Fröken Tappabortbarnsson

Mamman har börjat på universitetet igen. Då blir hon sitt alterego, fröken Tappabortbarnsson. Fröken T är mycket för teori, hon gillar Wygotskij och Sommer, älskar utvecklingspsykologi och vill göra sina medmänniskor uppmärksamma på barnens medfödda kompetenser. Hon har svårare för praktiken. I realiteten är barnen skrikiga och svarar inte som hon tänkt sig. Till råga på allt har dom mage att vara individer, inte svara som det står i Fröken Ts böcker och det värsta av allt, dom kräks. 

Just den här veckan är Fröken T ledig, Myran är sjuk och mamman måste vara hemma. Idag var Myran lite bättre och mamman tänkte pigga upp dom båda med en promenad. Efter en timma började det ösregna, Myran applåderade och försökte fånga regndroppar med tungan, men mamman ville inte göra henne sjukare och bestämde sig för att ta bussen hem. Redan på busshållplatsen ifrågasatte hon sitt beslut, mamman har ju panikångest och åker helst inte buss, men tigermamman tystade panikmammans oro. Väl på bussen står där redan en blöt mamma med bäbis i vagn, två ilskna pensionärer med dramatenväskor, fyra gapiga tonårspojkar och ungefär 42 dagisbarn. Mamman står inklämd i ett hörn mellan den första bäbismamman, sin egen vagn och en arg, tjock man med stor väska som klev på på Järntorget. Små flickor med tandgluggar och rufsigt hår står mellan mamman och dörren. Vid nästa hållplats uppstår ett litet gräl mellan flickorna och en av dom går av bussen. Ingen av deras tjattriga fröknar märker något så tigermamman måste träda fram och dra ombord flickan igen. Hon gråter och mamman är i chock. Bäbismamman bredvid mumlar om sjukskrivning vid alla framtida dagisutflykter. När bussen är på väg igen kommer en snipig fröken och undrar vad som händer och bedyrar att hon minsann hon full kontroll från långtbakibussen. 

Herregud, mamman måste skydda alla barn från allt, inte konstigt att hon är matt. Och då är hon inte ens fröken T i praktiken ännu. Bäst att hon stannar på institutionen tills hon blir utslängd/gravid/tilldelad medalj för lång och trogen tjänst.