Jakt

Platsen på hemska dagiset är uppsagd och mammans jakt på den perfekta förskolan har börjat. Hon packar sina ungar i dubbelvagnen (en urban jungle, egentligen emot alla mammans principer att ha en så dyr och framåtvänd vagn) och ger sig iväg. Bäbisen vädrar probelm och frågar trettiotvå gånger på vägen om det är så att mamman kanske måste gå hem och lämna bäbisen på dagiset. Efter trettiotvå nej, vi ska bara titta lite älskling står mamman och hennes lilla flock står och hänger och käkar banan på Sveagatan innan dom går in, bäst att undvika blodsockerfall.

En mamma med yttepyttenyföding i bärsjal och vovve i rosa koppel går förbi. Hon har knutit löst och ungen hänger snett och mamman tänker genast att hon borde erbjuda henne hjälp (sen när kan mamman allt bäst?) men låter bli. Efter att hunden kissat går sjalmamman förbi igen. Då ser mamman att hon har knutit hur snitsigt som helst och går där och ammar som det var det mest naturliga i hela världen.

Sjalmammor, we are not alone.

Dagiset var alldeles utmärkt fint och gosigt och roligt. Och har två års kö. Minst. Jakten fortsätter. Mamman tar flocken till Dagisetmeddenminstagårdenistan. Där huserar en gravid fröken, en som ser snäll ut och en ung, snygg. Mamman och bäbisen slår sig ner på golvet. Myran kravlar iväg och äter lite på den snyggas foppa-toffla medan bäbisen river ner en fisherprice-bondgård och skriksjunger en liten sång. Mamman försöker höra den gravida som berättar viktiga saker om tema skogen. Barnen byggde egna myror och portfolionånting, mycket viktigt med nåt annat. Nu kastar någon en giraff i huvudet på mamman. Snyggfröken är blöt om strumpan och försöker lite fint rumphasa iväg mot målarrummet. Mamman bestämmer att det är dags att gå hem och får locka med glass och lekplats, annars tänker bäbisen minsann stanna kvar på dagiset. Hon tittar på klockan. Dom har varit därinne, på lekmattan, i fyrtiotvå minuter. Tiden går fort när man har roligt.