måndag, april 14, 2008

Dagis, upplösningen.

Sista dagen på dagis gick det inte att lämna Bäbisen. Hon lämnas ute, på gården. Upp från gården går en stentrappa, sen en liten avsats med en grind ut mot gatan. Den är gatan 200 meter lång, sen svänger man hem till lilla familjen. Bäbisens fröken tyckte att det var slut med tramset nu och hetsade åter mamman till att skyndaskynda med lämningen och det går inte. Eller mamman försökte gå, men bäbisen sprang efter och vid trappan tacklade fröken henne så hon ramlade. Bäbisen blev hysteriskt ledsen så mamman fick följa med ner på gården igen. Fröken är mamman i hasorna hela tiden och säger att hon ska gå, skynda nu, det blir värre om du stannar, du sänder ut dubbla budskap, förstör för bäbisen osv. Mamman börjar bli lite hjärntvättad och tänker att fröken kanske har rätt. Kanske är det mammans egen ångest som hindrar henne från att göra det rätta för sitt barn. Kanske ska det vara så här. Så hon säger hejdå och går. Vid grinden hinner Sanna upp, då skriker fröken att mamman ska gå,och att hon tar bäbisen. Ta inte mig skriker bäbisen då! Sen blir hon helt hysterisk och vrålar mamma, mamma, mamma. Hela vägen tills mamman svänger vrålar hon så. Ett par minuter väntar mamman där, men bäbisen lugnar sig inte. Då kommer det till mamman vad hon håller på med. Så här behandlar inte mamman sin bäbis! Hon sprintar tillbaka som en älg, rycker åt sig bäbisen över stängslet och säger tack, men nej tack till fröken. Fröken sätter näsan i vädret och med ett "då kan inte jag hjälpa dig mer" vänder hon på klacken och går.

På vägen hem säger bäbisen; alla människor gillar inte dagis, Sannor gillar inte dagis.

Väl hemma ringer mamma till rektorn. Hon visar sig vara en klok kvinna som varit förskollärare i 25 år. Hon föreslår olika lösningar, ominskolning, byte till annan förskola. Men hon säger också att en treåring har inget eget behov av att gå på förskola och om du vill så kan hon vara hemma. Hon avslutar samtalet med att säga att mamman är en kompetent mamma som ska lyssna på sin magkänsla! Lite spak ringer fröken upp efter ett par timmar. Plötsligt är hon öppen för att mötas, att planera osv. Hon hade ändå tänkt ringa och föreslå det menar hon. Sure. Aldrig i livet att hon får ta hand om mammans unge.

7 kommentarer:

Anna sa...

Tack och lov för att det finns en och annan vettig människa i världen! Träffas snart kanske?

Sannasmamma sa...

vi är sjuka idag, snoriga. om det är bättre imån så gärna. med alla barnen då, vi har ju inget dagis som sagt :-)

Petra sa...

Jag kan inte heller lämna barnen om de gråter. Har dock haft otroooolig tur med underbar personal på dagis!

Anonym sa...

Det stämmer nog att Sannor inte gillar dagis, det gör inte min Sanna heller. Fast det är inte riktigt lika illa som för din. Men så är fröknarna på vårt dagis betydligt mer empatiska än den du råkat ut för. Klart du är en kompetent mamma! Du hittar nog det bästa för både Sannor och myror så småningom!
Kram

Anna sa...

Är du sjuk? Det visste jag inte. Krya på dig så ses vi snart, kram.

PiraPäron sa...

Skönt att du följde din magkänsla. Har en lillfröken som till hösten skall börja på dagis och jag har sådan ångest för att det inte skall fungera. Har inte ett jobb där jag kan arbeta hemifrån så det är inte så mkt att välja på... Förhoppningsvis går det kanske smidigt.

Är här inne ofta. Gillar verkligen det du skriver och sättet du gör det på!

Anonym sa...

Vilken tur att rektorn är så klok! Bävar för inskolning för min 2-åring till hösten (då ungefär 2,5) och ska försöka med dagmamma istället för dagis. Hoppas så på förstående personal. Hör dock både det ena och det andra från folk i omgivningen...
Vad bra du är som följer din magkänsla som du gör!