Dagis, igen.

Detta är kanske det hundraelfte inlägget om dagis. Varning.

Så, nu börjar ältandet. Bäbisen är hemma från dagis sedan i november. Det började med att hon åkte rutschkana så att blodet forsade och mamman och pappan tog bäbisen till vårdcentralen. Där susade dom in med blödande arg bäbis under armen och deklarerade högljutt i kassan att bäbisen måste gå före i kön till läkare, omedelbar vård krävs. Samtidigt matades den lilla med festis och choklad (mot chocken). Bäbisen spelade med i dramat, lät sig läsas för ur en gammal men spännande Bamse och åt raskt upp kexchokladen. Bäst så, det måste ju vara ett misstag att sådana godsaker dyker upp en vanlig torsdag. Ingen på vårdcentralen förstod allvaret, efter en halvtimma i väntrummet kom distrikssköterskan och satte ett plåster på bäbisens ögonbryn och delade ut klistermärken. Till dom tappra. Mamman borde ha fått minst tre.

Sen drog bäbisen hem magsjuka som resulterade i att hon kräktes i mormorns soffa och smittade mamman. För mamman, som ju ogillar sjukor i vanliga fall, var detta en näradödenupplevelse.

Då bestämdes det att bäbisen skulle vara hemma över vintern och nu idag ringde förskolläraren på dagiset och tyckte att det minsann var vår och undrade om lilla bäbisen snart skulle komma tillbaka. Mamman tänkte först säga aldrig och lägga på, men dom tycker redan att hon är lite underlig så hon var trevlig en liten stund och vipps så hade hon sagt att jo, men visst, på tisdag kommer vi! Tänk om bäbisen ramlar och slår sig. Tänk om ingen vill leka med henne, tänk om hon inte vill vara där och går hem. Tänk om det kommer en stor hund och äter upp henne, eller en tant för den delen. För en pensionär som brukar äta kattmat blir ju bäbisen en delikatess.

Vojne, vojne.

Innedag

Mamman är lite sjuk idag, hon har magkatarr. Å, mina franska nerver stönar mamman från soffan. Bäbisen tröstar; min unge, min unge, det blir bra mamma. Mamman blir orolig för bäbisens mentala hälsa och tänker lätta upp stämningen med lite tecknande. Du är rosa mamma och pappa med. Pappa har tumme och lingfinger tjattrar hon vidare. Och se, det har han. Och näsa och hatt. Ett begåvat barn, den där bäbisen.

Snart fyller hon år. Tre. Då ska hon ha kalas, pepparkakskalas ska det vara. Alla min vänner får komma säger hon. Särskilt moffa. Tårta ska han få, och så ska dom rulla boll. Och dom kan bygga en gran av lego, och en gång när moffa var här hos mig mamma, då.. Där tappar hon kalastråden och babblar vidare om sin fina morfar, bäst i världen. Kanske behöver ingen annan komma på bäbisens fest?

Nya vårkläder

Mamman har köpt nya vårkläder till bäbisen. Dom är vattentäta, vindtäta, en massa hightec som mamman blev väldigt imponerad av. Såklart att hennes unge ska ha det bästa. Men dom är så fina och på jackan är det massa vitt så nu vill mamman inte att hon ska ha dom på sig. Så nu får mamman gå till lindex och köpa kläder som man faktiskt kan använda och så får bäbisen ha finkläderna när man ska ut och fingå. En dag var lilla familjen på ica maxi. Där får alla barn gratis banan. Men inte bäbisen, för hennes nya jacka får inte bli smutsig. Mamman är alldeles normal. Lindex, here we come.

Bäbisens låtsaskompisar

Bäbisen är hemma från dagis sen Myran kom, mamman lider ju av bacillskräck och Myran får inte bli sjuk. Ingen annan heller. Ibland blir mamman lite svag och orolig och undrar om hon gjort nåt fel. När bäbisen leker är hon liksom alla karaktärerna i leken, när hon är gädda så talar hon med mörk röst, lite långsamt. När hon är nasse så piper hon och när hon är katten så gråter hon lite gnälligt. En dag hör mamman en kvävd liten sång, som ur skägget liksom. När mamman kommer in i vardagsrummet sitter bäbisen med nasse tryckt mot ansiktet och den röda bilen på bordet.
-Vad gör du hjärtat?
-Blixten sjunger en underbar sång för Nasse.
-ehhh. Jaha.

Ibland ringer det i bäbisen telefon, som ingen annan kan se, då är det oftast gäddan och ibland Mårran. Då blir mamman riktigt förvirrad.