Promenader

Varje dag tar mamman med sig bäbisen och promenerar lite. Ofta går de till posten på Linnegatan, där är mamman något av en stammis. Ibland får hon ett roligt paket, ibland ingenting och ofta frågan om när lillebror ska komma. Mamman är inte det minsta gravid men det låtsas postfarbrorn inte om. Han är bäbissugen och ensam så mamman låter honom hållas.

Utanför systembolaget står ibland en liten, svartmuskig man och spelar munspel. Han spelar oskäligt högt så om bäbisen mot förmodan skulle ha somnat i vagnen måste mamman ta en omväg om hon vill komma till apoteket. Och det vill hon ganska ofta.

Ofta måste de handla nåt på vägen hem. Utanför Mataffären står ofta en darrig hund som bäbisen morrar åt. Inte sällan står där också en ilsken dam som propagerar mot cykelåkandet på trottoarerna. Mamman stämde en gång in i brandtalet, hon har aldrig tyckt om cyklar. Ilskna damen blev glad. Väldigt glad, hon följde mamman hela vägen uppför berget till Masthugget och snattrade oavbrutet med andan i halsen. Vid tygaffären lyckades mamman skaka av sig tanten. Nuförtiden aktar sig mamman noga när hon ska handla, det är bäst att inte se revolutionär ut.

Sjalbarnet

Mamman och pappan köpte barnvagn, en fin blå. Länge stod den i hallen och väntade på sin passagerare. När bäbisen kom så var det inte som mamman hade planerat. Redan på bb kände hon förändringarna. Näsan blev känsligare, den vädrade liksom faror. Under den tycktes morrhår växa ut, känsliga morrhår som fladdrade lite. Hjärtat slog liksom snabbare och kändes stort och varmt. I magen, där bäbisen hade bott, fanns ett stort hål. När mamman sniffade i bäbisens hår och ammade henne kändes hålet uppfyllt, som av varm mjölk med honung. När bäbisen skulle läggas i plastbaljan på bb eller när den nya fina barnvagnen skulle invigas, ja då växte hålet i magen och blev stort och kved av längtan. Bäbisen trivdes inte heller, hon sa det kanske inte rätt ut, men morrhåren visste. Så bäbisen fick bo innanför sjukhusskjortan på bb och så var ett sjalbarn fött.