Ny praktik och bäbiskris

-Ja, hallå, det här är din praktikplatsplacerare! Jag vet en mysig skogsväg till Guldheden, du går liksom genom passagen vid Sveaplan, bakom husen, genom skogen och uppför en brant asfalterad backe. Vips är du där!
-Jaha, det låter otäckt och som om det skulle kunna finnas läskiga gubbar och arga hundar där. Jaha, du har ingen annan plats. Tack då, då ses vi i Guldheden.

Bäbisen har en kris. Hon gråter och vill hålla handen. Hjärtskärande kryper hon nära mamman och säger med pipröst "ussen, mamma, ussen". Det betyder ledsen och mamman vill bara gråta. Det gör hon såklart inte, hon bjuder bäbisen på te i pyttesmå prickiga koppar, hon visar Nallefilmen tvåtusen gånger, lagar thaimat som bäbisen älskar, låter sig kammas trots att mamman nästan blir skallig av behandlingen, hon pussar och masserar och gosar och ammar både bäbisen och bäbisens Gris precis så ofta som bäbisen befaller.

Måtte hon bli glad snart igen.

Den nya kursen

Mamman läser nu en kurs på samhällsvetenskapliga institutionen. Där har hon en seminarieledare som ser lite ut som en varg och alla har sjalar. Varje dag måste mamman diskutera viktiga frågor i en liten grupp studenter. En dag var temat Litteraturkanon, den lilla gruppen skulle komma med förslag på fem av de mest framstående 1900-talsförfattarna. Mamman, som har läst litteraturvetenskap, ville inte verka besserwissrig utan lät de andra tala. Det skulle hon inte ha gjort. På listan den lilla gruppen lämnade in stod Guillou och Liza Marklund.

En morgon satt mamman i aulan och kände sig sugen på att äta upp bänkgrannens arm. Den redan digra listan på mammans knasigheter och sjukdomar har numera utökats med kannibalism.