Sjalbarn

Mamman är medlem på ett internet-forum. Där talar man om sjalar, tygblöjor, uppfostringsmetoder. Alla är snälla och glada. När man vill tala om något obekvämt loggar man in som gäst. Det är viktigt med fasaden, även på nätet. Man ska vara lycklig, den olycklige bör logga in som gäst. För allas trevnad.

Mamman är väldigt förtjust i bärsjalar. Sjalarna är vackra, men det är bärandet som är den stora förälskelsen. Tyngden av den varma flickan, känslan av att vara så nära, den lillas andetag mot hennes bröst. Som en jättelång, gosig kram.

Försäkringskassan

Mamman har aktivitetsersättning. Då får man ersättning och går på aktivitet. Kanske hockey. Eller nån trevlig kurs. Det är bara att välja en aktivitet så betalar försäkringskassan. Det är jättebra. För de som inte är sjuka på riktigt. För de som är sjuka på riktigt vågar inte gå på kurs. Än mindre på hockey.

Man kan få arbetsträna också. Man behöver bara gå ut och hitta en arbetsplats som verkar rolig, säga "Hej, jag är sjuk, kan jag få vara här?" Som att söka ett jobb ungefär. Försäkringskassan betalar försäkring för dig. För de som är sjuka gör ofta sönder saker på arbetsplatsen.

En gång skickades mamman på arbetsrehabilitering. Där fick man montera flaggor och kanske snickra en pall. Inte mamman, hon tål inte slipdamm. Hon fick sy istället. Det var trevligt på arbetsrehabiliteringen. I säkert en kvart, sen såg mamman att det fanns andra människor där. Det är människorna som mamman har svårt för, inte arbetet. En av dem har hon sett senare. På Gatan kom han fram till mamman och tiggde pengar. Man kan inte lyckas med alla.

Mamma

Mamman tycker att livet som Sannasmamma är intressant. Hon är inte alls insnöad, inte ens lite. När de säger till henne att det kanske vore bra om hon läste en bok eller såg den där nya danska krimin så säger hon mekaniskt "har inte tid, måste amma/handla små gympaskor/byta blöja" Inte alls så att mamman är trött på det. Det är konstigt att man inte är trött på nån som kräks på en, vrålar skithögt rakt in i ens öra, snuttar fast tutten känns typ sandpapprad och kräver ens totala uppmärksamhet typ hela tiden.

Allt mamman säger låter som en klyscha. Det är så underbart att ha barn! Livet var verkligen tomt innan! utbrister hon. Människorna i mammans omgivning ler ondskefullt och väntar i smyg på att den kärleksfulla goda mamman ska förvandlas till rabiat häxmamma-med-tvåårigt-trotsmonster.

Mamman ammar. Hon är inte alls så pryd som hon trodde att hon skulle vara. Inte ens hälften så pryd som omgivningen önskar. Det roligaste med att amma är att leka val. Mjölken sprutar och mamman skrattar förtjust. Mamman skiter i att det låter som en klyscha. Det ÄR underbart att amma!