onsdag, november 18, 2009

Lilla fina syster

Den lilla myran är alldeles okänd för er. Hon är bäbisens lillasyster, och eftersom bäbisen är en mycket speciell liten människa är det lätt att komma lite i skymundan. Lilla myran är snart två år, har rufsigt hår och bruna ögon. Hon är en meter lång, lite tjock och helst naken. Om hon har kläder på sig är de i storlek 116 och stulna ut storasysters garderob. Favoriten är balettdräkt och gummistövlar. Hon äter bara cornflakes och glass, och står inte sällan precis utanför frysen med en sked i handen, i hopp om att någon ska komma förbi och förstå hur viktigt det är att mata myror med glass. Hon måste vara subtil, hon pratar nämligen inte. Nästan inte alls. Hon kan säga nej tack, det använder hon mest. Och mamma, pappa, Nanna, apa och kanske fem saker till.

Hon är ofta rasande arg, och ser lite ut som lilla my. Ibland är hon kärleksmyra, så pussas hon och gosar och kammar ditt hår. Det gör ont, jätteont, men är du svältfödd på myrkärlek njuter du. Hon tjuvar ofta, allra helst dina bästa saker. Ditt visakort, dina finskor eller ditt smålego. I en byrålåda kan du hitta resterna av hennes framfart, en pipmugg, två sugrör, en halvtuggad skorpa och ett stulet diadem med blommor.

På natten är hon en liten bäbis. Det är så besvärligt att vara liten syster och då måste man vila hela natten på din arm. Du måste ligga stilla, annars vaknar hon och morrar. Om du lutar huvudet lite åt vänster kan du dofta på hennes rufsiga hår. Det luktar kärlek och yoghurt.

Bäbisen leker

Bäbisen har en väldig fantasi. Det har hon alltid haft, hon tänkte ju sig att katter bodde i kattmatsburkar som ettåring, men nu har det eskalerat väldeliga. Igår deklarerade hon att Nasse minsann hade födelsedag och vi måste baka en äpplekaka, med glass. Och ljus, fem år fyller han Nasse. Det hölls en liten fest efter att mamman slavat i köket halva kvällen. Efter kalaset kommer bäbisen in till mamman som står och diskar. Hon står där en stund och funderar, och sen säger hon:
- Mamma, imån är det Hello Kittys födelsedag. Då måste vi ha en liten fest.

-Det finns äpplekaka kvar, de får vi bjuda på då, säger mamman.

-Hello Kitty vill ha blåbärspaj, hon hatar äpplekaka, snyftar bäbisen och ser alldeles förtvivlad ut. Äcklig kaka på födelsedagen, det går ju inte.

Bäbisen använder samma taktik när lillasyster leker med hennes leksaker. Man får inte tjuva det någon annan leker med och det vet bäbisen, men när hon snor blixten av myran och mamma skäller darrar hon med underläppen och säger att Blixten skulle preciiiis gå hem till Sally, och dom skulle fika och då kan inte jag lämna tillbaka Blixten för då gråter han mamma. och Sally och Blixten har varit vänner sedan de var tre år, och nu kommer Bärgarn och nu ska dom åka hem till Valen. Och Hästen, han måste följa med. Då är det svårt att inte bryta ihop i en fnissande hög på golvet. Stackars myra, hon har det inte lätt. Inte kan hon prata heller, bara vråla. Ibland bits hon också, men bara bäbisen. Man behöver inte fundera över det urvalet direkt.