Att vara tre år

Tårarna rinner minst en gång i timmen. Jag är ledsen mamma, så ledsen. Varför? Heffaklumpen hittar inte sin mamma/Myran tog min leksak/jag hatar att tvätta håret.

Öronbedövande tjut när mamman minst anar det. Vad hände? Äter någon upp treåringen? Blir hon skalperad? Ser hon döda? Nej, lillasyster dregglade/åt på min tågbana/rapade.

Små presenter i din sko? En bil eller en död mask i din jackficka? Ett litet finger hålls fram, nära, nära mottagaren; det här är snor mamma, du får det av mig. Tack.

Omständiga, obegripliga historier som alltid slutar på samma sätt; och då kom hans mamma och då blev allt bra!

Hon hör och ser allt. En natt ligger hon och pratar medan mamman försöker sova. Hon berättar en saga om jorden, om hur planeterna snurrar och hur den lilla månen snurrar och att de blir som en klocka och det finns andra planeter också. Hon vet hur barn föds och att man ska klippa av navelsträngen. Hennes bästa godnattsaga är när mamman berättar om hur Bäbisen bodde i magen och sen föddes. Glöm inte att berätta om hunden mamma, den gula som är död. Du är ledsen för det mamma, jag ska köpa dig en ny hund. En råååååsa.