
Mamman känner att hon är konstnär. Hon måste bara hitta sin nisch. Ett tag tänkte hon bli poet. Så fort hon visade sina alster och fick lite uppskattning fick hon skrivkramp. Det var flera år sedan men krampen vill inte släppa.
Nu är mamman smyckeskonstnär. Ett och ett halvt armband har hon byggt. Ni ska få se resultatet nu. Kanske kan mamman aldrig mer göra ett smycke igen, hon kanske drabbas av pärlkramp. Jag visar er ändå, living on the edge liksom.
3 kommentarer:
Hihi.. inte skall du få pärlkramp! Då borde du ha sjalkramp ;)
*kram*
Haha, sjalkramp!
Fint armband!
Skriv lite oftare!
Skicka en kommentar