Mamma

Mamman tycker att livet som Sannasmamma är intressant. Hon är inte alls insnöad, inte ens lite. När de säger till henne att det kanske vore bra om hon läste en bok eller såg den där nya danska krimin så säger hon mekaniskt "har inte tid, måste amma/handla små gympaskor/byta blöja" Inte alls så att mamman är trött på det. Det är konstigt att man inte är trött på nån som kräks på en, vrålar skithögt rakt in i ens öra, snuttar fast tutten känns typ sandpapprad och kräver ens totala uppmärksamhet typ hela tiden.

Allt mamman säger låter som en klyscha. Det är så underbart att ha barn! Livet var verkligen tomt innan! utbrister hon. Människorna i mammans omgivning ler ondskefullt och väntar i smyg på att den kärleksfulla goda mamman ska förvandlas till rabiat häxmamma-med-tvåårigt-trotsmonster.

Mamman ammar. Hon är inte alls så pryd som hon trodde att hon skulle vara. Inte ens hälften så pryd som omgivningen önskar. Det roligaste med att amma är att leka val. Mjölken sprutar och mamman skrattar förtjust. Mamman skiter i att det låter som en klyscha. Det ÄR underbart att amma!