Bäbisen läser för trött liten Myra

Lilla familjen firar jul

Myrans första jul har firats, firandet inleddes med att maken köpte världens största julgran, en krasslig stackare som barrar så att den pedantiska fadern måste dammsuga flera gånger om dagen.

Bäbisen är nöjd med att den lilla familjen har jullov. Ingen får lämna huset, då gråter hon så det skvalar. Separationsångest diagnosticerar mamman och pussar lite extra.

Bäbisen tar hand om sin Myra och när hon inte kan, upptagen av små tekalas eller av att bygga en giraff av lego, vrålar hon till mamman att Myran behöver nåt. Den e lessen nu mamma, måsse amma. På mornarna ligger bäbisen på golvet bredvid Myrans babysitter och läser högt ur någon spännande bok. I början var det vem ska trösta knyttet, men Morran är så farlig att bäbisen grät när hon kom till den sidan. Varje gång. Så den boken ligger numera och väntar högst upp i bokhyllan.

På julafton kom ingen tomte, men gamla tanten var där och det var bäbisen nöjd med. Och moffa såklart. Drömskt tittar bäbisen på mamman och säger; moffa, min bästa vän i världen. Och mommo och pappa. Och tutten. Och du, mamma. Hon är diplomat, den lilla.

Bäbisen på bb

Bäbisen hade upprepat sitt mantra; jag vill inte ha nån bäbis, ungefär 26 gånger om dagen i flera veckor. När mamman vaknade på morgonen och hade värkar blev bäbisen mycket missnöjd och beklagade sig för sin far. Snart visade det sig att hon trodde att hon skulle behöva föda ett barn och när pappan lugnade henne så blev det bättre. En liten stund. Sen kom mormor och morfar, bara på besök sade man, men bäbisen är inte dum. Jag vill också åka till hukhuset vrålade den lilla. Jag vill vara med min mamma. Mamman skulle faktiskt föda en liten myra, så för en gångs skull fick bäbisen inte sin vilja fram, utan mamman och pappan satte sig i sin fina fårrd och åkte till mölndals bb.

Tre timmar efter inskrivning föddes liten Myra. Klockan sent på kvällen, kanske elva eller så, fick mamman och pappan komma till bb. Bäbisen och morfar skulle sova hemma i den stora dubbelsängen var det bestämt. Men lilla bäbisen var ledsen och ville till sin mamma så morfarn fick visa filmer och till slut somnade bäbisen i soffan, många timmar efter att morfarn hade velat sova.

Dagen efter kom barnläkaren, en muttrig typ som enväldigt bestämde att mamman minsann inte fick åka hem till sin bäbis, myran och hon skulle stanna på bb. Då grät mamman sorgset och en barnmorska med stort hjärta flyttade sängar och bäddade fint och bjöd bäbisen och pappan att sova över i rum tio med mamman och myran.

Den tidigare så skeptiska bäbisen rusade genom korridoren på bb, kastade av sig sina vinterkängor och slängde sig i den skrangliga sjukhussängen. Så tog hon ett stadigt tag om myrans handled och pussade henne på munnen så det smackade och sa; jag vill ha den bäbisen, den är söööt. Jag ässar henne mycket.

Klockan nio på lördagskvällen läste pappan Pettsonboken, han hann bara halva, sen sov hela den lilla familjen lyckliga tillsammans.

Liten Myra

Tvåspråkig

Bäbisen har förstått att mamman och pappan talar olika språk med henne. De leker nu en lek där mamman säger ett ord på svenska och sen frågar bäbisen; vad säger pappa? Alla djuren kan hon, det är svårare med det abstrakta. På natten ligger fnittrig, naken unge i mitten av den stora sängen. Hon kryper nära mamman och väser; mamma, du är min vän, jag äskar dig. Vad säger du till pappa då, frågar mamman? Då skriker ungen; Pappa, jag är naken!

Inredning?

Mamman och bäbisen dricker morgonkaffe. Bäbisen säger; mamma, det är inte musigt i mitt rum. Jag vill inte leka där. Mamman, något uttråkad, börjar genast planera myshörnor och soft belysning, blommor och filtar. Vad skulle du vilja ha i ditt rum så det blir mysigt då?, frågar hon. Bäbisen svarar genast, mamma!

Att vänta

På fredag är det meningen att Myran ska komma ut. Att vänta så intensivt på en liten människa är mycket påfrestande. Mamman är som en arg ballong, bäbisen deklarerar varje morgon att hon minsann inte vill ha nån bäbis och pappan är fnittrig. Minst två gånger om dagen ringer dessutom farmor och frågar om det har börjat ännu.

För att få tiden att gå har bäbisen, mamman och pappan bakat 74 frallor, städat lägenheten hundra gånger, rensat alla garderober och förråd, möblerat om, tvättat pyttesmå kläder och läst en bok om psykoprofylax från 70-talet.

Bäbisens vecka

Ramlade in i väggen i garaget, gick hål på läppen.

Åkte rutschkana på dagis och fick tejpa ögonbrynet hos distriktssköterskan, Den Onda enligt bäbisen.

Fick kräksjuka i mormors soffa och tvingades duscha.

Mamman fick kräksjuka och låg i soffan en hel dag och ville inte leka. Det var antagligen värst.

Bäbisen har lärt sig att om man kräks får man cocacola. Hon fejkar nu magsmärtor och låtsaskräks ganska ofta för att se om det bjuds på mer cola.

Städpappan

Bäbisens pappa är en snäll man som mamman är mycket nöjd med att hon har hittat. Han är inte så förtjust i människor i allmänhet, men mamman gillar han. Han gör sig aldrig till och gör inget för att vara andra till lags. Om han är snäll mot någon så är det för att han tycker om den människan, han har inga otäcka baktankar. Det är trevligt för mamman som ibland är lite paranoid.

Den här snälla pappan är också en hushållerska av högsta rang. Han städar och tvättar, dammar och putsar. Men nu är pappan sjuk. Han har fått dagisförkylning och måste ligga till sängs. Mamman måste därmed sköta helgstädningen. När mamman drar fram dammsugaren blir bäbisen jättearg och vrålar, nej mamma, den är pappas! Mamman borde kanske hjälpa till lite mer hemma.

Mammans sängdilemma

Mamman och pappan har en jättestor säng. Den fick dom i bröllopspresent av mormorn och morfarn. I den sängen har även bäbisen bott sedan tigermamman kom hem från bb. Så en dag fick mamman en idé. Såklart ska bäbisen ha en egen säng. Hon sparkas nämligen en del, och sover med fötterna på mammans huvudkudde och borrar gärna in sina små tånaglar i mamman. Så mamman och pappan letade på blocket och stämde sedan träff med en kvinna på en parkeringsplats, allt alá engelsk spionfilm. Där överlämnades en växasäng i furu. Denna fula skapelse slipades sen av mamman, målades och slipades igen. Till slut blev det en finfin säng åt bäbisen, med nya lakan, fluffiga kuddar och bäbisens gris.

Så inatt, när mamman läst tjugotvå sidor i boken om barnpsykologi och äntligen släckt lampan och ska somna. Ja då längtar hon efter bäbisen så det gör ont i magen. Den lilla ligger i sin säng, en halvmeter från mamman, men det känns som om hon vore flera mil bort. Mamman vill inte väcka bäbisen, då blir hon kanske ilsk och kissenödig. Och att bara tjuva henne ur sängen känns inte rätt, det kanske hämmar hennes utveckling till självständig individ. Nej, mamman får somna alldeles ensam.

Nästa gång hon vaknar är klockan fyra och en frusen liten flicka har krupit upp i mammans säng, stuckit in sina fötter under mammans nattlinne och tagit ett stadigt tag om hennes hår. Nu andas hon tungt och tryggt, med det lilla ansiktet tätt intill mammans.

Lilla, stora unge vad jag älskar dig!

Bäbisen är Saida

och Myran är en liten flicka. En jättesöt, tumsugande skrutta. Mamman är hopplöst förälskad.

Herr eller fröken Myra?

Imorgon ska mamman och pappan gå till en barsk farbror på en klinik i Vasastan för att få veta om Myran är en hon eller han. Det känns lite som fusk att få veta nu, men också som att en mysig hemlighet ska avslöjas.

Bäbisen är övertygad om att Myran är en flicka. Bäbis i magen har nippa, mamma, inte nopp. Bäbisens kompis har en snopp och när hon fick syn på den första gången försökte hon trösta sin vän. Han var ju vanskapt, det kunde ju vem som helst se.

Skolstart

Bäbisen är färdiginskolad och mamman och pappan har börjat skolan igen. Mamman läser nu andra terminen på lärarprogrammet. Ganska länge, och med början strax efter midsommar har mamman hetsat kursansvarig på pedagogen för att denne ska producera ett schema. Resultatlöst. Första dagen står där ingen man i femtioårsåldern utan en tjock liten tant som piper fram att hennes make, aka kursansvarig, ligger på intensiven då han gått i väggen och nästan dött av högt blodtryck. Mamman kände sig lite som en mördare. Tanten ska ta över kursen tills maken blir frisk. Tanten kan ingenting, men hon pratar för flera.

Mamman tilldelas en seminariegrupp. 17 personer och seminarieledaren Hjördis. Hjördis har långt rött hår, är sextio-nåt år och ser ut som en som tillagat och ätit sin moderkaka efter förlossningen. Hon pratar väldigt långsamt och är psykolog i botten. Såklart.

I gruppen finns fyra blonda tjugoåringar som vill veta vilka sidor som skall vara lästa tills på tisdag, tre kvinnor i huckle som vill ha texterna översatta, okänt till vilket språk. Vidare finns en dum kvinna från mammans första termin, mannen vars arm mamman mordiskt tänkte äta upp och en ung man i snickarbyxor. Arm-mannen säger tvärsäkert att den magre mannen i snickarbyxan ska gå omkring på dagis med snickarbyxor och stånd. När han kommer nära dom väser arm-mannen; pederast, pederast! i mammans öra.

Det verkar bli en trevlig termin.

Dagis fortsätter att uppta mammans tankar

När mamman hämtade bäbisen idag så hade den lilla varit i slagsmål. En stor pojke hade tagit hennes leksak och såna orättvisor är bäbisen inte van vid. Snyftande och ilsken satt bäbisen vid ett mycket litet bord och matade fröken Lasse med låtsas-tårta och drack låtsaskaffe ur en gul plastkopp. Mamman brydde hon sig inte om, kanske kände hon sig sviken av modern som inte genast kom till undsättning när det hettade till. Eller så är det bara roligare att leka med fröken än med mamman.

Efter att ha blivit lovad kattjakt och en smörgås med kanske lite sylt på gick bäbisen med på att gå med mamman hem. Medans den lilla gick på toaletten passade mamman på att fråga fröken hur dagen hade varit. Jo, hon hade varit och kissat många gånger, det är spännande på toaletten och där finns dessutom en tavla med bäbisens favorit på, Mumintrollet. Och till lunch hade bäbisen mest ätit ärtor. Det brukar vara det minst populära alternativet, men bäbisen hade hetsat de andra tvååringarna att äta i kapp så ärtorna hade tagit slut. Fröken var förvånad, men sa till mamman att han lite lömskt hade lyckats få dom att äta varsin köttbulle också. Han verkade nöjd och mamman var alldeles matt vid det här laget och längtade hem.

På vägen hem regnade det och det vet ju alla att katter inte gillar regn, men smörgås med sylt och te gjorde bäbisen glad igen.

Inskolning

I två veckor har mamman skolat in bäbisen på dagis nu. Det hade varit bra om inskolningen var lite längre tycker mamman, hon förväntas nu gå hem varje dag klockan nio och inte komma tillbaka förrän efter lunch och vila. Det är många timmar för en nervös mamma som längtar efter bäbisen redan i kapprummet.

Mamman är på tok för gravid för att rymmas i bäbisens fack, så den planen stöp direkt. Dessutom vilar inte bäbisen, hon är för stor för sånt trams.

När dom går till dagiset på morgonen händer det att ett särskilt fönster öppnas på andra våningen i ett hus på vägen. Ut ur det fönstret hissas en spann ner, en blå spann, innehållandes en stor katt. Det är promenadens höjdpunkt och bäbisen bubblar av lycka över att ha fått bevittna något så spännande.

Inne på dagiset tar dom lydigt av sig skor och jacka och hänger dessa på en krok som är märkt Sanna. För att vara mamman till lags tar bäbisen sedan på sig innetofflor med katter på. Sedan få mamman en puss, bara en. Hon har testat att få fler, men då blir den lilla arg och morrar åt mamman att hon ska gå.

Det är hårt att vara en dagismamma när man har ett svagt litet bomullshjärta som bankar.

Nya dagisvåndor

Snart ska bäbisen börja på dagis igen. Dagiset Morfar vill ibland spela golf eller åka till fjällen och det går ju faktiskt inte i längden, det får ju mamman faktiskt förstå. Så om kvällarna tänker mamman på om någon kommer vilja leka med bäbisen, om det finns snälla fröknar och om bäbisen ska vara glad där. I en liten, dramatisk påse i klädkammaren samlar mamman saker till dagis. Prickiga stövlar, ullstrumpor, en liten röd ryggsäck, två par blå långkalsonger och en extra tröja om det blir kallt. På lappen som mamman har fått hemskickad läser hon att barnet ska ha med sig napp och snutte. Bäbisen gillar inte sånt trams, hon har mamman till det. Kanske att mammor såhär i undantagsfall kunde följa med och ligga i facket under dagen och tas fram till middagsvilan?

Flera myror?

För att bäbisen ska vara förberedd har mamman börjat tala om Myran. Myran bor i mammas mage. Bäbisen ropar in i naveln uuuuut bäse, kom uuuuut! Myran kommer vilja amma och åka sjal och man kan inte leka så mycket med den i början. Bäbisen och Myra får dela på tuttarna, en var. Nu har det visat sig att bäbisen tror att det bor en Myra även i hennes mage och den kommer hon vara tvungen att amma och bära i sjal. När den lilla familjen satt och åt lunch berättade bäbisen bekymrat för mamman och pappan om sina tuttar och hur hon ska amma och ojade sig. Mamman och pappan förklarade att Myran bara finns i ett exemplar och att den bor i mammans mage. Det trodde inte bäbisen på.

Nya trauman

Eftersom det regnar oavbrutet och mamman faktiskt har en Myra i magen tänkte hon boa lite. Alltså städa och fixa och fluffa huset. Bäbisen hjälpte mamman att städa bland alla leksaker och gosedjur och filtar och mamman la i en tvätt. Efter en stund, när mamman kokar kaffe, hör hon ynklig gråt från badrummet. Framför tvättmaskinen sitter bäbisen och piper "ussen, ussen giiis, inte bada". Där inne for bäbisens rosa gris runt och bäbisen grät förtvivlat. Det värsta bäbisen vet är nämligen att bada och nu hade mamman utsatt hennes bästa vän för den hemska behandlingen.

Idealet

Mamman vill gärna vara smart och lite svår och ja tack, gärna allmänbildad. Hon vill kunna allt om litteraturen, uttala franska ord rätt och förklara kluriga begrepp.

Hon vill gärna vara en supermamma, en som alltid har kex (osötade, of kårrrs), spade och en extra tröja i vagnen. En som alltid skuttar käckt på lekplatsen och torkar och putsar och balanserar en take-away-latte utan att spilla på sitt barn. Väl hemma lagar supermamman mustiga grytor och väldoftande äpplepajer, hon bakar bullar och kokar varm choklad. Inte oboy.

Dessa ideal, målbilder i mammans liv är lite fåniga, men inte så som det som nu ska yppas.

Mamman vill vara tjusig. Smal, borderline mager. Med svallande, blankt hår, rak näsa och blunddockeögon. Den tjusiga mamman har alltid perfekta kläder, hon skulle aldrig nedlåta sig till att använda mammans rosa nattlinne med kaffefläckar och mysbyxor. Hon gör hårinpackningar och går på manikyr. Hon shoppar på NK. Den riktiga mamman har alltid bäbisen med sig och att gå på salong i det sällskapet skulle ge mamman hjärtsnörp istället för vackra naglar.

Den vackra mamman fikar säkert inte. Mamman och bäbisen fikar. Dom leker fina damer och mamman dricker latte och bäbisen äter mjölkskummet med en sked. Dom delar en bulle, om hon är snäll får mamman smaka. När bäbsen tröttnat slänger hon porslin i golvet så att mamman ska förstå att det är dags att gå.

Mamman har helt enkelt inte tid att vara tjusig. Så måste det vara.

karriären

Mamman har sommarlov. Det ger tid att fundera och det är inte bra för mamman. Ska hon verkligen bli dagisfröken? Mammans senaste praktikplats var en studie i skräck, långt från den barska damen som kallade mamman för kandidat. Outbildade, rökande, bittra kvinnor som skällde på barnen och inte hade en enda aktivitet på två veckor. En gång visade dom film, det var tydligen pedagogiskt. My little pony.

Kanske mammans privata dagis? Bara snälla barn med snälla föräldrar som alla tycker precis som mamman. Som alla ammar sina barn och har dom i sängen och älskar dom som mamman älskar bäbisen. Hur många såna mammor och pappor kan det finnas i Masthugget?

Bäbisens favorit

Ingen är som bäbisens morfar. Han kallas mosse och har tålamod som ingen annan, sjunger barnsånger på beställning och är väldigt rolig om man är två år.

Han är en bra hållaihanden-kompis på promenad.

Bäbisens identitetsproblem

Mormorn har skällt på mamman flera gånger och sagt att mamman måste sluta kalla bäbisen för just bäbisen, hon har faktiskt ett namn! Det vet mamman och hon använder det när bäbisen är stygg. Nu har bäbisen iallafall blivit medveten om sig själv och börjat tala om sig själv i tredje person. Först som Nanna, vilket ju är ganska likt Sanna. Mamman var nöjd och kände för ett ögonblick att hon hade vunnit över mormorn. Det gick snabbt över. Efter ettmellanspel då bäbisen kallade sig själv Bäsen tror hon nu att hon heter Nalle. Det var inte helt lätt att förstå varför men mamman är en detektiv av den gamla skolan. Det visade sig komma från "du" som bäbisen tyckte kändes mer som puh och kom osökt att tänka på nalle puh. Så nu tror hon att det är så hon heter. Nalle. Jaha.

Kattlängtan tar aldrig slut

Myran är inte den enda som fastnar på bild, min lilla Råtta är också värsta fotogenique och rättvist måste det ju vara.

Mamman och bäbisen skulle gå och handla idag. Mamman pratar halvt för sig själv, halvt med bäbisen. Vad tycker du vi ska handla, jag tänkte skinka, ost, bröd och jos. Å en tatt tycker bäbisen. Väl på Hemköp letar bäbisen bland hyllorna och hittar till slut Mjauuu kattmat med en stor katt på. Där mamma, där e tatten! Stackars bäbisen ville köpa katt på burk.

Misskötsel

Ja, mamman missköter bloggen. Men mamman skyller på ussen bäbis. Och en liten Myra som har flyttat in i magen. Den lilla Myran tycker att mamman ska sova hela tiden, och dricka starköl fast man inte får. Myran gör mamman lycklig och arg och ofokuserad, allt liksom samtidigt. Och det är inte bra, för mamman ska skriva hemtenta. Värdetomrummet som uppstått efter gemene mans urträde ur kyrkans trygga famn, hur kan det åtgärdas? Är det ens ett problem att mänskligheter är moraliskt förtappad?

Här är min Myra iaf, första bilden

Ny praktik och bäbiskris

-Ja, hallå, det här är din praktikplatsplacerare! Jag vet en mysig skogsväg till Guldheden, du går liksom genom passagen vid Sveaplan, bakom husen, genom skogen och uppför en brant asfalterad backe. Vips är du där!
-Jaha, det låter otäckt och som om det skulle kunna finnas läskiga gubbar och arga hundar där. Jaha, du har ingen annan plats. Tack då, då ses vi i Guldheden.

Bäbisen har en kris. Hon gråter och vill hålla handen. Hjärtskärande kryper hon nära mamman och säger med pipröst "ussen, mamma, ussen". Det betyder ledsen och mamman vill bara gråta. Det gör hon såklart inte, hon bjuder bäbisen på te i pyttesmå prickiga koppar, hon visar Nallefilmen tvåtusen gånger, lagar thaimat som bäbisen älskar, låter sig kammas trots att mamman nästan blir skallig av behandlingen, hon pussar och masserar och gosar och ammar både bäbisen och bäbisens Gris precis så ofta som bäbisen befaller.

Måtte hon bli glad snart igen.

Den nya kursen

Mamman läser nu en kurs på samhällsvetenskapliga institutionen. Där har hon en seminarieledare som ser lite ut som en varg och alla har sjalar. Varje dag måste mamman diskutera viktiga frågor i en liten grupp studenter. En dag var temat Litteraturkanon, den lilla gruppen skulle komma med förslag på fem av de mest framstående 1900-talsförfattarna. Mamman, som har läst litteraturvetenskap, ville inte verka besserwissrig utan lät de andra tala. Det skulle hon inte ha gjort. På listan den lilla gruppen lämnade in stod Guillou och Liza Marklund.

En morgon satt mamman i aulan och kände sig sugen på att äta upp bänkgrannens arm. Den redan digra listan på mammans knasigheter och sjukdomar har numera utökats med kannibalism.

Andra veckan

Mamman skulle göra ett eget moment på praktiken. Hon samlade ihop fem it-pappor och gav dom trolldeg. En pappa var speciellt framgångsrik, han knådade ihop en krokodil och en myrslok, men när han tittade bort åt hans dotter upp konstverken. Den barska damen var förtjust och klappade i händerna och tog kort.

Barska damen kallar mamman för kandidaten och menar att mamman är på askultation. Mamman tycker att det känns 50-tal och oroar sig för vad tanten kan vilja bli kallad. Madam? Fröken? Den lärda?

På torsdag kommer en grupp bebisar och deras mammor, då ska mamman leda ett moment igen. Hon ska pyssla nåt, kanske fotavtryck i trolldeg?

Torsdagen är mamman sista dag, sen ska hon tillbaka till universitetets trygga värld, där kaffet visserligen är äckligt men där mamman känner sig hemma. Mamman som är rädd för nästan allt har aldrig varit rädd för universitetet. Det är ett bra lugn där. Kunskapen sitter liksom i väggarna, även på nya pedagogen. Där luktar inte nybygge, bara böcker.

Mamman gör VFU

Mamman gör praktik. I tio dagar ska hon vara på öppna förskolan. Föreståndaren är en något barsk dam med grått hår. Första dagen var mamman mycket entusiastisk. Hon gjorde semlor, diskade och städade lite, pratade med 22 mammor och letade som en hök efter fina små möten barnen emellan. Hon byggde lego och åt låtsasmåltider, intervjuade små barn och förhörde sig om föräldrarnas åsikter om öppna förskolan. Efter ungefär 43 minuter hade mamman migrän och kände sig svag och lite utbränd. I personalrummet stod en soffa, där fick mamman ligga och vila sig lite. Mamman är som vanligt strålande.

Den nya karriären fortsätter

Nu när mamman ska bli förskollärare undersöker hon yrket. En väninna till mamman jobbar på en förskola, där finns inte en enda pedagog men väl en skamvrå i tamburen. I mammans klass finns flera kvinnor som gnäggar när dom talar och glädjs åt att det finns bilder i kurslitteraturen. Referensramarna är ofta; min lillasyster säger att och; när jag hade prao på dagis i högstadiet..

Mamman lider av bacillskräck. Barn har otäcka baciller överallt, i varje lerig ficka finns miljoners triljoners läskiga sjukdomsspridande celler, i deras hår hoppar löss och deras händer är en orgie i smuts och gammal sjukdom. Barn är alltid sjuka på förskolan, deras föräldrar vill inte vabba. Eller så blir dom supersjuka utan förvarning, innan man hinner hämta vare sig munskydd eller handsprit. Kräks liksom plötsligt rätt ut, gärna i riktning mamman. Kräksjukefobi är kanske inte en god förutsättning för ett långt och lyckligt liv på dagis? Att mamman inte tänkte på det innan.

Mammans nya karriär

Mamman läser på lärarprogrammet. Egentligen är ju mamman sjukpensionär men det är ett ganksa ledsamt liv att leva och en något trist etikett att bära vid så unga år så mamman och mormodern har tagit saken i egna händer och tillsammmans format Rehab Mamman.

Bäbisen får hänga med mormor eller morfar medan mamman besöker lagom många föreläsningar på pedagogen.

Mamman har tilldelats en seminariegrupp som leds av två extremt pratglada kulturdamer i femtioårsåldern. Ibland vill damerna leka bollekar och prata om känslor och kanske dansa lite. Då vill mamman helst gå hem.

En dag talade kulturtanterna om hemtentamen. Ett stycke ur en sådan, skriven föregående termin, förevisades och sågades. Mamman hoppas vid gud att det inte är hennes tenta som blir nästa termins dåliga exempel.

Dagbok

När bäbisen var nyfödd tänkte mamman börja föra dagbok. Varje dag skulle hon berätta om bäbisen och det nya livet. Om den stora kärleken som var så stark och våldsam att mamman ibland var tvungen att sätta sig ner och vila. Hon skulle skriva om bäbisens framsteg, om den lilla magra kroppen, de tunna benen, huden som påminde om en gammal dams. Och lukten, den skulle beskrivas och kommas ihåg för alltid, den söta, underbara doften av ett nyfött litet barn. Dagarna gick så fort förbi men om nätterna låg mamman vaken och författade långa verser som när dagen kom skulle präntas ner på papper. Sen kom en ny dag och mamman hade glömt alltihop. Tiden gick och kärleken växte och blev större än allt. Den lilla människan blev en dotter, en rolig kompis, en liten person som lägger det lilla huvudet på sned och säger med bedjande röst "pssspssspsss" (å, mamma om jag ändå kunde få en liten katt)

Min älskade fina unge! Det blev ingen dagbok, men min kärlek är stor och verklig.