onsdag, november 18, 2009

Lilla fina syster

Den lilla myran är alldeles okänd för er. Hon är bäbisens lillasyster, och eftersom bäbisen är en mycket speciell liten människa är det lätt att komma lite i skymundan. Lilla myran är snart två år, har rufsigt hår och bruna ögon. Hon är en meter lång, lite tjock och helst naken. Om hon har kläder på sig är de i storlek 116 och stulna ut storasysters garderob. Favoriten är balettdräkt och gummistövlar. Hon äter bara cornflakes och glass, och står inte sällan precis utanför frysen med en sked i handen, i hopp om att någon ska komma förbi och förstå hur viktigt det är att mata myror med glass. Hon måste vara subtil, hon pratar nämligen inte. Nästan inte alls. Hon kan säga nej tack, det använder hon mest. Och mamma, pappa, Nanna, apa och kanske fem saker till.

Hon är ofta rasande arg, och ser lite ut som lilla my. Ibland är hon kärleksmyra, så pussas hon och gosar och kammar ditt hår. Det gör ont, jätteont, men är du svältfödd på myrkärlek njuter du. Hon tjuvar ofta, allra helst dina bästa saker. Ditt visakort, dina finskor eller ditt smålego. I en byrålåda kan du hitta resterna av hennes framfart, en pipmugg, två sugrör, en halvtuggad skorpa och ett stulet diadem med blommor.

På natten är hon en liten bäbis. Det är så besvärligt att vara liten syster och då måste man vila hela natten på din arm. Du måste ligga stilla, annars vaknar hon och morrar. Om du lutar huvudet lite åt vänster kan du dofta på hennes rufsiga hår. Det luktar kärlek och yoghurt.

20 kommentarer:

norkmedoo sa...

åh det låter lite som min minsta... *sniffsniff*

Anna sa...

Och min, hon är också arg, fast väldigt gosig.

/Mary Cherry

Malin sa...

Åh. Alldeles alldeles underbar!

Du sparar väl att du skriver? Du skulle kunna göra allt till en bok och ge barnen, trycka upp själv kanske med bilder med? Helt underbart för dom!

Mamma Fräken sa...

Hej!
Vad roligt att du är tillbaka med lite inlägg. Har saknat dig! Kram kram

sarai sa...

Tack för att du puffade på Facebook. Då insåg jag att jag hade saknat dina betraktelser.

Visst är det konstigt att en liten myra kan bli så stor, men härligt att de vill vara små åtminstone på natten. Nu saknar jag min plutt.

maria maräng sa...

Du skriver så alldeles, alldeles underbart. Jag blir så glad i hjärtat av att läsa här. :-)

Jenny m. liten sa...

:heart:
Skönt att ha dig tillbaka i bloggvärlden.

Hanna sa...

kul att läsa!!! kram hela dan min kära kusinvitamin!

Malin sa...

jag tror jag är kär i din myra
Det är så roligt att läsa här igen, jag har saknat dig.

Anonym sa...

Så fint Åsa! <3
Kram Sara

Anna sa...

Tack för Myr-informationen som jag efterfrågade i senaste mailet :-)

Kram!

Petra sa...

Äntligen är hon tillbaka!
Jag håller med Malin som kommenterat lite ovan. Spara och gör en bok till dina barn!
Kram, Petra

Anna - Starwoman sa...

Stor julkram kommer här! God Jul!!!

Kraaamar

Pingla sa...

Vilken underbar text. Ljuvlig beskrivning.

Vill passa på att tacka för värmande, stöttande ord hos mig. De värmer gott.

Kram

♥ H mitt i livet ♥ sa...

Hej, jag såg att du ville att jag skulle byta färg i min blogg, det svarta tänker jag behålla, har fått mycket positiv feedback på det, många tycker att det är tydligare...finns det någon textfärg som är lättare att läsa än andra så kan jag försöka hålla mig till det! Kramis

dora sa...

jag smälter, sannasmamma. du skriver så vackert.

nitsirk sa...

Du skriver alldeles alldeles underbart. Om du skulle skriva en barnbok skulle jag stå först i kön.

//nitsirk aka melon

Tina sa...

Ååååååh! Jag känner lukten alldeles precis Åsa. Tack! <3

Sannasmamma sa...

tack för alla fina kommentarer :)

Ejede sa...

Du skriver helt fantastiskt!