Bäbisen fyller år

Idag, på påskdagen fyller bäbisen fyra år. Hon ska vara mammans bäbis för alltid, så det så.

Tyvärr är hon sjuk, hon hade magsjuka. Precis när de tänkte ropa faran över blev det illa igen. Tyvärr precis mitt i natten, när mamman satt och kissade lite och funderade på livet. Då kommer hon farandes, den lilla, står och skuttar en stund, pratar osammanhängande och kaskadkräks rakt över mamman som inte hinner fly. Så mamman ömsom ligger på klinkersgolvet och skrubbar medelst klorin, och håller andan, ömsom snappar luft genom badrumsfönstret. När hon är klar duschar hon, tvättar sitt hår (och påminns om sin ömma skalp), doppar tassarna i klorin, tar en klunk ur flaskan (wiskeyn) och öppnar alla fönster på vid gavel. 

Nu sitter hon här, med en spann, en liten ynklig flicka, en tom flaska och law and order på tv. Föräldraskapet är inte alltid kärlek, pussar och klokheter. Som bäbisens pappa brukar säga, det är lätt att vara en bra förälder när ungarna inte är hemma.

Grattis mitt lilla hjärta. När du blir frisk ska vi fira att vi älskat dig i fyra år. Trots kräkset, du är vårt liv.

påskafton

Mamman och pappan hade liksom världens planer för påsk och bäbisens födelsedag. Så natten innan påskafton blir ungen magsjuk och mamman och pappan är vakna halva natten och hönsar och dricker whiskey (mot smittan, you know) och spritar huset. Framåt morgonen är bäbisen bättre och vill apselut äta sockerkaka. Mamman aspirerar ju på titeln mother of the year så hon börjar blanda ihop ägg och socker och smör och Myran är på dåligt humör och drar i mammans förkläden. Mamman håller i elvispen med ena handen, med den andra ska hon fånga Myran som tömmer soporna ut över köksgolvet. Hon lutar sig lite för långt och den glupska elvispen hugger tag om en lock och hipsvips har den tuggat i sig halva mammans hårman och hon sitter fast! Det gör så in i h-e ont och mamman vrålar och bäbisen gråtskriker pappa, pappa, vispen äter mammas huvud och Myran tömmer äggskal och gamla blöjor över sig i förskräckelsen. Efter vad som känns som en kvart får mamman tag i sladden och kan stänga av vispen. Sju gånger fyra cm stor bit av hjässan är numera skalperad. Pappan tyckte synd om mamman i ungefär trettitre sekunder, sen dess bryter han ihop i en fnissande hög så fort han ser henne och får fram något om Hiawata och elektriska demoner. Just ett fint stöd.