Treårsdagen

Pappan ringer till Mölndal och vi är välkommna in. Då är klockan sju och vi ringer efter en taxi. Taxichaffören ser mycket blek ut och det blir inte bättre när pappan meddelar att vi bara ska ta vägen om PaterNostergatan för att lämna nycklarna till hundvakten. Mamman ligger i baksätet och taximannen kör så det ryker. Han ser illamående ut.

Klockan är 09:15. Mamman är öppen två futtiga centimetrar. Hon bestämmer sig omgående för kejsarsnitt. Ingen hör på henne, trots att hon klämmer fram tårar. Till slut får dom ett rum i alla fall, tårarna har betalat sig.

Klockan tre drabbas mamman av panik, hon dör nu. Pappan ringer på klockan och när barnmorskan kommer in ber han henne om eda. Mamman morrar mellan värkarna att nu kommer bäbin. Barnmorskan håller med mamman, men pappan envisas med ryggbedövningen.

Klockan tjugo i fyra föds bäbisen. Barnmorskan håller fram en skrynklig liten fågelunge och i lustgasdimman tror mamman att det är en pojke. Det visar sig vara navelsträngen. Det är en liten flicka, med platt näsa, storkbett i pannan och pliriga små ögon.

Idag har du firat födelsedag. Tre år. Tre år av vakna nätter, av små fötter i min rygg om natten, pussar och längtan, vilja, envishet, mumintroll, plåster, sugrör och prickiga stövlar, kattjakt, julgranar, mössor och små promenader. Tre år av saker som är du. Jag firar tre år av oändlig kärlek, glädje, gråt och skratt med dig min unge.

Lilla Skrutta, jag älskar dig till stjärnorna.