tisdag, november 28, 2006

Zoloft

Mamman är fri. Sista flisan är uppäten och tre veckor av otäck yrsel, stora tårar och konstiga stötar i huvudet senare är mamman avvand. Stötarna var inte inbillning eller hjärntumör eller nåt annat livsfarligt utan ett utsättningssymptom. Enligt FASS helt normalt.

Mamman känner sig annorlunda och inte helt normalt. Det är dock inget utsättningssymptom, bara mamman.

måndag, november 06, 2006

Ny hobby!

Mamman har tänkt mycket på sista tiden. Det gör mamman alltid, men nu har det varit värre än vanligt. Det började med att mamman skulle sluta äta medicin. Omsorgsfullt delade mamman alla de små avlånga tabletterna i små, små bitar. En liten bit om dagen ska mamman ta för att lindra abstinensen. Eller utsättningsbesvären som det kallas i FASS.

Plötsligt är det som om mamman dras till ledsamheter och sorgsna människoöden. Överallt sitter en liten människa och behöver mamman. Bäbisen känns liten och ynklig och mamman gråter över den hårda värld som förr eller senare måste bli även bäbisens verklighet.

Mamman har vandrat denna väg förut. Varje liten sten under hennes tassar känns bekant. Varje liten krök, varje träd hon passerar är välbekant. Hon vet att vägen tillbaka är: en hobby! Ett tag var mamman poet. Det blev inte så bra. Inte nog med att mamman fick skrivkramp, hon gottade sig dessutom i sina svarta tankar hela vägen ner i depressionen.

Sen var mamman pärlkonstnär, även det blev en kort karriär då bäbisen ville äta upp pärlorna eller stoppa dom i näsan.

Barnvagnstapetsören fick bäbisens pappa att överväga skilsmässa.

Tårtbakare på hobbynivå hade varit roligt men mamman har en tidigare karriär som bulimist bakom sig.

Ett akvarium då! Eller nej, det är inte något för en konstnär.

Vad tycker du att mamman ska göra?