Moderskärleken

Att vara mamma till bäbisen är det bästa mamman vet. Bäbisen är en djup person med många små tankar och ideer. Bäbisen är bäst i världen på nästan allt, men sova och äta har aldrig varit hennes paradgrenar. Sedan den lilla Myran flyttade in vill bäbisen bara äta ärtor och glass och kanske pannkakor. Hon tänker bara sova om mamman och pappan också sover, och de ska ligga så nära att hon kan sträcka ut sin lilla tass och känna på dom.

Mamman har varit en snäll mamma nästan varje dag sedan bäbisen föddes, men att vara en fin mor åt två barn är lurigare. Bäbisen vill vara med mamman hela dagen, leka lera och läsa bok, bada med mamman som åskådare, sjunga en sång, se på en film med mamman. För att inte lilla Myran ska behöva ligga alldeles ensam har mamman henne i sjal. Där, tätt tryckt mot mammans bröst ligger den lilla och sover om dagarna. Hennes fjuniga hår blir blött och slickat som på en nytvättad katt, hennes kinder rosiga och hon andas så lätt. Att ha henne så nära gör mamman lugn och varm.

Myran är ännu så liten att hon liksom drunknar i sjalen och mamman ser inte hennes lilla ansikte så ofta. En dag tänker mamman att om man skulle lägga en massa bäbisar i en hög kanske hon inte skulle känna igen sin Myra, så lite uppmärksamhet som hon ägnat den lilla. När bäbisen hade somnat den kvällen satt mamman och stirrade på sin Myra i flera timmar för att pränta in minsta detalj. Och när hon satt där och räknade de ljusa ögonfransarna, mätte fingrar och tår och fötter (Myrans hand är lika lång som mammans tumme, hennes fot som en pekfinger) så kände hon den stora kärleken. En alldeles vanlig dag med mammaångest och tvätt och play doh blev istället dagen då mamman blev sådär vansinnigt tigerkär i sin unge. Sådär kär som hon innan bara varit i bäbisen. Så att man måste dansa en liten dans och yla lite, så kär att man vill låsa in dom små människorna och skydda dom från allt. Men också visa dom allt det vackra i världen. Sådär tokkär att man vill visa upp sina barn för alla, skrika på gatan, att dom här fina töserna är mina, dom har jag burit i min mage, dom har jag fött och ammat och pussat och kramat och gjort till de dom är. Skrika så att alla hör, att dom här barnen, dom är så innerligt, vansinnigt tokigt älskade som bara små ungar kan vara.