söndag, juli 12, 2009

Sommar, so far.

Det regnar. De firade midsommar på landet, det regnade. Pappan och morbrodern hade finurligt packat ner playstationspelet, så mitt i den minimala stugan på 40 kvadrat satt två stora skrikande män och spelade spel medan barn, mammor och halvklädda äldre svärande snubblade över sladdar, chipsskålar och långa ben. Det enda ovanliga den helgen var att mamman fick syn på något underligt på grusgången i mörkret och beväpnad med ficklampa gick på jakt efter en padda/råtta/mutant som hasade in under altanen och försvann. Likt Linné ville mamman hitta en ny ras. No luck.

Familjen åkte till Pippiland i Småland. En evighetslång bilresa med snälla barn och uttråkade föräldrar som oavbrutet frågade varandra om de kanske var framme snart. I Vimmerby regnade det. Och regnade. Under paraply tittade de på Pippi, bäbisen invaderade mattisborgen under pågående föreställning och åt sitt livs första polkagrisklubba. De åt pizza, med burkchampinjoner till mammans förfäran, och hela kvällen låg alla fyra i den stora hotellsängen och åt godis och tittade på dålig film. Bäbisen tyckte att det var den bästa resan ever, hon fick prata med Pippi.

På Borås djurpark blev Myran kär i en apa med rosa rumpa. Hon dansade för den, åmade sig, pekade på sin och apans rumpa för att bevisa deras samhörighet för alla. Hon kvittrade, sjöng och skrattade. Apan spelade oberörd, men mamman är säker på att kärleken var besvarad. Vem kan inte älska en liten Myra liksom.