Genusarbete i förskolan

Mamman har kanske lyckats återinskola bäbisen på dagis. Ja, mamman säger dagis trots att det inte är pk. Men förskola är ett namn som måste förtjänas. Man blir inte en riktig pappa bara för att man gör någon med barn, man blir inte råtta bara för att man har svans. Den pedagogiska verksamheten på dagiset är helt obefintlig och därför är det just ett dagis.

Man har nyligen renoverat kapprummet. Där har alla barn ett fack. På varje fack sitter en krona klistrad. En krona av den sorten som de kungliga har på huvudet. I kronan finns en bild på barnet som facket tillhör. Det är olika färg på kronorna, rosa för flickorna och blå för pojkarna. De rosa kronorna har blåa "pluppar" uppepå, de blåa har rosa såna.

I veckobrevet från dagiset har mamman läst att pedagogerna (fröknarna, helt klart fröknarna) har haft studiedag och då fått utbildning i genustänkande och vikten av att behandla pojkar och flickor lika i förskolan.

Mamman frågar en av papporna i kapprummet om vad han tycker om kronorna och uppdelingen av barnen efter kön. Helt oförstående tittar han på mamman och pekar sedan på plupparna på sonens krona, och säger; jo, men det är ju rosa här. Han har dessutom mage att se märkbart nöjd ut. Men VARFÖR har just flickorna rosa med blått och inte de vars namn börjar på A eller de som har utländskt påbrå? Vi kanske kunde dela upp barnen efter föräldrarnas politiska tillhörighet eller varför inte sexuella läggning? Vid det här laget ser mamman väldigt ilsken ut och det faktum att hon inte borstat håret, och att hon har ett barn i sjal på magen och ett som försöker bryta sig in i torkskåpet gör henne alldeles genomsvettig och förstärker bilden av mamman som en senmodern genushäxa från dagispappans värsta mardröm. På kafferasten kommer han bergis att berätta för sina kollegor att det är viktigt med genuspedagogik. Eller inte.