Bäbisen flyttar ut

Bäbisen har blivit stor. En kväll när de ligger i stora sängen och hon ska sova vänder hon sig om, sömnig och söt och säger till mamman att du mamma, jag är som Lotta, jag kan nästan allt. Och nu kan jag sova emsam. Jag behöver ett eget rum mamma, och en säng. Egen säng och eget rum och en lampa att ha tänd om natten, och en egen cd-spelare med mamma mu-skiva får bäbisen. Första natten ligger mamman och väntar på den lilla, men hon kommer inte. Hela natten sover hon i det nya rummet. Andra natten tycker mamman att det känns så underligt och så låter det lite mystiskt i hallen. Hon övertalar pappan att bära in bäbisen till den stora sängen. Det var ett misstag, när hon vaknar är hon arg som ett bi på mamman och pappan Sluta bära omkring mig i natten pappa, jag sover med mig själv nu, jag är stor nu säger hon ilsket. Min lilla, lilla tös. Varje natt i fyra år har du legat och knuffat och sparkat och snarkat och snuffsat på mig. En liten bäbisflicka först, som krafsade med tårna mot mina lår likt en liten valp när du ammade nätterna igenom. Med fjuniga tinningar som jag brukade pussa försiktigt, försiktigt så du inte skulle vakna. Knubbiga små bäbisfötter, runda kinder och fjunigt hår. Alla dessa nätter jag legat vaken och lyssnat på dig, tittat på ditt fina lilla ansikte, känt din söta andedräkt. Dina armar runt min hals, ditt hår i min näsa. Nu är du en stor flicka, med vackra lockar och långa barnaben. Detta är slutet på en epok, the end of an era. Allra finaste lilla bäbisen min vad jag älskar dig.

Kattvakt

Två katter har flyttat hem till familjen. En tjock och en smal. De ska stanna en vecka och bor mest i pappans garderob. Två hyllor har de ockuperat och i denna fluffiga våningsäng av munkjackor i storlek XXL ligger de och spanar ut genom halvöppen dörr. När pappan ska gå och lägga sig en kväll hittar han bara en katt. Drama, drama, ska mamman och bäbisen behöva gå på kattjakt igen? Nej, han hittar den tjocka i en vilstol på balkongen dit hon rymt genom badrumsfönstret. Fylld av skräck inför att misslyckas med kattpassaruppdraget och lite av djurvänlighet vill han inte skrämma katten så att hon hoppar från balkongen, så han gör en sidomanöver och kommer runt från baksidan av stolen och kastar sig fram över katten, slänger en tröja över henne och med triumf/galenskap i blicken rusar han in med den förskräckta pissen. Han stänger alla fönster och dörrar och när mamman fint påpekar att det är väldigt varmt väser han att han minsann inte vill ha något kattlik på halsen.

Första morgonen borstar mamman flickornas hår och sätter i hårspännen. Vanliga dagar äter Myran upp sina hårspännen eller slänger dom bakom soffan, men nu har hon fått ett eget offer. Den tjocka katten får under förtvivlat jamande uppleva sitt livs första frisering, med våld sätter Myran hello kitty-spännen i tjockiskattens morrhår. Katten är snäll och klöser inte, men går nu omvägar när den lilla kommer sättandes.

Katterna ser antagligen fram emot lördagens hemfärd.

Sommar, so far.

Det regnar. De firade midsommar på landet, det regnade. Pappan och morbrodern hade finurligt packat ner playstationspelet, så mitt i den minimala stugan på 40 kvadrat satt två stora skrikande män och spelade spel medan barn, mammor och halvklädda äldre svärande snubblade över sladdar, chipsskålar och långa ben. Det enda ovanliga den helgen var att mamman fick syn på något underligt på grusgången i mörkret och beväpnad med ficklampa gick på jakt efter en padda/råtta/mutant som hasade in under altanen och försvann. Likt Linné ville mamman hitta en ny ras. No luck.

Familjen åkte till Pippiland i Småland. En evighetslång bilresa med snälla barn och uttråkade föräldrar som oavbrutet frågade varandra om de kanske var framme snart. I Vimmerby regnade det. Och regnade. Under paraply tittade de på Pippi, bäbisen invaderade mattisborgen under pågående föreställning och åt sitt livs första polkagrisklubba. De åt pizza, med burkchampinjoner till mammans förfäran, och hela kvällen låg alla fyra i den stora hotellsängen och åt godis och tittade på dålig film. Bäbisen tyckte att det var den bästa resan ever, hon fick prata med Pippi.

På Borås djurpark blev Myran kär i en apa med rosa rumpa. Hon dansade för den, åmade sig, pekade på sin och apans rumpa för att bevisa deras samhörighet för alla. Hon kvittrade, sjöng och skrattade. Apan spelade oberörd, men mamman är säker på att kärleken var besvarad. Vem kan inte älska en liten Myra liksom.