Första dagen är mamman nervös. Hon möter direkt en mörk kvinna med snälla ögon. I en sekund vilar mamman i tanken på denna väna människa, tills hon öppnar munnen och säger, hej, jag heter Mimmi och jag är din lokala lärarutbildare. Igår var jag hemma och hade vinterkräksjuka. Var har dom gömt kameran liksom?
Mamman är ju som bekant ganska teoretiskt lagd och läser kurslitteraturen om och om igen. Ingenstans i böckerna finns svar på det som väntar på dagiset. Två flickor spelar boll, en tredje ligger i målet. Det är ett litet innebandymål som står mitt på en geggig göteborgsvintergräsmatta. Mamma tänker direkt att flickan är mobbad/sjuk (kräksjuk kanske, varning!)/galen. Hon väljer blixtsnabbt alternativ ett. Lilla hjärtat, du behöver inte ligga här, kom med sig nu, inte bli blöt och kall ramsar mamman medan hon drar upp den lilla. Som nu är ilsken på mamman! Hon var minsann kanin i bur och nu har mamman förstört deras lek.
Två veckor till ska mamman vara fröken, sen får hon gå tillbaka till universitetet. Lugna två veckor. Tack.
5 kommentarer:
Haha. Man vill så väl med barnen och ibland blir det fel. En gång skickade jag en elev till talpedagogen, det visade sig att han pratade skånska.
Fint att du skrivit mer!
/kott
Men så spännande med praktik! Man vet aldrig vad dagen bjuder på :)
Hur går det för fröken på praktiken?? många kramar
Vilken fin berättelse av kaninflickan!! Härligt att läsa ditt poetiska språk!
Haha, bra skrivet:-)
Skicka en kommentar