Dagbok

När bäbisen var nyfödd tänkte mamman börja föra dagbok. Varje dag skulle hon berätta om bäbisen och det nya livet. Om den stora kärleken som var så stark och våldsam att mamman ibland var tvungen att sätta sig ner och vila. Hon skulle skriva om bäbisens framsteg, om den lilla magra kroppen, de tunna benen, huden som påminde om en gammal dams. Och lukten, den skulle beskrivas och kommas ihåg för alltid, den söta, underbara doften av ett nyfött litet barn. Dagarna gick så fort förbi men om nätterna låg mamman vaken och författade långa verser som när dagen kom skulle präntas ner på papper. Sen kom en ny dag och mamman hade glömt alltihop. Tiden gick och kärleken växte och blev större än allt. Den lilla människan blev en dotter, en rolig kompis, en liten person som lägger det lilla huvudet på sned och säger med bedjande röst "pssspssspsss" (å, mamma om jag ändå kunde få en liten katt)

Min älskade fina unge! Det blev ingen dagbok, men min kärlek är stor och verklig.