Middagsplaner

Mamman och pappan och bäbisen tycker mycket om att äta i soffan. Mamman och pappan låtsas vara vuxna och tycker inte att det är lämpligt, men igår hade de målat fönster och köksbordet var belamrat med trettiotvå penslar och burkar och trasor. Nåväl, middagen skulle just serveras när mamman skulle öppna en burk tacosås. Hon skulle bara öppna burken, men locket satt så hårt så hon fick ta i lite och vips så var locket av, burken var lite hal och i nästa sekund är bäbisen dränkt i tacosås, soffan ser ut som nån har kräkts nåt otäckt över den, detta otäcka fortsätter sen i en flod ner på den ljusblå (fd. ljusblå) ullmattan och stänker över hela mamman, golvet och lilla Myran. Mamman svär en lång ramsa och bäbisen storgråter av förskräckelse och pappan skrattar ihjäl sig, så pass att han ligger handlingsförlamad och piper på golvet bäbisens molnzip (tröja med moln som mamman älskar...) är blodbadsröd garnerad med lökbitar, mattan luktar som ett misslyckat crosskitchen; blött får möter Mexico och mamman är sur.

Efter en stund har mamman lugnat ner sig lite och ska sätta på ett kassettband åt ungarna. Bandspelaren funkar inte så mamman ropar på maken. Han kommer och ska hjälpa, men flinar åt mamman och säger: älskling, jag hjälper dig, men för att underlätta kanske du kunde hämta en burk sås och hälla över mig?

Försäkringskassan igen

Den här bloggen skulle egentligen handla om livet som ung förtidspensionär. Det har inte blivit så mycket med det, mammakärleken har tagit över och försäkringskassan har varit minst sagt frånvarande i mammans liv. Nu kommer dock en uppdatering, ett ledset, argt meddelande från en som varit sjuk i många år. Sjunde året som sjukpensionär. En utredning i försäkringskassans regi, år 2003. Sedan dess ingenting. Förrän nu! NU är mamman frisk. Alldeles av sig själv. I försäkringsläkarens utlåtande läser mamman en lång radda med symptom, ångest, tvångstankar, fobier. Sen ett; jag kan inte se att det finns några hinder för att den försäkrade ska kunna stå till arbetsmarknadens förfogade. Försäkringskassan överväger därför att avslå din ansökan om vidare sjukersättning. Du kallas härmed till lett möte där vi kan berätta för dig hur du kan få hjälp med att söka ett arbete.

Inte sedan Jesus gick i sandaler har någon helats så. Sjukpensionär i princip ett helt vuxet liv. Om två månader ska mamman stå till arbetsmarknadens förfogande.

Kanske tror man att mamman fuskar. Ni ska veta att man tjänar stora pengar på att bli sjuk direkt efter gymnasiet. Håll i hatten, 94.000 om året, innan skatt. Dvs cirka 5000 i månaden. Väl värt att fuska för va?

Nu finns två alternativ; Ta ett jobb (Myran är sex månader) och jobba tills man går i väggen och ungarna får en trasig mamma. Då skulle iofs SGI:n höjas och sjukersättningen bli högre den dag mamman klappar ihop. Som alternativ två tänker mamman att det vore lättare med en fysisk, mer synlig skada. Kanske kapa ena benet? Armen? Hoppa lite utför en lägre bro?

Mamman ringer till handläggaren. Där får hon veta att gemene man lider av lite ångest men de går minsann till jobbet ändå. Och angående rehabiliteringen så kan mamman visst få en sån till hösten. Det går utmärkt även om man inte har ersättning från kassan. Mamman kunde inte låta bli att fråga om hon kunde bjuda sin familj på försäkringshandläggare till middag, i brist på mat. Inget svar. No connection.

Om en vecka går mamman, Myran och den numera uppretade mormorn på möte med tanten. Fortsättning följer.