Den här bloggen skulle egentligen handla om livet som ung förtidspensionär. Det har inte blivit så mycket med det, mammakärleken har tagit över och försäkringskassan har varit minst sagt frånvarande i mammans liv. Nu kommer dock en uppdatering, ett ledset, argt meddelande från en som varit sjuk i många år. Sjunde året som sjukpensionär. En utredning i försäkringskassans regi, år 2003. Sedan dess ingenting. Förrän nu! NU är mamman frisk. Alldeles av sig själv. I försäkringsläkarens utlåtande läser mamman en lång radda med symptom, ångest, tvångstankar, fobier. Sen ett; jag kan inte se att det finns några hinder för att den försäkrade ska kunna stå till arbetsmarknadens förfogade. Försäkringskassan överväger därför att avslå din ansökan om vidare sjukersättning. Du kallas härmed till lett möte där vi kan berätta för dig hur du kan få hjälp med att söka ett arbete.
Inte sedan Jesus gick i sandaler har någon helats så. Sjukpensionär i princip ett helt vuxet liv. Om två månader ska mamman stå till arbetsmarknadens förfogande.
Kanske tror man att mamman fuskar. Ni ska veta att man tjänar stora pengar på att bli sjuk direkt efter gymnasiet. Håll i hatten, 94.000 om året, innan skatt. Dvs cirka 5000 i månaden. Väl värt att fuska för va?
Nu finns två alternativ; Ta ett jobb (Myran är sex månader) och jobba tills man går i väggen och ungarna får en trasig mamma. Då skulle iofs SGI:n höjas och sjukersättningen bli högre den dag mamman klappar ihop. Som alternativ två tänker mamman att det vore lättare med en fysisk, mer synlig skada. Kanske kapa ena benet? Armen? Hoppa lite utför en lägre bro?
Mamman ringer till handläggaren. Där får hon veta att gemene man lider av lite ångest men de går minsann till jobbet ändå. Och angående rehabiliteringen så kan mamman visst få en sån till hösten. Det går utmärkt även om man inte har ersättning från kassan. Mamman kunde inte låta bli att fråga om hon kunde bjuda sin familj på försäkringshandläggare till middag, i brist på mat. Inget svar. No connection.
Om en vecka går mamman, Myran och den numera uppretade mormorn på möte med tanten. Fortsättning följer.
Nya tag och förbannade rövhattar
3 år sedan
6 kommentarer:
Det va det mest nedriga jag hört, fy för byråkraterna på FK som inte har nån insikt i hur du mår. Bra att du tar med "uppretade mormodern" till mötet. Jag hejjar på dig, om man nu kan hejja i den här frågan. Stå på dig, tänker på dig och håller tummarna. Kram Cat
Usch ja, FK kan vara för jävliga. Jag fick också den i näsan förra sommaren: Du har haft din whiplash i sju år nu, enligt oss är du frisk. Jätteskönt tänkte jag och började bära matkassar igen och blev sängliggande i en vecka.
Jag hoppas innerligt att du och den arga mormodern får morrat lite vett i De Oresonliga. Jag hejar på dig!!! Kram!
Jag fick också ett sådant brev i dagarna, om att de bedömde att jag nu borde vara frisk, och om att de skulle titta väldigt noggrant ifall en ny framtida sjukskrivning skulle komma in till den. Ett litet smått förtäckt hot à la försäkringskassan, inte särskilt vackert. Nu hade jag iofs själv tänkt gå upp till 100%, utan Försäkringskassans flås i nacken, så jag brydde mig inte särskilt mycket.
Hoppas allt är väl med er.
Fy faan! Jag ringer dig strax!!! Lunch?
Jag HATAR försäkringskassan och deras syn på samhället och människorna i det. Lider med dig och vet PRECIS hur du känner!
Okej, då vet jag att det inte är åskan som kommer in söderifrån....
Skicka en kommentar