Bäbisen flyttar ut

Bäbisen har blivit stor. En kväll när de ligger i stora sängen och hon ska sova vänder hon sig om, sömnig och söt och säger till mamman att du mamma, jag är som Lotta, jag kan nästan allt. Och nu kan jag sova emsam. Jag behöver ett eget rum mamma, och en säng. Egen säng och eget rum och en lampa att ha tänd om natten, och en egen cd-spelare med mamma mu-skiva får bäbisen. Första natten ligger mamman och väntar på den lilla, men hon kommer inte. Hela natten sover hon i det nya rummet. Andra natten tycker mamman att det känns så underligt och så låter det lite mystiskt i hallen. Hon övertalar pappan att bära in bäbisen till den stora sängen. Det var ett misstag, när hon vaknar är hon arg som ett bi på mamman och pappan Sluta bära omkring mig i natten pappa, jag sover med mig själv nu, jag är stor nu säger hon ilsket. Min lilla, lilla tös. Varje natt i fyra år har du legat och knuffat och sparkat och snarkat och snuffsat på mig. En liten bäbisflicka först, som krafsade med tårna mot mina lår likt en liten valp när du ammade nätterna igenom. Med fjuniga tinningar som jag brukade pussa försiktigt, försiktigt så du inte skulle vakna. Knubbiga små bäbisfötter, runda kinder och fjunigt hår. Alla dessa nätter jag legat vaken och lyssnat på dig, tittat på ditt fina lilla ansikte, känt din söta andedräkt. Dina armar runt min hals, ditt hår i min näsa. Nu är du en stor flicka, med vackra lockar och långa barnaben. Detta är slutet på en epok, the end of an era. Allra finaste lilla bäbisen min vad jag älskar dig.