackficka? Ett litet finger hålls fram, nära, nära mottagaren; det här är snor mamma, du får det av mig. Tack.

Omständiga, obegripliga historier som alltid slutar på samma sätt; och då kom hans mamma och då blev allt bra!

Hon hör och ser allt. En natt ligger hon och pratar medan mamman försöker sova. Hon berättar en saga om jorden, om hur planeterna snurrar och hur den lilla månen snurrar och att de blir som en klocka och det finns andra planeter också. Hon vet hur barn föds och att man ska klippa av navelsträngen. Hennes bästa godnattsaga är när mamman berättar om hur Bäbisen bodde i magen och sen föddes. Glöm inte att berätta om hunden mamma, den gula som är död. Du är ledsen för det mamma, jag ska köpa dig en ny hund. En råååååsa.

torsdag, april 24, 2008

Jakt

Platsen på hemska dagiset är uppsagd och mammans jakt på den perfekta förskolan har börjat. Hon packar sina ungar i dubbelvagnen (en urban jungle, egentligen emot alla mammans principer att ha en så dyr och framåtvänd vagn) och ger sig iväg. Bäbisen vädrar probelm och frågar trettiotvå gånger på vägen om det är så att mamman kanske måste gå hem och lämna bäbisen på dagiset. Efter trettiotvå nej, vi ska bara titta lite älskling står mamman och hennes lilla flock står och hänger och käkar banan på Sveagatan innan dom går in, bäst att undvika blodsockerfall.

En mamma med yttepyttenyföding i bärsjal och vovve i rosa koppel går förbi. Hon har knutit löst och ungen hänger snett och mamman tänker genast att hon borde erbjuda henne hjälp (sen när kan mamman allt bäst?) men låter bli. Efter att hunden kissat går sjalmamman förbi igen. Då ser mamman att hon har knutit hur snitsigt som helst och går där och ammar som det var det mest naturliga i hela världen.

Sjalmammor, we are not alone.

Dagiset var alldeles utmärkt fint och gosigt och roligt. Och har två års kö. Minst. Jakten fortsätter. Mamman tar flocken till Dagisetmeddenminstagårdenistan. Där huserar en gravid fröken, en som ser snäll ut och en ung, snygg. Mamman och bäbisen slår sig ner på golvet. Myran kravlar iväg och äter lite på den snyggas foppa-toffla medan bäbisen river ner en fisherprice-bondgård och skriksjunger en liten sång. Mamman försöker höra den gravida som berättar viktiga saker om tema skogen. Barnen byggde egna myror och portfolionånting, mycket viktigt med nåt annat. Nu kastar någon en giraff i huvudet på mamman. Snyggfröken är blöt om strumpan och försöker lite fint rumphasa iväg mot målarrummet. Mamman bestämmer att det är dags att gå hem och får locka med glass och lekplats, annars tänker bäbisen minsann stanna kvar på dagiset. Hon tittar på klockan. Dom har varit därinne, på lekmattan, i fyrtiotvå minuter. Tiden går fort när man har roligt.

söndag, april 20, 2008

Att gå till frisören

Mamman har fått en otäck dagisförkylning och kraxar som en kråka. Man kan inte sjukskriva sig från att vara mor så det har tittats många gånger på den nya filmen Pettson&Kattonauten. Om man tar tillräckligt mycket nässpray är den riktigt bra.

Mamman har varit hos frisören också. Det var sådär lyxigt med hårtvätt i minst åtta minuter, föning och klippning och putsning och sjutton olika vaxmoussestylingblablabla. Allt hade varit superbra om bara;
1. mamman inte hade gråtande, arg ostbågsformad sprattelmyra i famnen under hela processen och
2. den självgoda frisören inte hade klippt värsta trendfrisyren som kräver styling a'la fashionista varje morgon. Mamman är inget modelejon direkt utan varierar mellan att inte tvätta håret alls, att ibland borsta det och cirka en gång i veckan känna sig som en uteliggare och tvätta det några gånger på raken, som kompensation. När mamman sa det till trendfrissan fnissade hon och tyckte att mamman var såååå lustig, hihi. Och när det blev så uppenbart att mammans groomingprocess inte kunde vara annat än ett skämt höll hon käften och gick hem med modefrillan. Och nu sitter hon här och morrar över att de moderna flikarna i kombination med mammans övriga (brist på) stil ser ut som en sån nagelsaxöverhandfatetklippning som mamman brukar bjuda sitt hår på. Plusminus ungefär femhundrafyrti spänn.

måndag, april 14, 2008

Dagis, upplösningen.

Sista dagen på dagis gick det inte att lämna Bäbisen. Hon lämnas ute, på gården. Upp från gården går en stentrappa, sen en liten avsats med en grind ut mot gatan. Den är gatan 200 meter lång, sen svänger man hem till lilla familjen. Bäbisens fröken tyckte att det var slut med tramset nu och hetsade åter mamman till att skyndaskynda med lämningen och det går inte. Eller mamman försökte gå, men bäbisen sprang efter och vid trappan tacklade fröken henne så hon ramlade. Bäbisen blev hysteriskt ledsen så mamman fick följa med ner på gården igen. Fröken är mamman i hasorna hela tiden och säger att hon ska gå, skynda nu, det blir värre om du stannar, du sänder ut dubbla budskap, förstör för bäbisen osv. Mamman börjar bli lite hjärntvättad och tänker att fröken kanske har rätt. Kanske är det mammans egen ångest som hindrar henne från att göra det rätta för sitt barn. Kanske ska det vara så här. Så hon säger hejdå och går. Vid grinden hinner Sanna upp, då skriker fröken att mamman ska gå,och att hon tar bäbisen. Ta inte mig skriker bäbisen då! Sen blir hon helt hysterisk och vrålar mamma, mamma, mamma. Hela vägen tills mamman svänger vrålar hon så. Ett par minuter väntar mamman där, men bäbisen lugnar sig inte. Då kommer det till mamman vad hon håller på med. Så här behandlar inte mamman sin bäbis! Hon sprintar tillbaka som en älg, rycker åt sig bäbisen över stängslet och säger tack, men nej tack till fröken. Fröken sätter näsan i vädret och med ett "då kan inte jag hjälpa dig mer" vänder hon på klacken och går.

På vägen hem säger bäbisen; alla människor gillar inte dagis, Sannor gillar inte dagis.

Väl hemma ringer mamma till rektorn. Hon visar sig vara en klok kvinna som varit förskollärare i 25 år. Hon föreslår olika lösningar, ominskolning, byte till annan förskola. Men hon säger också att en treåring har inget eget behov av att gå på förskola och om du vill så kan hon vara hemma. Hon avslutar samtalet med att säga att mamman är en kompetent mamma som ska lyssna på sin magkänsla! Lite spak ringer fröken upp efter ett par timmar. Plötsligt är hon öppen för att mötas, att planera osv. Hon hade ändå tänkt ringa och föreslå det menar hon. Sure. Aldrig i livet att hon får ta hand om mammans unge.

lördag, april 12, 2008

Treårsdagen


Pappan ringer till Mölndal och vi är välkommna in. Då är klockan sju och vi ringer efter en taxi. Taxichaffören ser mycket blek ut och det blir inte bättre när pappan meddelar att vi bara ska ta vägen om PaterNostergatan för att lämna nycklarna till hundvakten. Mamman ligger i baksätet och taximannen kör så det ryker. Han ser illamående ut.

Klockan är 09:15. Mamman är öppen två futtiga centimetrar. Hon bestämmer sig omgående för kejsarsnitt. Ingen hör på henne, trots att hon klämmer fram tårar. Till slut får dom ett rum i alla fall, tårarna har betalat sig.

Klockan tre drabbas mamman av panik, hon dör nu. Pappan ringer på klockan och när barnmorskan kommer in ber han henne om eda. Mamman morrar mellan värkarna att nu kommer bäbin. Barnmorskan håller med mamman, men pappan envisas med ryggbedövningen.

Klockan tjugo i fyra föds bäbisen. Barnmorskan håller fram en skrynklig liten fågelunge och i lustgasdimman tror mamman att det är en pojke. Det visar sig vara navelsträngen. Det är en liten flicka, med platt näsa, storkbett i pannan och pliriga små ögon.
Idag har du firat födelsedag. Tre år. Tre år av vakna nätter, av små fötter i min rygg om natten, pussar och längtan, vilja, envishet, mumintroll, plåster, sugrör och prickiga stövlar, kattjakt, julgranar, mössor och små promenader. Tre år av saker som är du. Jag firar tre år av oändlig kärlek, glädje, gråt och skratt med dig min unge.
Lilla Skrutta, jag älskar dig till stjärnorna.

onsdag, april 09, 2008

Genusarbete i förskolan

Mamman har kanske lyckats återinskola bäbisen på dagis. Ja, mamman säger dagis trots att det inte är pk. Men förskola är ett namn som måste förtjänas. Man blir inte en riktig pappa bara för att man gör någon med barn, man blir inte råtta bara för att man har svans. Den pedagogiska verksamheten på dagiset är helt obefintlig och därför är det just ett dagis.

Man har nyligen renoverat kapprummet. Där har alla barn ett fack. På varje fack sitter en krona klistrad. En krona av den sorten som de kungliga har på huvudet. I kronan finns en bild på barnet som facket tillhör. Det är olika färg på kronorna, rosa för flickorna och blå för pojkarna. De rosa kronorna har blåa "pluppar" uppepå, de blåa har rosa såna.

I veckobrevet från dagiset har mamman läst att pedagogerna (fröknarna, helt klart fröknarna) har haft studiedag och då fått utbildning i genustänkande och vikten av att behandla pojkar och flickor lika i förskolan.

Mamman frågar en av papporna i kapprummet om vad han tycker om kronorna och uppdelingen av barnen efter kön. Helt oförstående tittar han på mamman och pekar sedan på plupparna på sonens krona, och säger; jo, men det är ju rosa här. Han har dessutom mage att se märkbart nöjd ut. Men VARFÖR har just flickorna rosa med blått och inte de vars namn börjar på A eller de som har utländskt påbrå? Vi kanske kunde dela upp barnen efter föräldrarnas politiska tillhörighet eller varför inte sexuella läggning? Vid det här laget ser mamman väldigt ilsken ut och det faktum att hon inte borstat håret, och att hon har ett barn i sjal på magen och ett som försöker bryta sig in i torkskåpet gör henne alldeles genomsvettig och förstärker bilden av mamman som en senmodern genushäxa från dagispappans värsta mardröm. På kafferasten kommer han bergis att berätta för sina kollegor att det är viktigt med genuspedagogik. Eller inte.

lördag, mars 29, 2008

Klädpartyn

Mamman är våldsamt förälskad i ett klädmärke. Det är precis så knasigt som det låter. Klädmärket säljs bara på homepartys, ni vet såna där som man kan köpa plastlådor på? Fast här är det barnkläder som gäller. Stormönstrade, hysteriska plagg som mamman älskar och pappan hatar. Det bästa är att man kan köpa plagg med samma mönster till alla familjemedlemmar. Alla som varit på en camping/gästhamn/stenabåt har sett hela familjer iklädda samma sorts träningsoverall. Precis så är det, men trendigt. Mamman är ett matchningsfreak. Det är antagligen ett uttryck för mammans behov av innerlighet i familjen (alt. galenskap). Att alla är klädda likadant ger en känsla av gemenskap och samhörighet. Tyvärr är inte pappan alls intresserad av att ha på sig en tröja med tvåhundra flyglan eller svettisjacka med hamstern Smulan på ryggen. Han tycker att mamman är otäck som klär barnen (och sig själv ibland) likadant och kallar sin familj von Trapp.

fredag, mars 21, 2008

Drömmar

Mamman tänker många underligheter och är van vid det. Men nu har hon börjat drömma knasigt också. En natt drömmer hon om sin nya man. Han bor på ett stort köpcentrum och är muminpappan. Eller, mamman tror det först, men sen tar han av sig huvudet och därunder är han Per Morberg, (den knasige kocken som mamman var lite kär i när han spelade Fru Mariannes man). Varje gång mamman kommer nära sin nye man /Muminpappan/kocken måste hennes ansikte täckas med flera lager gladpack. Det känns lite fetisch/astma/helt galet. Inte nog med detta, kocken är bigamist och har en blond, lite finsk fru, som kan byta huvud med en katt. Tillsammans går de tre och handlar marsipanråttor (kycklingarna var slut) till bäbisen.

Mamman är varje psykiatrikers dröm.

söndag, mars 09, 2008

En vecka senare

Nej, det gick inte så bra på dagiset. Inte nog med att de stora barnen i bäbisens grupp hade slutat/bytt grupp/tacklat av av okänd anledning så att bäbisen nu ska få leka med sjutton ettåringar, hon kräktes dessutom hela lördagen och vägrade äta resten av veckan. Först idag ville hon äta; skorpor och smörgås, kött och lite marinad (?) tomtegröt, muminkex och gärna salt mamma.

Lilla Myran fick feber och mamman oroade sig mer än vanligt. Och det är inte lite det.

Imån ska mamman gå på party. Klädparty. Hoppas ingen kräks.

tisdag, februari 26, 2008

Dagis, igen.

Detta är kanske det hundraelfte inlägget om dagis. Varning.

Så, nu börjar ältandet. Bäbisen är hemma från dagis sedan i november. Det började med att hon åkte rutschkana så att blodet forsade och mamman och pappan tog bäbisen till vårdcentralen. Där susade dom in med blödande arg bäbis under armen och deklarerade högljutt i kassan att bäbisen måste gå före i kön till läkare, omedelbar vård krävs. Samtidigt matades den lilla med festis och choklad (mot chocken). Bäbisen spelade med i dramat, lät sig läsas för ur en gammal men spännande Bamse och åt raskt upp kexchokladen. Bäst så, det måste ju vara ett misstag att sådana godsaker dyker upp en vanlig torsdag. Ingen på vårdcentralen förstod allvaret, efter en halvtimma i väntrummet kom distrikssköterskan och satte ett plåster på bäbisens ögonbryn och delade ut klistermärken. Till dom tappra. Mamman borde ha fått minst tre.

Sen drog bäbisen hem magsjuka som resulterade i att hon kräktes i mormorns soffa och smittade mamman. För mamman, som ju ogillar sjukor i vanliga fall, var detta en näradödenupplevelse.

Då bestämdes det att bäbisen skulle vara hemma över vintern och nu idag ringde förskolläraren på dagiset och tyckte att det minsann var vår och undrade om lilla bäbisen snart skulle komma tillbaka. Mamman tänkte först säga aldrig och lägga på, men dom tycker redan att hon är lite underlig så hon var trevlig en liten stund och vipps så hade hon sagt att jo, men visst, på tisdag kommer vi! Tänk om bäbisen ramlar och slår sig. Tänk om ingen vill leka med henne, tänk om hon inte vill vara där och går hem. Tänk om det kommer en stor hund och äter upp henne, eller en tant för den delen. För en pensionär som brukar äta kattmat blir ju bäbisen en delikatess.

Vojne, vojne.

tisdag, februari 12, 2008

Innedag

Mamman är lite sjuk idag, hon har magkatarr. Å, mina franska nerver stönar mamman från soffan. Bäbisen tröstar; min unge, min unge, det blir bra mamma. Mamman blir orolig för bäbisens mentala hälsa och tänker lätta upp stämningen med lite tecknande. Du är rosa mamma och pappa med. Pappa har tumme och lingfinger tjattrar hon vidare. Och se, det har han. Och näsa och hatt. Ett begåvat barn, den där bäbisen.

Snart fyller hon år. Tre. Då ska hon ha kalas, pepparkakskalas ska det vara. Alla min vänner får komma säger hon. Särskilt moffa. Tårta ska han få, och så ska dom rulla boll. Och dom kan bygga en gran av lego, och en gång när moffa var här hos mig mamma, då.. Där tappar hon kalastråden och babblar vidare om sin fina morfar, bäst i världen. Kanske behöver ingen annan komma på bäbisens fest?

måndag, februari 11, 2008

Nya vårkläder

Mamman har köpt nya vårkläder till bäbisen. Dom är vattentäta, vindtäta, en massa hightec som mamman blev väldigt imponerad av. Såklart att hennes unge ska ha det bästa. Men dom är så fina och på jackan är det massa vitt så nu vill mamman inte att hon ska ha dom på sig. Så nu får mamman gå till lindex och köpa kläder som man faktiskt kan använda och så får bäbisen ha finkläderna när man ska ut och fingå. En dag var lilla familjen på ica maxi. Där får alla barn gratis banan. Men inte bäbisen, för hennes nya jacka får inte bli smutsig. Mamman är alldeles normal. Lindex, here we come.

Bäbisens låtsaskompisar

Bäbisen är hemma från dagis sen Myran kom, mamman lider ju av bacillskräck och Myran får inte bli sjuk. Ingen annan heller. Ibland blir mamman lite svag och orolig och undrar om hon gjort nåt fel. När bäbisen leker är hon liksom alla karaktärerna i leken, när hon är gädda så talar hon med mörk röst, lite långsamt. När hon är nasse så piper hon och när hon är katten så gråter hon lite gnälligt. En dag hör mamman en kvävd liten sång, som ur skägget liksom. När mamman kommer in i vardagsrummet sitter bäbisen med nasse tryckt mot ansiktet och den röda bilen på bordet.
-Vad gör du hjärtat?
-Blixten sjunger en underbar sång för Nasse.
-ehhh. Jaha.

Ibland ringer det i bäbisen telefon, som ingen annan kan se, då är det oftast gäddan och ibland Mårran. Då blir mamman riktigt förvirrad.

måndag, januari 21, 2008

Bloggen är inte längre så hemlig

På söndag morgon sitter mamman med sin kaffekopp vid datorn. Lilla Myran ligger utslagen i hennes knä, belåtet sovandes med en droppe mjölk i ena mungipan. Bäbisen pusslar med pappan. Lugn i huset.

Mamman har fått ett mejl, inte ett av de vanliga. De vanliga är från någon traderakund som köpt en tröja, från mormorn som kanske hittat ett nytt recept eller från en okänd avsändare som tycker att mamman ska enlargen her penis eller köpa viagra online. Just denna söndagmorgon har hon även fått ett mejl från den rödhåriga seminarieledaren. Denna undrade hur man såg ut när man ätit sin moderkaka. Som ni säkert förstår blev mamman en aning överrumplad då denna blogg (såvitt mamman vet) läses av hennes tre väninnor, en skara fina påhejare från sajten www.sjalbarn.se och mormorn och morfarn. Mamman blev också lite orolig att seminarieledaren skulle känna sig ledsen, inte alla uppskattar mammans raljerande ton, och inte alla vet att om man ätit upp sin moderkaka får man automatiskt ett viss lugn omkring sig, man använder gärna henna för att färga håret, det är skonsammare mot miljön. Man är dessutom svår att åldersbestämma då alla örter man gjort avkok på och druckit upp gjort att man fått fin hy, och långt, vackert hår. Man gillar dessutom Gudrun Sjödens kläder. Sanning att säga är att mamman egentligen aldrig har träffat någon som ätit sin moderkaka, seminarieledaren icke undantagen visar det sig.

Inte nog med detta, seminarieledaren bestämmer sig för att skriva ut bloggen och visa den för mammans klasskamrater. Ni som inte minns, scrolla neråt så förstår ni att mannen i snickarbyxor inte var helt nöjd med mammans text.

Mamman, som ju är en ångestfylld liten person, skrev naturligtvis och försäkrade sig om att ingen hade blivit ledsen. Och nej, så verkade det inte (ja, förutom snickarbyxmannen då). Hon verkade till och med ganska nöjd med mamman och välkomnade henne tillbaka nästa termin.

Mamman kan inte låta bli att undra om snickarbyxorna nu är förpassade till långt in i garderoben.

fredag, januari 18, 2008

Arga mamman

Mamman var mycket arg en dag och skällde på bäbisen. Egentligen tycker inte mamman om att skälla, hon har lite svaga nerver och känner sig lätt lite matt. Bättre fly än illa fäkta tänker mamman och stormar ut i köket ropandes; jag behöver en paus. Efter kommer bäbisen, hoppar upp i sin matstol och deklarerar att hon minsann också vill smaka på en liten paus.

Den sjuka mamma

Mamman fick mjölkstockning. Det är en mycket plågsam åkomma och mamman fick ligga i sängen hela dagen, med hög feber och ynkligt pipande. Pappan bjöd på cocacola och ojade sig och bäbisen och Myran fick amma hela dagen, cirka tusen gånger var. Vanliga dagar får bäbisen bara amma en gång, när hon ska sova.
Dagen efter var mamman botad. Bäbisen vaknade, kravlade över till mammans sida och sa sömndrucket, ja vill amma! Men du vet ju att du får amma på kvällen, när du ska sova, inte nu, svarar mamman. Men jag ska hjälpa dina bröst mamma, du är sjuuuuk.

I mammans mage

En dag skriker Myran mycket. Inne i bäbisens huvud tycker hon och trycker händerna för öronen. Jag tycker att Myran ska gå hem nu säger hon. Men Myran bor ju här hos oss nu menar mamman, var tänker du att Myrans hem är? Där, pekar på mammans mage, där bor Myran och nu får hon gå hem!

fredag, januari 11, 2008

Moderskärleken

Att vara mamma till bäbisen är det bästa mamman vet. Bäbisen är en djup person med många små tankar och ideer. Bäbisen är bäst i världen på nästan allt, men sova och äta har aldrig varit hennes paradgrenar. Sedan den lilla Myran flyttade in vill bäbisen bara äta ärtor och glass och kanske pannkakor. Hon tänker bara sova om mamman och pappan också sover, och de ska ligga så nära att hon kan sträcka ut sin lilla tass och känna på dom.

Mamman har varit en snäll mamma nästan varje dag sedan bäbisen föddes, men att vara en fin mor åt två barn är lurigare. Bäbisen vill vara med mamman hela dagen, leka lera och läsa bok, bada med mamman som åskådare, sjunga en sång, se på en film med mamman. För att inte lilla Myran ska behöva ligga alldeles ensam har mamman henne i sjal. Där, tätt tryckt mot mammans bröst ligger den lilla och sover om dagarna. Hennes fjuniga hår blir blött och slickat som på en nytvättad katt, hennes kinder rosiga och hon andas så lätt. Att ha henne så nära gör mamman lugn och varm.

Myran är ännu så liten att hon liksom drunknar i sjalen och mamman ser inte hennes lilla ansikte så ofta. En dag tänker mamman att om man skulle lägga en massa bäbisar i en hög kanske hon inte skulle känna igen sin Myra, så lite uppmärksamhet som hon ägnat den lilla. När bäbisen hade somnat den kvällen satt mamman och stirrade på sin Myra i flera timmar för att pränta in minsta detalj. Och när hon satt där och räknade de ljusa ögonfransarna, mätte fingrar och tår och fötter (Myrans hand är lika lång som mammans tumme, hennes fot som en pekfinger) så kände hon den stora kärleken. En alldeles vanlig dag med mammaångest och tvätt och play doh blev istället dagen då mamman blev sådär vansinnigt tigerkär i sin unge. Sådär kär som hon innan bara varit i bäbisen. Så att man måste dansa en liten dans och yla lite, så kär att man vill låsa in dom små människorna och skydda dom från allt. Men också visa dom allt det vackra i världen. Sådär tokkär att man vill visa upp sina barn för alla, skrika på gatan, att dom här fina töserna är mina, dom har jag burit i min mage, dom har jag fött och ammat och pussat och kramat och gjort till de dom är. Skrika så att alla hör, att dom här barnen, dom är så innerligt, vansinnigt tokigt älskade som bara små ungar kan vara.

onsdag, januari 02, 2008

Bäbisen ritar


Pappa, Sanna och till höger Imse vimse spindel. Mamman är mycket stolt.