Krogbesök

Ibland går mamman och hennes väninna på krogen. Visserligen känner sig mamman något malplacerad, men efter ett glas vin glömmer hon det. En fredag ska mamman och väninnan gå på nattklubb. Precis innan utgång smörjer mamman in sig med en ny bodylotion, eller bodybutter som det tydligen heter nu. Den luktar gott alldeles precis just då, men så fort mamman kommer utanför dörren känner hon en underlig doft, liksom rutten. Insmetad i härsket smör, bättre start kan ju kvällen få, men what the fuck, hon kan ju inte vända hemåt nu. De hinner precis komma in och sätta sig i baren och få en drink innan en kraftig karl kommer fram. Han liksom kvider fram att här luktar det gott! Hela stället luktar som mamman och väninnan påstår han och han måste få bjuda på en drink. Mamman undrar förvirrad om det är härsket smör som får mannen att gå igång, och det verkar faktiskt så.

De blir presenterade för mannens vän som också sitter i baren. De är båda från balkan, mamman kan sniffa upp en jugoslav på kilometeravstånd. De har båda stora guldringar med olikfärgade diamanter, på alla fingrar, och tjocka guldhalsband. Vännen kommenterar direkt mammans goda parfym. (Väninnan håller med om att mamman stinker, doften attraherar bara män.) Efter en stund frågar väninnan honom vad han arbetar med och han säger då att han gärna vill berätta om sitt yrke. (Man måste nu föreställa sig hur han talar med stark jugoslavisk brytning!)

- Jo, jag var nästan en porno-star! Det började att jag var på en toalett för man. Jag står där och du vet, hänger fram den och då tittar han som står bredvid fram och säger: du kompis, du kan tjäna mycket pengar på den där! Jag säger verkligen? och jo, han är säker och jag får en sån visitkorten. Jag ringer nummer och får komma på en sån audition.

- En audition?

- Ja, som casting. Många männen där och en fru. Jag säger nu innan att det var kallt och jag var rädd, mycket rädd. Fru kommer med en måttband och säger att jag ska ta fram den. Men ormen räcker inte hon säger, det fattas en centimeter!

- En centimeter?

- Ja, jag var porno-star, men sen en centimeter och jag är det inte.

- Så du är inte porrstjärna?

- Man kan säga jag var det. Liten stund. Om det inte var så kallt och du vet, att jag var rädd. Man vet aldrig.

Mamman och väninnan gråter av skratt och mannen verkar förnärmad och nästan redo ta fram sin orm som bevis. Men det finns faktiskt gränser för vad två mammor på vift vill se ute på stan så de tackar för sig och går vidare i natten.

Lilla stora bäbisen

Lilla bäbisen fyller fem år imorgon. Det är en svår ålder, att vara fyra år, snart fem. Liten, fast ändå stor. Mycket större än myran, men inte alls så stor som dumma mammor och pappor kan tro. För att få vara extra liten har bäbisen tagit sig ett alter ego, hon heter då Wella och är snart tre år och hon har den allra pipigaste och mest enerverande röst man kan tänka sig. Wella går på knäna, vill gärna gosa och sätta i knät och ibland jamar hon uppfodrande och vill bli klappad och kliad. Om man gett bäbisen för många uppgifter och för mycket ansvar, och gosat med henne för lite förvandlas hon till Wella.

När hon inte är Wella är hon väldigt klok och fundersam. En dag när de äter middag tittar hon drömskt ut genom fönstret, tuggar det sista på en potatis och vänder sig mot mamman och säger tänk på alla skeletten, var ska de bo? Mamman undrar vilka skelett och då fnyser bäbisen de där skeletten med hud såklart, vi människor. Jo, mamman har ju förklarat hur människan är uppbyggd, det har hon ju. Vi borde bygga kojor åt alla skelett med hud! En stunds tystnad följer. Plötsligt tar hon pappan i armen och utbrister vad heter moffa P-O egentligen? Moffa P-O är dryga nittio år och pappan kan inte låta den lätta passera utan flinar och säger apropå skelett då eller?

Imorgon är det födelsedag och då ska bäbisen bjuda på glass på förskolan. Alla 22 barnen ska få en, hon har räknat noga och sett till att det ska räcka till alla. På söndag blir det kalas, i år är det inte morfar som är nummer ett som gäst, det är de små väninnorna. Hon är stor nu, men liten också såklart. Det får man skynda sig att säga, så att gud förbude inte Wella dyker upp och tar över födelsedagsfirandet.

Lilla fina syster

Den lilla myran är alldeles okänd för er. Hon är bäbisens lillasyster, och eftersom bäbisen är en mycket speciell liten människa är det lätt att komma lite i skymundan. Lilla myran är snart två år, har rufsigt hår och bruna ögon. Hon är en meter lång, lite tjock och helst naken. Om hon har kläder på sig är de i storlek 116 och stulna ut storasysters garderob. Favoriten är balettdräkt och gummistövlar. Hon äter bara cornflakes och glass, och står inte sällan precis utanför frysen med en sked i handen, i hopp om att någon ska komma förbi och förstå hur viktigt det är att mata myror med glass. Hon måste vara subtil, hon pratar nämligen inte. Nästan inte alls. Hon kan säga nej tack, det använder hon mest. Och mamma, pappa, Nanna, apa och kanske fem saker till.

Hon är ofta rasande arg, och ser lite ut som lilla my. Ibland är hon kärleksmyra, så pussas hon och gosar och kammar ditt hår. Det gör ont, jätteont, men är du svältfödd på myrkärlek njuter du. Hon tjuvar ofta, allra helst dina bästa saker. Ditt visakort, dina finskor eller ditt smålego. I en byrålåda kan du hitta resterna av hennes framfart, en pipmugg, två sugrör, en halvtuggad skorpa och ett stulet diadem med blommor.

På natten är hon en liten bäbis. Det är så besvärligt att vara liten syster och då måste man vila hela natten på din arm. Du måste ligga stilla, annars vaknar hon och morrar. Om du lutar huvudet lite åt vänster kan du dofta på hennes rufsiga hår. Det luktar kärlek och yoghurt.

Bäbisen leker

Bäbisen har en väldig fantasi. Det har hon alltid haft, hon tänkte ju sig att katter bodde i kattmatsburkar som ettåring, men nu har det eskalerat väldeliga. Igår deklarerade hon att Nasse minsann hade födelsedag och vi måste baka en äpplekaka, med glass. Och ljus, fem år fyller han Nasse. Det hölls en liten fest efter att mamman slavat i köket halva kvällen. Efter kalaset kommer bäbisen in till mamman som står och diskar. Hon står där en stund och funderar, och sen säger hon:

- Mamma, imån är det Hello Kittys födelsedag. Då måste vi ha en liten fest.

-Det finns äpplekaka kvar, de får vi bjuda på då, säger mamman.

-Hello Kitty vill ha blåbärspaj, hon hatar äpplekaka, snyftar bäbisen och ser alldeles förtvivlad ut. Äcklig kaka på födelsedagen, det går ju inte.

Bäbisen använder samma taktik när lillasyster leker med hennes leksaker. Man får inte tjuva det någon annan leker med och det vet bäbisen, men när hon snor blixten av myran och mamma skäller darrar hon med underläppen och säger att Blixten skulle preciiiis gå hem till Sally, och dom skulle fika och då kan inte jag lämna tillbaka Blixten för då gråter han mamma. och Sally och Blixten har varit vänner sedan de var tre år, och nu kommer Bärgarn och nu ska dom åka hem till Valen. Och Hästen, han måste följa med. Då är det svårt att inte bryta ihop i en fnissande hög på golvet. Stackars myra, hon har det inte lätt. Inte kan hon prata heller, bara vråla. Ibland bits hon också, men bara bäbisen. Man behöver inte fundera över det urvalet direkt.

Bäbisen flyttar ut

Bäbisen har blivit stor. En kväll när de ligger i stora sängen och hon ska sova vänder hon sig om, sömnig och söt och säger till mamman att du mamma, jag är som Lotta, jag kan nästan allt. Och nu kan jag sova emsam. Jag behöver ett eget rum mamma, och en säng. Egen säng och eget rum och en lampa att ha tänd om natten, och en egen cd-spelare med mamma mu-skiva får bäbisen. Första natten ligger mamman och väntar på den lilla, men hon kommer inte. Hela natten sover hon i det nya rummet. Andra natten tycker mamman att det känns så underligt och så låter det lite mystiskt i hallen. Hon övertalar pappan att bära in bäbisen till den stora sängen. Det var ett misstag, när hon vaknar är hon arg som ett bi på mamman och pappan Sluta bära omkring mig i natten pappa, jag sover med mig själv nu, jag är stor nu säger hon ilsket. Min lilla, lilla tös. Varje natt i fyra år har du legat och knuffat och sparkat och snarkat och snuffsat på mig. En liten bäbisflicka först, som krafsade med tårna mot mina lår likt en liten valp när du ammade nätterna igenom. Med fjuniga tinningar som jag brukade pussa försiktigt, försiktigt så du inte skulle vakna. Knubbiga små bäbisfötter, runda kinder och fjunigt hår. Alla dessa nätter jag legat vaken och lyssnat på dig, tittat på ditt fina lilla ansikte, känt din söta andedräkt. Dina armar runt min hals, ditt hår i min näsa. Nu är du en stor flicka, med vackra lockar och långa barnaben. Detta är slutet på en epok, the end of an era. Allra finaste lilla bäbisen min vad jag älskar dig.

Kattvakt

Två katter har flyttat hem till familjen. En tjock och en smal. De ska stanna en vecka och bor mest i pappans garderob. Två hyllor har de ockuperat och i denna fluffiga våningsäng av munkjackor i storlek XXL ligger de och spanar ut genom halvöppen dörr. När pappan ska gå och lägga sig en kväll hittar han bara en katt. Drama, drama, ska mamman och bäbisen behöva gå på kattjakt igen? Nej, han hittar den tjocka i en vilstol på balkongen dit hon rymt genom badrumsfönstret. Fylld av skräck inför att misslyckas med kattpassaruppdraget och lite av djurvänlighet vill han inte skrämma katten så att hon hoppar från balkongen, så han gör en sidomanöver och kommer runt från baksidan av stolen och kastar sig fram över katten, slänger en tröja över henne och med triumf/galenskap i blicken rusar han in med den förskräckta pissen. Han stänger alla fönster och dörrar och när mamman fint påpekar att det är väldigt varmt väser han att han minsann inte vill ha något kattlik på halsen.

Första morgonen borstar mamman flickornas hår och sätter i hårspännen. Vanliga dagar äter Myran upp sina hårspännen eller slänger dom bakom soffan, men nu har hon fått ett eget offer. Den tjocka katten får under förtvivlat jamande uppleva sitt livs första frisering, med våld sätter Myran hello kitty-spännen i tjockiskattens morrhår. Katten är snäll och klöser inte, men går nu omvägar när den lilla kommer sättandes.

Katterna ser antagligen fram emot lördagens hemfärd.

Sommar, so far.

Det regnar. De firade midsommar på landet, det regnade. Pappan och morbrodern hade finurligt packat ner playstationspelet, så mitt i den minimala stugan på 40 kvadrat satt två stora skrikande män och spelade spel medan barn, mammor och halvklädda äldre svärande snubblade över sladdar, chipsskålar och långa ben. Det enda ovanliga den helgen var att mamman fick syn på något underligt på grusgången i mörkret och beväpnad med ficklampa gick på jakt efter en padda/råtta/mutant som hasade in under altanen och försvann. Likt Linné ville mamman hitta en ny ras. No luck.

Familjen åkte till Pippiland i Småland. En evighetslång bilresa med snälla barn och uttråkade föräldrar som oavbrutet frågade varandra om de kanske var framme snart. I Vimmerby regnade det. Och regnade. Under paraply tittade de på Pippi, bäbisen invaderade mattisborgen under pågående föreställning och åt sitt livs första polkagrisklubba. De åt pizza, med burkchampinjoner till mammans förfäran, och hela kvällen låg alla fyra i den stora hotellsängen och åt godis och tittade på dålig film. Bäbisen tyckte att det var den bästa resan ever, hon fick prata med Pippi.

På Borås djurpark blev Myran kär i en apa med rosa rumpa. Hon dansade för den, åmade sig, pekade på sin och apans rumpa för att bevisa deras samhörighet för alla. Hon kvittrade, sjöng och skrattade. Apan spelade oberörd, men mamman är säker på att kärleken var besvarad. Vem kan inte älska en liten Myra liksom.

Kattjakt nummer två

Mamman och bäbisen hänger på balkongen när myran sover middag. De spanar ut på gatan, ibland blåser dom såpbubblor som flyger  så fint, ibland målar dom naglarna. Mamman dricker kaffe och bäbisen vattnar nyplanterade smultron. Hon har en liten vattenkanna och rosa tofflor och är det sötaste mamman vet. 

En dag när de sitter där och filar fötterna går grannfamiljen förbi nere på gatan. Deras kattunge är försvunnen, den nya fina svarta katten. Om mamman och bäbisen ser katten får de så gärna bära in den i uppgången så den hittar hem.  Dom vet inte att dom frågat kattkännarna, de kattigaste typerna i hela stadsdelen. Mamman och bäbisen sitter och lurpassar på balkongen i flera dagar så plötsligt en morgon ropar den lilla att där, där är den ju, den svarta rymmarkissen! De flyger ut i hallen, tar på sig skor och springer ner för trapporna. (Myran lämnar de med pappan om nån harig typ läser nu.)

Så fort de öppnar porten kommer grannens hund sättandes. Dregglet hänger som två skosnören från de långa hundläpparna och han har något vilt i blicken. Även han har sett katten! De ropar på tanten som äger hunden, förklarar sitt uppdrag och hon tar med sig vovven och går. Då ser mamman en kattsvans sticka fram under porten mitt emot. Hon försöker locka fram den genom att ropa Mimmi, precis som kattmamman hade sagt, men nej, katten vill inte. Mamman sticker in armen och försöker känna lite, men då blir den sur och provbiter mamma lite i armen, för nära pulsådern för att mamman ska våga ha kvar handen därinne. 

De spelar ut sitt sista kort. Iklädd pyjamas, knallrosa plasttofflor och pappans munkjacka gömmer sig mamman bakom ett träd och väser åt bäbisen att hon ska vara tyst. Katten kommer ut och då flyger mamman fram som en projektil, brottar ner kissen och rusar mot porten. Katten jamar högt och ilsket, men mamman är mycket nöjd med sig själv. Kattungen är väldigt stor och tung och den har kraftiga, nästan manliga morrhår som viftar ilsket. Jaja, nu ska hon bara lämna katten till sina ägare. 

I hissen visar det sig att bäbisen missförstått lite, hon tror att mamman har fångat henne en katt och gråter nu förtvivlat att kissen minsann borde bo i hennes säng. Väl på åttonde våningen är ingen hemma. Vilket antiklimax. Mamman bär ner katten igen, tröstar bäbisen och lägger sig på balkongen igen. 

Dagen efter möter hon kattpappan. När hon berättar om sitt äventyr tittar han undrande på mamman och meddelar att deras katt minsann var inlåst hemma sedan två dagar. Roat frågar han mamman om hon möjligen burit hem kvarterets tjockaste katt, 12-kilos Murre. Han är ju bara fem gånger så stor fnittrar kattpappan nöjt. 

Vi bjuder på den gott folk.

Bäbisen fyller år

Idag, på påskdagen fyller bäbisen fyra år. Hon ska vara mammans bäbis för alltid, så det så.

Tyvärr är hon sjuk, hon hade magsjuka. Precis när de tänkte ropa faran över blev det illa igen. Tyvärr precis mitt i natten, när mamman satt och kissade lite och funderade på livet. Då kommer hon farandes, den lilla, står och skuttar en stund, pratar osammanhängande och kaskadkräks rakt över mamman som inte hinner fly. Så mamman ömsom ligger på klinkersgolvet och skrubbar medelst klorin, och håller andan, ömsom snappar luft genom badrumsfönstret. När hon är klar duschar hon, tvättar sitt hår (och påminns om sin ömma skalp), doppar tassarna i klorin, tar en klunk ur flaskan (wiskeyn) och öppnar alla fönster på vid gavel. 

Nu sitter hon här, med en spann, en liten ynklig flicka, en tom flaska och law and order på tv. Föräldraskapet är inte alltid kärlek, pussar och klokheter. Som bäbisens pappa brukar säga, det är lätt att vara en bra förälder när ungarna inte är hemma.

Grattis mitt lilla hjärta. När du blir frisk ska vi fira att vi älskat dig i fyra år. Trots kräkset, du är vårt liv.

påskafton

Mamman och pappan hade liksom världens planer för påsk och bäbisens födelsedag. Så natten innan påskafton blir ungen magsjuk och mamman och pappan är vakna halva natten och hönsar och dricker whiskey (mot smittan, you know) och spritar huset. Framåt morgonen är bäbisen bättre och vill apselut äta sockerkaka. Mamman aspirerar ju på titeln mother of the year så hon börjar blanda ihop ägg och socker och smör och Myran är på dåligt humör och drar i mammans förkläden. Mamman håller i elvispen med ena handen, med den andra ska hon fånga Myran som tömmer soporna ut över köksgolvet. Hon lutar sig lite för långt och den glupska elvispen hugger tag om en lock och hipsvips har den tuggat i sig halva mammans hårman och hon sitter fast! Det gör så in i h-e ont och mamman vrålar och bäbisen gråtskriker pappa, pappa, vispen äter mammas huvud och Myran tömmer äggskal och gamla blöjor över sig i förskräckelsen. Efter vad som känns som en kvart får mamman tag i sladden och kan stänga av vispen. Sju gånger fyra cm stor bit av hjässan är numera skalperad. Pappan tyckte synd om mamman i ungefär trettitre sekunder, sen dess bryter han ihop i en fnissande hög så fort han ser henne och får fram något om Hiawata och elektriska demoner. Just ett fint stöd.

FrökenMamman

Mamman är en fröken nu. Hon måste hämta pussel som står för högt upp, ta på vantar som ramlat av, hälla upp mjölk och blåsa på skrubbade knän. Som en mamma med alldeles för många barn. 

Första dagen är mamman nervös. Hon möter direkt en mörk kvinna med snälla ögon. I en sekund vilar mamman i tanken på denna väna människa, tills hon öppnar munnen och säger, hej, jag heter Mimmi och jag är din lokala lärarutbildare. Igår var jag hemma och hade vinterkräksjuka. Var har dom gömt kameran liksom?

Mamman är ju som bekant ganska teoretiskt lagd och läser kurslitteraturen om och om igen. Ingenstans i böckerna finns svar på det som väntar på dagiset. Två flickor spelar boll, en tredje ligger i målet. Det är ett litet innebandymål som står mitt på en geggig göteborgsvintergräsmatta. Mamma tänker direkt att flickan är mobbad/sjuk (kräksjuk kanske, varning!)/galen. Hon väljer blixtsnabbt alternativ ett. Lilla hjärtat, du behöver inte ligga här, kom med sig nu, inte bli blöt och kall ramsar mamman medan hon drar upp den lilla. Som nu är ilsken på mamman! Hon var minsann kanin i bur och nu har mamman förstört deras lek. 

Två veckor till ska mamman vara fröken, sen får hon gå tillbaka till universitetet. Lugna två veckor. Tack.

Blomsterflickan

Bäbisens farbror ska gifta sig. Han tänkte sig att bäbisen kunde vara brudnäbb och gå först in i kyrkan och kasta blommor. Trots att mamman la fram det hela fint svarade bäbisen; nej tack mamma, jag har redan gift mig en gång när jag bodde i din mage. Och det var så jobbigt så det orkar jag inte göra en gång till. 

Sjukstuga

De har alla varit sjuka, först bäbisen, sen myran, sen pappan och mamman. Pappan fick lite ont i örat och ingenjör som han är tänkte han ordna till det själv. Han hade läst på internet/sett på discovery chanel/fantiserat ihop att flygkaptener har en fiffig lösning för att slippa lock för öronen vid start och landning. En liten manick som puffade lite luft in i näsan och ut genom örat. Så pappan tog resolut en cykelpump och satte den mot näsan och puffade lite. Dagen efter fick pappan lomma ner till vårdcentralen med sprucken trumhinna och öroninflammation. Måste vara bakterie sa doktorn och pappan höll med. 

Mamman hade bihåleinflammation och fick antibiotika. Pappan var dock så högljutt sjuk att mamman inte hann lida så mycket, hon var upptagen med att ikläda sig rollen som sjuksköterska. Vart hon än vände sig låg han där, kvidandes och lidande och ville berätta om sina smärtor och sitt var som rann. Gudskelov är han bättre nu.

klockan tolv på nyårsafton

står mamman i fönstret, tittar på raketer och gråt-skrålar med uffe

http://www.youtube.com/watch?v=9_zJ55Qo3u4

Nyårsafton 2008

Den lilla familjen har firat jul. Dom har haft bakdag, det skulle bli som i Bullerbyn ni vet, med rosiga kinder och massor av grisar, hjärtan och bockar. Exakt så blev det kanske inte. Mamman hade sedvanlig magsjukaångest och bjöd hysteriskt på handsprit, inte minst sedan mormor deklarerat att morfarn låg hemma och var magsjuk. De små barnen bakade muminpepparkakor och kastade deg. . Mormor bakade tusen små pepparkakor och massor av lussekatter. Bäbisen var ansvarig för ögonen och proppade lussebullarna fulla med russinögon. Framåt kvällen dök morbror upp, med kinamat och vin som han tjuvat ur morfars kylskåp. Det blev en fin dag, inte bullerbyig, men masthuggig.

 

På julafton kom tomten, han hade med sig tusen paket till bäbisen och myran. Trots brist på tomtemask och röstförställning förstod inte bäbisen att det var hennes morbror under skägget. 

Mamman har inget jullov, hon förväntas skriva hemtenta över jul. Att skriva hemtenta med två ungar i hasorna, en pappa som hysteriskt skriver exjobb och den vanliga dosen hypokondri är inte det enklaste. Mamman har en strategi. En stor whiskey, alla centrala begrepp staplade på varandra, en massa dravvel och 14 citat. 50-50 att det blir underkänt.

Nyårsafton, as we speak, tillbringas i soffan. Bäbisen och pappan ritar bilar, myran äter äpplepajsrester från golvet och mamman, iklädd nattlinne, äter smågodis och har macbooken i knät. Ett år som tvåbarnsmamma är avklarat. Ett år som mamma till de bästa flickorna i hela världen. 

Det står jag älskar emma, mamma.

Herregud, Bäbisen kan skriva. Detta är alster nummer två. 

Mvh stolta mamman

Fröken Tappabortbarnsson

Mamman har börjat på universitetet igen. Då blir hon sitt alterego, fröken Tappabortbarnsson. Fröken T är mycket för teori, hon gillar Wygotskij och Sommer, älskar utvecklingspsykologi och vill göra sina medmänniskor uppmärksamma på barnens medfödda kompetenser. Hon har svårare för praktiken. I realiteten är barnen skrikiga och svarar inte som hon tänkt sig. Till råga på allt har dom mage att vara individer, inte svara som det står i Fröken Ts böcker och det värsta av allt, dom kräks. 

Just den här veckan är Fröken T ledig, Myran är sjuk och mamman måste vara hemma. Idag var Myran lite bättre och mamman tänkte pigga upp dom båda med en promenad. Efter en timma började det ösregna, Myran applåderade och försökte fånga regndroppar med tungan, men mamman ville inte göra henne sjukare och bestämde sig för att ta bussen hem. Redan på busshållplatsen ifrågasatte hon sitt beslut, mamman har ju panikångest och åker helst inte buss, men tigermamman tystade panikmammans oro. Väl på bussen står där redan en blöt mamma med bäbis i vagn, två ilskna pensionärer med dramatenväskor, fyra gapiga tonårspojkar och ungefär 42 dagisbarn. Mamman står inklämd i ett hörn mellan den första bäbismamman, sin egen vagn och en arg, tjock man med stor väska som klev på på Järntorget. Små flickor med tandgluggar och rufsigt hår står mellan mamman och dörren. Vid nästa hållplats uppstår ett litet gräl mellan flickorna och en av dom går av bussen. Ingen av deras tjattriga fröknar märker något så tigermamman måste träda fram och dra ombord flickan igen. Hon gråter och mamman är i chock. Bäbismamman bredvid mumlar om sjukskrivning vid alla framtida dagisutflykter. När bussen är på väg igen kommer en snipig fröken och undrar vad som händer och bedyrar att hon minsann hon full kontroll från långtbakibussen. 

Herregud, mamman måste skydda alla barn från allt, inte konstigt att hon är matt. Och då är hon inte ens fröken T i praktiken ännu. Bäst att hon stannar på institutionen tills hon blir utslängd/gravid/tilldelad medalj för lång och trogen tjänst.

Livet på landet

Så blev det plötsligt höst. Bäbisen har börjat på det nya dagiset, men blivit sjuk och smittat alla hon känner med några konemenofnemenokocker som ingen kan uttala. Till och med mormor fick tillbringa en hel dag i sängen, i morgonrock som morfar upprört berättade för mamman. Morgonrock, då är det illa. Hon är pigg annars, mormor. När man bor hos mormor och morfar på landet på sommarn så får man lära känna än det ena, än det andra av mormors påhitt. Varje dag, oavsett väder, måste innehålla minst en lång promenad. Bäbisens pappa avskyr promenader i vanliga fall, han är inte vänligare inställd till dom på landet, där det antingen är trettiofem grader varmt och vindstilla alternativt fem grader och stark pålandsvind. Det är friskt idag ropar mormor förtjust och drar sin flock efter sig. Då brukar bäbisens pappa muttra att han minsann ska grilla mormors katt, och använda väldigt mycket tändvätska. Tändvätska är nämligen förbjudet på landet, ingen vet dock varför. Där finns dock flera flaskor i verktygsboden som bäbisens pappa smyggrillar med när mormor inte är hemma. Som för att locka honom i fördärvet står dom där och ropar hans namn; använd mig, jag gör en fin eld, mycket snabbare än miljötantens eltändare. Vill du ha mat idag, ta flaskan! Varför mormor, varför har du köpt mig om jag inte ska få brinna?

Ett annat av mormors infall är att man inte får kissa ensam. Ja, du läste rätt. På landet har hon installerat en ny och väldans tjusig förbränningstoalett. Du sätter i en påse i maskinen, gör det du ska och trycker sen på en knapp och swooosch så brinner det i holken. Varje påse kostar två kronor, eller om det var tvåochfemti? Så för att spara lite måste man kissa med någon. Så rätt som det är, även mitt i maten, sticker någon ut huvudet från toaletten och frågar "samkissa, någon?" Samkissningen är helt acceptabel för den som kissar först, men den som kommer efter, han får leva med skräcken för att påsen kan blir full och svämma över. (Efter flera glas vin är det ingen som vågar samkissa längre, så mamman försöker hålla alkoholkonsumtionen på en lagom hög nivå. Konstant.) Bäbisens pappa är väldigt orolig för att få sina skinkor dränkta, och då särskilt i någon annans kiss. När mormor i all välmening föreslår att pappan ska kissa på en en på baksidan, som hon dessutom kallar kiss-enen vill pappan åka hem till stan. Bäbisens pappa är nämligen mycket pryd. Bäbisens mormor och morfar är inte alls pryda, dom är nästintill naturister om man frågar pappan. När han minst anar det dinglar ett organ framför honom, mormor byter om till bikini i vardagsrummet, morfar letar ilsken och byxlös efter sina shorts. 

Trots detta väljer pappan att åka till landet flera gånger varje sommar. Ty trots alla knasigheter, mormor och morfar är mycket älskade. Kyl vinet, göm katten och ladda med samkissningspåsar, snart är det sommar igen, då kommer vi farandes! 

Försäkringsmedicinsk utredning

Idag kom brevet. Förslag på beslut, 18 månaders sjukersättning. Det går inte att få längre, om 18 månader ska sjukförsäkringssystemet göras om och man är antingen sjuk för evigt eller hänvisad till socialtjänsten.

Den hurtfriske psykiatrikern anser att mamman tillhör vuxenpsykiatrin och bör få en pykologkontakt där. Tydligen har mamman en ohälsosam fobi mot bla smuts, kräk och baciller. Risken/chansen att mamman ska få en plats i öppenvården för behandling av franska nerver är inte överhängande stor. Man bör vara minst suicid.

Vidare föreslår man att mamman ska få hjälp och stöd för att fortsätta studera i den takt hon orkar. Handläggaren på kassan säger dock nej till det, det går emot deras regler. Intressant att kassan betalar mångatusen för en utredning vars resultat och rekommendationer går stick i stäv med regelverket.

Dagis, det nya.

Bäbisen är nu inskolad på det nya dagiset. Första dagen var hela familjen med vilket bara det skrämde inskolningsfröken. Att de sen skall sitta på ett kontor på en gånger en meter, fyra personer, varav en omväxlande gråter hysteriskt/ammar/försöker rymma mot utgången, en som springer ut och in i rummet och två föräldrar som ser väldigt misstänksamma och och ställer tvåhundra frågor om allt gör att fröken ser väldigt trött ut. Efter en stund menar inskolningsfröken att det vore bäst om mamman stannar hemma och låter pappan sköta inskolningen. Hon menar att mamman verkar vara en sån som motarbetar inskolningar och inte verkar lita på inskolningsfröknar. Bah, vilken fräckhet! Som om mamman skulle vara nån sorts fånig hönsmamma... Mamman muttrar surt resten av samtalet, men pappan är obehagligt nöjd med att han verkar ha framstått som den mer kompetente föräldern (läs minst galen) och tar sig an uppgiften.

När pappan kommer hem första dagen blir han såklart utfrågad. Inskolningsfröken är lika sympatisk som ett högt träd ungefär, flera av barnen verkar redo för institution och är inte värdiga att leka med bäbisen, toaletterna är under all kritik och ingen har satt upp bäbisens bild vid hennes fack. Och inskolningsfröken trodde att pappan var the easy way to go...

Försäkringsmedicin aka familjesemester

Mamman har varit på försäkringsmedicinsk utredning. I det lilla väntrummet satt första dagen ungefär tio människor och väntade på introduktionsmöte. Tre som skulle utredas, resten var mammans flock. Mormor, morfar, äkta män, barn, bäbis, Blixten McQueen, en kylväska, bäbisens viktiga ryggsäck med fina saker och valen Kit.

Mamman bedömdes av flera människor. En socionom, en psykolog, en sjukgymnast, en psykiatriker och en allmänläkare. En arbetsterapeut skulle också vara med men hon fick kräksjuka. Detta ledde till klart svår ångest hos mamman som med stirrig blick gick loss med alcogel på allt som en arbetsterapeut kan ha tagit i. Bord, stolar, psykologen kanske? Bäst att inte skaka hand!

Mamman får känslan av att om socionomen och psykologen hon fick träffa nu skulle vara ett stående inslag i hennes liv skulle allting vara annorlunda. En såväl sorglig som fin tanke.

Psykiatrikern försöker muntra upp alternativt sänka mamman och menar att hon ska vara glad att hon har ångest och inte cancer. Det är ju så jobbigt med strålning och så. Om mamman nu var en vanlig människa hade hon kanske sett det fina i den tanken. Inte mamman. Hur kan han veta att mamman inte i detta nu äts upp av ebola, grön starr och horribla cancervarianter. Galningen utmanar ju ödet, otäcka fysiska sjukdomar kommer nu bestämt att drabba henne.

Allmänläkare. Bara namnet får mamman att tänka på obducentens kumpan i styckmordet på 80-talet. Den här visar sig vara en österländsk man med pondusrondör, stor hund och kraftig brytning. Varje gång mamman öppnar munnen för att berätta vad som tynger henne skriker han VA? innan mamman hunnit till första stavelsen. Mamman antar att det beror på språkliga problem och pratar med enkla ord. Nej, VA? fortsätter. Till slut ger hon upp och håller med om allt allmänläkaren säger. Även när han säger att mamman inte ska ha MONO-medicin nickar hon instämmande, trots att hon inte vet vad det betyder. (Det visar sig senare vara hans sätt att säga att ångestpatienter behöver mer än en medicin, alltså duo och inte mono. Solklart, eller hur?) Gamla orättvisor dyker upp i journalen och läkaren blir tydligt upprörd och grymtar åt mamman att den läkare som skrev ut den medicin fatta inte ingenting. Hon prata svenska? Nejnej, säkert ryss... Det sista mumlar han fram, lite för sig själv. Mamman, som enligt psykologen är gravt deprimerad, nästan kvävs av skratt.

Dagen efter läser mamman att det är den österländske doktorn som ska hålla i det avslutande samtalet. Lite orolig vänder hon sig till den trevliga socionomen. Denna viskar då, samtidigt som hon ser sig omkring, att han hör mycket dåligt har jag märkt. Jaha, det kunde han inte ha sagt innan eller? Stolthet väser hon lite hemligt fram och stänger sin dörr.

Slutsamtalet går utmärkt. Allmänläkaren har förstått mamman riktigt bra visar det sig och nu när mamman skriker fram sina tankar och önskemål slutar han men sina VA?

Om två veckor kommer domen och den spännande upplösningen i kampen mamman-försäkringskassan. Don't miss it liksom.

Sanningen

Fina fina flickor, små töseskruttar. Allra käraste små människor. Nu kommer sanningen. Mamman älskar er precis lika mycket båda två. Om natten kommer ovälkomna tankar. Vem räddar Du först om det brinner? Vem älskar Du mest? Vem ska få din ena njure? Njurlös, med en flicka under varje arm springer mamman. Kommer till undsättning, var ni än är. Ingen ångest stoppar henne. Ni har en mamma, en tigermamma. Skrik ni bara! Hon kommer störtandes. Snappar er över dagisstaket, plåstrar och pussar. Bjuder på te och klappar små sjuklingar. Blir övertalad att köpa katt, tittar på bil-film hundratjugo gånger, borstar hår, skäller och förmanar, berättar fåniga sagor och älskar, älskar, älskar er till stjärnorna.

Middagsplaner

Mamman och pappan och bäbisen tycker mycket om att äta i soffan. Mamman och pappan låtsas vara vuxna och tycker inte att det är lämpligt, men igår hade de målat fönster och köksbordet var belamrat med trettiotvå penslar och burkar och trasor. Nåväl, middagen skulle just serveras när mamman skulle öppna en burk tacosås. Hon skulle bara öppna burken, men locket satt så hårt så hon fick ta i lite och vips så var locket av, burken var lite hal och i nästa sekund är bäbisen dränkt i tacosås, soffan ser ut som nån har kräkts nåt otäckt över den, detta otäcka fortsätter sen i en flod ner på den ljusblå (fd. ljusblå) ullmattan och stänker över hela mamman, golvet och lilla Myran. Mamman svär en lång ramsa och bäbisen storgråter av förskräckelse och pappan skrattar ihjäl sig, så pass att han ligger handlingsförlamad och piper på golvet bäbisens molnzip (tröja med moln som mamman älskar...) är blodbadsröd garnerad med lökbitar, mattan luktar som ett misslyckat crosskitchen; blött får möter Mexico och mamman är sur.

Efter en stund har mamman lugnat ner sig lite och ska sätta på ett kassettband åt ungarna. Bandspelaren funkar inte så mamman ropar på maken. Han kommer och ska hjälpa, men flinar åt mamman och säger: älskling, jag hjälper dig, men för att underlätta kanske du kunde hämta en burk sås och hälla över mig?

Försäkringskassan igen

Den här bloggen skulle egentligen handla om livet som ung förtidspensionär. Det har inte blivit så mycket med det, mammakärleken har tagit över och försäkringskassan har varit minst sagt frånvarande i mammans liv. Nu kommer dock en uppdatering, ett ledset, argt meddelande från en som varit sjuk i många år. Sjunde året som sjukpensionär. En utredning i försäkringskassans regi, år 2003. Sedan dess ingenting. Förrän nu! NU är mamman frisk. Alldeles av sig själv. I försäkringsläkarens utlåtande läser mamman en lång radda med symptom, ångest, tvångstankar, fobier. Sen ett; jag kan inte se att det finns några hinder för att den försäkrade ska kunna stå till arbetsmarknadens förfogade. Försäkringskassan överväger därför att avslå din ansökan om vidare sjukersättning. Du kallas härmed till lett möte där vi kan berätta för dig hur du kan få hjälp med att söka ett arbete.

Inte sedan Jesus gick i sandaler har någon helats så. Sjukpensionär i princip ett helt vuxet liv. Om två månader ska mamman stå till arbetsmarknadens förfogande.

Kanske tror man att mamman fuskar. Ni ska veta att man tjänar stora pengar på att bli sjuk direkt efter gymnasiet. Håll i hatten, 94.000 om året, innan skatt. Dvs cirka 5000 i månaden. Väl värt att fuska för va?

Nu finns två alternativ; Ta ett jobb (Myran är sex månader) och jobba tills man går i väggen och ungarna får en trasig mamma. Då skulle iofs SGI:n höjas och sjukersättningen bli högre den dag mamman klappar ihop. Som alternativ två tänker mamman att det vore lättare med en fysisk, mer synlig skada. Kanske kapa ena benet? Armen? Hoppa lite utför en lägre bro?

Mamman ringer till handläggaren. Där får hon veta att gemene man lider av lite ångest men de går minsann till jobbet ändå. Och angående rehabiliteringen så kan mamman visst få en sån till hösten. Det går utmärkt även om man inte har ersättning från kassan. Mamman kunde inte låta bli att fråga om hon kunde bjuda sin familj på försäkringshandläggare till middag, i brist på mat. Inget svar. No connection.

Om en vecka går mamman, Myran och den numera uppretade mormorn på möte med tanten. Fortsättning följer.

Utmanad

Mammans väninna, som driver en något mer konventionell blog, har utmanat mamman.

För fem år sedan. Då skulle mamman snart gå på ett bröllop. Där skulle hon komma att spendera hela kvällen på terrassen, talandes i mobiltelefon med mannen som numera är känd som pappan, då som terroristen som snart blev en prins.

För tre år sedan. Mamman hade precis blivit mamma. Lilla Sanna var drygt en månad gammal, mamman och pappan gick omkring i ett rus av kärlek.

För ett år sedan. Då hade mamman en Myra i magen och gjorde praktik och för att inte kräkas smygåt hon digestivekex i kapprummet när barnen inte såg.

För tre månader sedan. Längtade mamman efter vår och efter sin vän i Chile

Igår. Treårskalas hos vänner. Icabesök som urartade redan vid frukten.

Idag. Bäbisen, mamman och Myran hängde på lekplatsen i Haga på förmiddagen, pratade med små kompisar och deras mammor och funderade över frikyrkligheten på öarna. Handlade frukt, åt pasta och plockade maskrosor, med fluff, inte längre gula, och gav pappan i present när han kom hem.

Imorgon. Ska mamman gå till frisören, den gamla vanliga. Mormodern och flickorna ska följa med. Frissan vet inget om de planerna ännu...

Om ett år. Hänger mamman på universitetet igen. Kanske går hon på husvisningar och längtar efter en inneboende...

Att vara tre år

Tårarna rinner minst en gång i timmen. Jag är ledsen mamma, så ledsen. Varför? Heffaklumpen hittar inte sin mamma/Myran tog min leksak/jag hatar att tvätta håret.

Öronbedövande tjut när mamman minst anar det. Vad hände? Äter någon upp treåringen? Blir hon skalperad? Ser hon döda? Nej, lillasyster dregglade/åt på min tågbana/rapade.

Små presenter i din sko? En bil eller en död mask i din jackficka? Ett litet finger hålls fram, nära, nära mottagaren; det här är snor mamma, du får det av mig. Tack.

Omständiga, obegripliga historier som alltid slutar på samma sätt; och då kom hans mamma och då blev allt bra!

Hon hör och ser allt. En natt ligger hon och pratar medan mamman försöker sova. Hon berättar en saga om jorden, om hur planeterna snurrar och hur den lilla månen snurrar och att de blir som en klocka och det finns andra planeter också. Hon vet hur barn föds och att man ska klippa av navelsträngen. Hennes bästa godnattsaga är när mamman berättar om hur Bäbisen bodde i magen och sen föddes. Glöm inte att berätta om hunden mamma, den gula som är död. Du är ledsen för det mamma, jag ska köpa dig en ny hund. En råååååsa.

Jakt

Platsen på hemska dagiset är uppsagd och mammans jakt på den perfekta förskolan har börjat. Hon packar sina ungar i dubbelvagnen (en urban jungle, egentligen emot alla mammans principer att ha en så dyr och framåtvänd vagn) och ger sig iväg. Bäbisen vädrar probelm och frågar trettiotvå gånger på vägen om det är så att mamman kanske måste gå hem och lämna bäbisen på dagiset. Efter trettiotvå nej, vi ska bara titta lite älskling står mamman och hennes lilla flock står och hänger och käkar banan på Sveagatan innan dom går in, bäst att undvika blodsockerfall.

En mamma med yttepyttenyföding i bärsjal och vovve i rosa koppel går förbi. Hon har knutit löst och ungen hänger snett och mamman tänker genast att hon borde erbjuda henne hjälp (sen när kan mamman allt bäst?) men låter bli. Efter att hunden kissat går sjalmamman förbi igen. Då ser mamman att hon har knutit hur snitsigt som helst och går där och ammar som det var det mest naturliga i hela världen.

Sjalmammor, we are not alone.

Dagiset var alldeles utmärkt fint och gosigt och roligt. Och har två års kö. Minst. Jakten fortsätter. Mamman tar flocken till Dagisetmeddenminstagårdenistan. Där huserar en gravid fröken, en som ser snäll ut och en ung, snygg. Mamman och bäbisen slår sig ner på golvet. Myran kravlar iväg och äter lite på den snyggas foppa-toffla medan bäbisen river ner en fisherprice-bondgård och skriksjunger en liten sång. Mamman försöker höra den gravida som berättar viktiga saker om tema skogen. Barnen byggde egna myror och portfolionånting, mycket viktigt med nåt annat. Nu kastar någon en giraff i huvudet på mamman. Snyggfröken är blöt om strumpan och försöker lite fint rumphasa iväg mot målarrummet. Mamman bestämmer att det är dags att gå hem och får locka med glass och lekplats, annars tänker bäbisen minsann stanna kvar på dagiset. Hon tittar på klockan. Dom har varit därinne, på lekmattan, i fyrtiotvå minuter. Tiden går fort när man har roligt.

Att gå till frisören

Mamman har fått en otäck dagisförkylning och kraxar som en kråka. Man kan inte sjukskriva sig från att vara mor så det har tittats många gånger på den nya filmen Pettson&Kattonauten. Om man tar tillräckligt mycket nässpray är den riktigt bra.

Mamman har varit hos frisören också. Det var sådär lyxigt med hårtvätt i minst åtta minuter, föning och klippning och putsning och sjutton olika vaxmoussestylingblablabla. Allt hade varit superbra om bara;
1. mamman inte hade gråtande, arg ostbågsformad sprattelmyra i famnen under hela processen och
2. den självgoda frisören inte hade klippt värsta trendfrisyren som kräver styling a'la fashionista varje morgon. Mamman är inget modelejon direkt utan varierar mellan att inte tvätta håret alls, att ibland borsta det och cirka en gång i veckan känna sig som en uteliggare och tvätta det några gånger på raken, som kompensation. När mamman sa det till trendfrissan fnissade hon och tyckte att mamman var såååå lustig, hihi. Och när det blev så uppenbart att mammans groomingprocess inte kunde vara annat än ett skämt höll hon käften och gick hem med modefrillan. Och nu sitter hon här och morrar över att de moderna flikarna i kombination med mammans övriga (brist på) stil ser ut som en sån nagelsaxöverhandfatetklippning som mamman brukar bjuda sitt hår på. Plusminus ungefär femhundrafyrti spänn.

Dagis, upplösningen.

Sista dagen på dagis gick det inte att lämna Bäbisen. Hon lämnas ute, på gården. Upp från gården går en stentrappa, sen en liten avsats med en grind ut mot gatan. Den är gatan 200 meter lång, sen svänger man hem till lilla familjen. Bäbisens fröken tyckte att det var slut med tramset nu och hetsade åter mamman till att skyndaskynda med lämningen och det går inte. Eller mamman försökte gå, men bäbisen sprang efter och vid trappan tacklade fröken henne så hon ramlade. Bäbisen blev hysteriskt ledsen så mamman fick följa med ner på gården igen. Fröken är mamman i hasorna hela tiden och säger att hon ska gå, skynda nu, det blir värre om du stannar, du sänder ut dubbla budskap, förstör för bäbisen osv. Mamman börjar bli lite hjärntvättad och tänker att fröken kanske har rätt. Kanske är det mammans egen ångest som hindrar henne från att göra det rätta för sitt barn. Kanske ska det vara så här. Så hon säger hejdå och går. Vid grinden hinner Sanna upp, då skriker fröken att mamman ska gå,och att hon tar bäbisen. Ta inte mig skriker bäbisen då! Sen blir hon helt hysterisk och vrålar mamma, mamma, mamma. Hela vägen tills mamman svänger vrålar hon så. Ett par minuter väntar mamman där, men bäbisen lugnar sig inte. Då kommer det till mamman vad hon håller på med. Så här behandlar inte mamman sin bäbis! Hon sprintar tillbaka som en älg, rycker åt sig bäbisen över stängslet och säger tack, men nej tack till fröken. Fröken sätter näsan i vädret och med ett "då kan inte jag hjälpa dig mer" vänder hon på klacken och går.

På vägen hem säger bäbisen; alla människor gillar inte dagis, Sannor gillar inte dagis.

Väl hemma ringer mamma till rektorn. Hon visar sig vara en klok kvinna som varit förskollärare i 25 år. Hon föreslår olika lösningar, ominskolning, byte till annan förskola. Men hon säger också att en treåring har inget eget behov av att gå på förskola och om du vill så kan hon vara hemma. Hon avslutar samtalet med att säga att mamman är en kompetent mamma som ska lyssna på sin magkänsla! Lite spak ringer fröken upp efter ett par timmar. Plötsligt är hon öppen för att mötas, att planera osv. Hon hade ändå tänkt ringa och föreslå det menar hon. Sure. Aldrig i livet att hon får ta hand om mammans unge.

Treårsdagen

Pappan ringer till Mölndal och vi är välkommna in. Då är klockan sju och vi ringer efter en taxi. Taxichaffören ser mycket blek ut och det blir inte bättre när pappan meddelar att vi bara ska ta vägen om PaterNostergatan för att lämna nycklarna till hundvakten. Mamman ligger i baksätet och taximannen kör så det ryker. Han ser illamående ut.

Klockan är 09:15. Mamman är öppen två futtiga centimetrar. Hon bestämmer sig omgående för kejsarsnitt. Ingen hör på henne, trots att hon klämmer fram tårar. Till slut får dom ett rum i alla fall, tårarna har betalat sig.

Klockan tre drabbas mamman av panik, hon dör nu. Pappan ringer på klockan och när barnmorskan kommer in ber han henne om eda. Mamman morrar mellan värkarna att nu kommer bäbin. Barnmorskan håller med mamman, men pappan envisas med ryggbedövningen.

Klockan tjugo i fyra föds bäbisen. Barnmorskan håller fram en skrynklig liten fågelunge och i lustgasdimman tror mamman att det är en pojke. Det visar sig vara navelsträngen. Det är en liten flicka, med platt näsa, storkbett i pannan och pliriga små ögon.

Idag har du firat födelsedag. Tre år. Tre år av vakna nätter, av små fötter i min rygg om natten, pussar och längtan, vilja, envishet, mumintroll, plåster, sugrör och prickiga stövlar, kattjakt, julgranar, mössor och små promenader. Tre år av saker som är du. Jag firar tre år av oändlig kärlek, glädje, gråt och skratt med dig min unge.

Lilla Skrutta, jag älskar dig till stjärnorna.

Genusarbete i förskolan

Mamman har kanske lyckats återinskola bäbisen på dagis. Ja, mamman säger dagis trots att det inte är pk. Men förskola är ett namn som måste förtjänas. Man blir inte en riktig pappa bara för att man gör någon med barn, man blir inte råtta bara för att man har svans. Den pedagogiska verksamheten på dagiset är helt obefintlig och därför är det just ett dagis.

Man har nyligen renoverat kapprummet. Där har alla barn ett fack. På varje fack sitter en krona klistrad. En krona av den sorten som de kungliga har på huvudet. I kronan finns en bild på barnet som facket tillhör. Det är olika färg på kronorna, rosa för flickorna och blå för pojkarna. De rosa kronorna har blåa "pluppar" uppepå, de blåa har rosa såna.

I veckobrevet från dagiset har mamman läst att pedagogerna (fröknarna, helt klart fröknarna) har haft studiedag och då fått utbildning i genustänkande och vikten av att behandla pojkar och flickor lika i förskolan.

Mamman frågar en av papporna i kapprummet om vad han tycker om kronorna och uppdelingen av barnen efter kön. Helt oförstående tittar han på mamman och pekar sedan på plupparna på sonens krona, och säger; jo, men det är ju rosa här. Han har dessutom mage att se märkbart nöjd ut. Men VARFÖR har just flickorna rosa med blått och inte de vars namn börjar på A eller de som har utländskt påbrå? Vi kanske kunde dela upp barnen efter föräldrarnas politiska tillhörighet eller varför inte sexuella läggning? Vid det här laget ser mamman väldigt ilsken ut och det faktum att hon inte borstat håret, och att hon har ett barn i sjal på magen och ett som försöker bryta sig in i torkskåpet gör henne alldeles genomsvettig och förstärker bilden av mamman som en senmodern genushäxa från dagispappans värsta mardröm. På kafferasten kommer han bergis att berätta för sina kollegor att det är viktigt med genuspedagogik. Eller inte.

Klädpartyn

Mamman är våldsamt förälskad i ett klädmärke. Det är precis så knasigt som det låter. Klädmärket säljs bara på homepartys, ni vet såna där som man kan köpa plastlådor på? Fast här är det barnkläder som gäller. Stormönstrade, hysteriska plagg som mamman älskar och pappan hatar. Det bästa är att man kan köpa plagg med samma mönster till alla familjemedlemmar. Alla som varit på en camping/gästhamn/stenabåt har sett hela familjer iklädda samma sorts träningsoverall. Precis så är det, men trendigt. Mamman är ett matchningsfreak. Det är antagligen ett uttryck för mammans behov av innerlighet i familjen (alt. galenskap). Att alla är klädda likadant ger en känsla av gemenskap och samhörighet. Tyvärr är inte pappan alls intresserad av att ha på sig en tröja med tvåhundra flyglan eller svettisjacka med hamstern Smulan på ryggen. Han tycker att mamman är otäck som klär barnen (och sig själv ibland) likadant och kallar sin familj von Trapp.

Drömmar

Mamman tänker många underligheter och är van vid det. Men nu har hon börjat drömma knasigt också. En natt drömmer hon om sin nya man. Han bor på ett stort köpcentrum och är muminpappan. Eller, mamman tror det först, men sen tar han av sig huvudet och därunder är han Per Morberg, (den knasige kocken som mamman var lite kär i när han spelade Fru Mariannes man). Varje gång mamman kommer nära sin nye man /Muminpappan/kocken måste hennes ansikte täckas med flera lager gladpack. Det känns lite fetisch/astma/helt galet. Inte nog med detta, kocken är bigamist och har en blond, lite finsk fru, som kan byta huvud med en katt. Tillsammans går de tre och handlar marsipanråttor (kycklingarna var slut) till bäbisen.

Mamman är varje psykiatrikers dröm.

En vecka senare

Nej, det gick inte så bra på dagiset. Inte nog med att de stora barnen i bäbisens grupp hade slutat/bytt grupp/tacklat av av okänd anledning så att bäbisen nu ska få leka med sjutton ettåringar, hon kräktes dessutom hela lördagen och vägrade äta resten av veckan. Först idag ville hon äta; skorpor och smörgås, kött och lite marinad (?) tomtegröt, muminkex och gärna salt mamma.

Lilla Myran fick feber och mamman oroade sig mer än vanligt. Och det är inte lite det.

Imån ska mamman gå på party. Klädparty. Hoppas ingen kräks.

Dagis, igen.

Detta är kanske det hundraelfte inlägget om dagis. Varning.

Så, nu börjar ältandet. Bäbisen är hemma från dagis sedan i november. Det började med att hon åkte rutschkana så att blodet forsade och mamman och pappan tog bäbisen till vårdcentralen. Där susade dom in med blödande arg bäbis under armen och deklarerade högljutt i kassan att bäbisen måste gå före i kön till läkare, omedelbar vård krävs. Samtidigt matades den lilla med festis och choklad (mot chocken). Bäbisen spelade med i dramat, lät sig läsas för ur en gammal men spännande Bamse och åt raskt upp kexchokladen. Bäst så, det måste ju vara ett misstag att sådana godsaker dyker upp en vanlig torsdag. Ingen på vårdcentralen förstod allvaret, efter en halvtimma i väntrummet kom distrikssköterskan och satte ett plåster på bäbisens ögonbryn och delade ut klistermärken. Till dom tappra. Mamman borde ha fått minst tre.

Sen drog bäbisen hem magsjuka som resulterade i att hon kräktes i mormorns soffa och smittade mamman. För mamman, som ju ogillar sjukor i vanliga fall, var detta en näradödenupplevelse.

Då bestämdes det att bäbisen skulle vara hemma över vintern och nu idag ringde förskolläraren på dagiset och tyckte att det minsann var vår och undrade om lilla bäbisen snart skulle komma tillbaka. Mamman tänkte först säga aldrig och lägga på, men dom tycker redan att hon är lite underlig så hon var trevlig en liten stund och vipps så hade hon sagt att jo, men visst, på tisdag kommer vi! Tänk om bäbisen ramlar och slår sig. Tänk om ingen vill leka med henne, tänk om hon inte vill vara där och går hem. Tänk om det kommer en stor hund och äter upp henne, eller en tant för den delen. För en pensionär som brukar äta kattmat blir ju bäbisen en delikatess.

Vojne, vojne.

Innedag

Mamman är lite sjuk idag, hon har magkatarr. Å, mina franska nerver stönar mamman från soffan. Bäbisen tröstar; min unge, min unge, det blir bra mamma. Mamman blir orolig för bäbisens mentala hälsa och tänker lätta upp stämningen med lite tecknande. Du är rosa mamma och pappa med. Pappa har tumme och lingfinger tjattrar hon vidare. Och se, det har han. Och näsa och hatt. Ett begåvat barn, den där bäbisen.

Snart fyller hon år. Tre. Då ska hon ha kalas, pepparkakskalas ska det vara. Alla min vänner får komma säger hon. Särskilt moffa. Tårta ska han få, och så ska dom rulla boll. Och dom kan bygga en gran av lego, och en gång när moffa var här hos mig mamma, då.. Där tappar hon kalastråden och babblar vidare om sin fina morfar, bäst i världen. Kanske behöver ingen annan komma på bäbisens fest?

Nya vårkläder

Mamman har köpt nya vårkläder till bäbisen. Dom är vattentäta, vindtäta, en massa hightec som mamman blev väldigt imponerad av. Såklart att hennes unge ska ha det bästa. Men dom är så fina och på jackan är det massa vitt så nu vill mamman inte att hon ska ha dom på sig. Så nu får mamman gå till lindex och köpa kläder som man faktiskt kan använda och så får bäbisen ha finkläderna när man ska ut och fingå. En dag var lilla familjen på ica maxi. Där får alla barn gratis banan. Men inte bäbisen, för hennes nya jacka får inte bli smutsig. Mamman är alldeles normal. Lindex, here we come.

Bäbisens låtsaskompisar

Bäbisen är hemma från dagis sen Myran kom, mamman lider ju av bacillskräck och Myran får inte bli sjuk. Ingen annan heller. Ibland blir mamman lite svag och orolig och undrar om hon gjort nåt fel. När bäbisen leker är hon liksom alla karaktärerna i leken, när hon är gädda så talar hon med mörk röst, lite långsamt. När hon är nasse så piper hon och när hon är katten så gråter hon lite gnälligt. En dag hör mamman en kvävd liten sång, som ur skägget liksom. När mamman kommer in i vardagsrummet sitter bäbisen med nasse tryckt mot ansiktet och den röda bilen på bordet.
-Vad gör du hjärtat?
-Blixten sjunger en underbar sång för Nasse.
-ehhh. Jaha.

Ibland ringer det i bäbisen telefon, som ingen annan kan se, då är det oftast gäddan och ibland Mårran. Då blir mamman riktigt förvirrad.

Bloggen är inte längre så hemlig

På söndag morgon sitter mamman med sin kaffekopp vid datorn. Lilla Myran ligger utslagen i hennes knä, belåtet sovandes med en droppe mjölk i ena mungipan. Bäbisen pusslar med pappan. Lugn i huset.

Mamman har fått ett mejl, inte ett av de vanliga. De vanliga är från någon traderakund som köpt en tröja, från mormorn som kanske hittat ett nytt recept eller från en okänd avsändare som tycker att mamman ska enlargen her penis eller köpa viagra online. Just denna söndagmorgon har hon även fått ett mejl från den rödhåriga seminarieledaren. Denna undrade hur man såg ut när man ätit sin moderkaka. Som ni säkert förstår blev mamman en aning överrumplad då denna blogg (såvitt mamman vet) läses av hennes tre väninnor, en skara fina påhejare från sajten www.sjalbarn.se och mormorn och morfarn. Mamman blev också lite orolig att seminarieledaren skulle känna sig ledsen, inte alla uppskattar mammans raljerande ton, och inte alla vet att om man ätit upp sin moderkaka får man automatiskt ett viss lugn omkring sig, man använder gärna henna för att färga håret, det är skonsammare mot miljön. Man är dessutom svår att åldersbestämma då alla örter man gjort avkok på och druckit upp gjort att man fått fin hy, och långt, vackert hår. Man gillar dessutom Gudrun Sjödens kläder. Sanning att säga är att mamman egentligen aldrig har träffat någon som ätit sin moderkaka, seminarieledaren icke undantagen visar det sig.

Inte nog med detta, seminarieledaren bestämmer sig för att skriva ut bloggen och visa den för mammans klasskamrater. Ni som inte minns, scrolla neråt så förstår ni att mannen i snickarbyxor inte var helt nöjd med mammans text.

Mamman, som ju är en ångestfylld liten person, skrev naturligtvis och försäkrade sig om att ingen hade blivit ledsen. Och nej, så verkade det inte (ja, förutom snickarbyxmannen då). Hon verkade till och med ganska nöjd med mamman och välkomnade henne tillbaka nästa termin.

Mamman kan inte låta bli att undra om snickarbyxorna nu är förpassade till långt in i garderoben.

Arga mamman

Mamman var mycket arg en dag och skällde på bäbisen. Egentligen tycker inte mamman om att skälla, hon har lite svaga nerver och känner sig lätt lite matt. Bättre fly än illa fäkta tänker mamman och stormar ut i köket ropandes; jag behöver en paus. Efter kommer bäbisen, hoppar upp i sin matstol och deklarerar att hon minsann också vill smaka på en liten paus.

Den sjuka mamma

Mamman fick mjölkstockning. Det är en mycket plågsam åkomma och mamman fick ligga i sängen hela dagen, med hög feber och ynkligt pipande. Pappan bjöd på cocacola och ojade sig och bäbisen och Myran fick amma hela dagen, cirka tusen gånger var. Vanliga dagar får bäbisen bara amma en gång, när hon ska sova.
Dagen efter var mamman botad. Bäbisen vaknade, kravlade över till mammans sida och sa sömndrucket, ja vill amma! Men du vet ju att du får amma på kvällen, när du ska sova, inte nu, svarar mamman. Men jag ska hjälpa dina bröst mamma, du är sjuuuuk.

I mammans mage

En dag skriker Myran mycket. Inne i bäbisens huvud tycker hon och trycker händerna för öronen. Jag tycker att Myran ska gå hem nu säger hon. Men Myran bor ju här hos oss nu menar mamman, var tänker du att Myrans hem är? Där, pekar på mammans mage, där bor Myran och nu får hon gå hem!

Moderskärleken

Att vara mamma till bäbisen är det bästa mamman vet. Bäbisen är en djup person med många små tankar och ideer. Bäbisen är bäst i världen på nästan allt, men sova och äta har aldrig varit hennes paradgrenar. Sedan den lilla Myran flyttade in vill bäbisen bara äta ärtor och glass och kanske pannkakor. Hon tänker bara sova om mamman och pappan också sover, och de ska ligga så nära att hon kan sträcka ut sin lilla tass och känna på dom.

Mamman har varit en snäll mamma nästan varje dag sedan bäbisen föddes, men att vara en fin mor åt två barn är lurigare. Bäbisen vill vara med mamman hela dagen, leka lera och läsa bok, bada med mamman som åskådare, sjunga en sång, se på en film med mamman. För att inte lilla Myran ska behöva ligga alldeles ensam har mamman henne i sjal. Där, tätt tryckt mot mammans bröst ligger den lilla och sover om dagarna. Hennes fjuniga hår blir blött och slickat som på en nytvättad katt, hennes kinder rosiga och hon andas så lätt. Att ha henne så nära gör mamman lugn och varm.

Myran är ännu så liten att hon liksom drunknar i sjalen och mamman ser inte hennes lilla ansikte så ofta. En dag tänker mamman att om man skulle lägga en massa bäbisar i en hög kanske hon inte skulle känna igen sin Myra, så lite uppmärksamhet som hon ägnat den lilla. När bäbisen hade somnat den kvällen satt mamman och stirrade på sin Myra i flera timmar för att pränta in minsta detalj. Och när hon satt där och räknade de ljusa ögonfransarna, mätte fingrar och tår och fötter (Myrans hand är lika lång som mammans tumme, hennes fot som en pekfinger) så kände hon den stora kärleken. En alldeles vanlig dag med mammaångest och tvätt och play doh blev istället dagen då mamman blev sådär vansinnigt tigerkär i sin unge. Sådär kär som hon innan bara varit i bäbisen. Så att man måste dansa en liten dans och yla lite, så kär att man vill låsa in dom små människorna och skydda dom från allt. Men också visa dom allt det vackra i världen. Sådär tokkär att man vill visa upp sina barn för alla, skrika på gatan, att dom här fina töserna är mina, dom har jag burit i min mage, dom har jag fött och ammat och pussat och kramat och gjort till de dom är. Skrika så att alla hör, att dom här barnen, dom är så innerligt, vansinnigt tokigt älskade som bara små ungar kan vara.

Bäbisen ritar

Pappa, Sanna och till höger Imse vimse spindel. Mamman är mycket stolt.

Bäbisen läser för trött liten Myra

Lilla familjen firar jul

Myrans första jul har firats, firandet inleddes med att maken köpte världens största julgran, en krasslig stackare som barrar så att den pedantiska fadern måste dammsuga flera gånger om dagen.

Bäbisen är nöjd med att den lilla familjen har jullov. Ingen får lämna huset, då gråter hon så det skvalar. Separationsångest diagnosticerar mamman och pussar lite extra.

Bäbisen tar hand om sin Myra och när hon inte kan, upptagen av små tekalas eller av att bygga en giraff av lego, vrålar hon till mamman att Myran behöver nåt. Den e lessen nu mamma, måsse amma. På mornarna ligger bäbisen på golvet bredvid Myrans babysitter och läser högt ur någon spännande bok. I början var det vem ska trösta knyttet, men Morran är så farlig att bäbisen grät när hon kom till den sidan. Varje gång. Så den boken ligger numera och väntar högst upp i bokhyllan.

På julafton kom ingen tomte, men gamla tanten var där och det var bäbisen nöjd med. Och moffa såklart. Drömskt tittar bäbisen på mamman och säger; moffa, min bästa vän i världen. Och mommo och pappa. Och tutten. Och du, mamma. Hon är diplomat, den lilla.

Bäbisen på bb

Bäbisen hade upprepat sitt mantra; jag vill inte ha nån bäbis, ungefär 26 gånger om dagen i flera veckor. När mamman vaknade på morgonen och hade värkar blev bäbisen mycket missnöjd och beklagade sig för sin far. Snart visade det sig att hon trodde att hon skulle behöva föda ett barn och när pappan lugnade henne så blev det bättre. En liten stund. Sen kom mormor och morfar, bara på besök sade man, men bäbisen är inte dum. Jag vill också åka till hukhuset vrålade den lilla. Jag vill vara med min mamma. Mamman skulle faktiskt föda en liten myra, så för en gångs skull fick bäbisen inte sin vilja fram, utan mamman och pappan satte sig i sin fina fårrd och åkte till mölndals bb.

Tre timmar efter inskrivning föddes liten Myra. Klockan sent på kvällen, kanske elva eller så, fick mamman och pappan komma till bb. Bäbisen och morfar skulle sova hemma i den stora dubbelsängen var det bestämt. Men lilla bäbisen var ledsen och ville till sin mamma så morfarn fick visa filmer och till slut somnade bäbisen i soffan, många timmar efter att morfarn hade velat sova.

Dagen efter kom barnläkaren, en muttrig typ som enväldigt bestämde att mamman minsann inte fick åka hem till sin bäbis, myran och hon skulle stanna på bb. Då grät mamman sorgset och en barnmorska med stort hjärta flyttade sängar och bäddade fint och bjöd bäbisen och pappan att sova över i rum tio med mamman och myran.

Den tidigare så skeptiska bäbisen rusade genom korridoren på bb, kastade av sig sina vinterkängor och slängde sig i den skrangliga sjukhussängen. Så tog hon ett stadigt tag om myrans handled och pussade henne på munnen så det smackade och sa; jag vill ha den bäbisen, den är söööt. Jag ässar henne mycket.

Klockan nio på lördagskvällen läste pappan Pettsonboken, han hann bara halva, sen sov hela den lilla familjen lyckliga tillsammans.

Liten Myra

Tvåspråkig

Bäbisen har förstått att mamman och pappan talar olika språk med henne. De leker nu en lek där mamman säger ett ord på svenska och sen frågar bäbisen; vad säger pappa? Alla djuren kan hon, det är svårare med det abstrakta. På natten ligger fnittrig, naken unge i mitten av den stora sängen. Hon kryper nära mamman och väser; mamma, du är min vän, jag äskar dig. Vad säger du till pappa då, frågar mamman? Då skriker ungen; Pappa, jag är naken!

Inredning?

Mamman och bäbisen dricker morgonkaffe. Bäbisen säger; mamma, det är inte musigt i mitt rum. Jag vill inte leka där. Mamman, något uttråkad, börjar genast planera myshörnor och soft belysning, blommor och filtar. Vad skulle du vilja ha i ditt rum så det blir mysigt då?, frågar hon. Bäbisen svarar genast, mamma!

Att vänta

På fredag är det meningen att Myran ska komma ut. Att vänta så intensivt på en liten människa är mycket påfrestande. Mamman är som en arg ballong, bäbisen deklarerar varje morgon att hon minsann inte vill ha nån bäbis och pappan är fnittrig. Minst två gånger om dagen ringer dessutom farmor och frågar om det har börjat ännu.

För att få tiden att gå har bäbisen, mamman och pappan bakat 74 frallor, städat lägenheten hundra gånger, rensat alla garderober och förråd, möblerat om, tvättat pyttesmå kläder och läst en bok om psykoprofylax från 70-talet.

Bäbisens vecka

Ramlade in i väggen i garaget, gick hål på läppen.

Åkte rutschkana på dagis och fick tejpa ögonbrynet hos distriktssköterskan, Den Onda enligt bäbisen.

Fick kräksjuka i mormors soffa och tvingades duscha.

Mamman fick kräksjuka och låg i soffan en hel dag och ville inte leka. Det var antagligen värst.

Bäbisen har lärt sig att om man kräks får man cocacola. Hon fejkar nu magsmärtor och låtsaskräks ganska ofta för att se om det bjuds på mer cola.

Städpappan

Bäbisens pappa är en snäll man som mamman är mycket nöjd med att hon har hittat. Han är inte så förtjust i människor i allmänhet, men mamman gillar han. Han gör sig aldrig till och gör inget för att vara andra till lags. Om han är snäll mot någon så är det för att han tycker om den människan, han har inga otäcka baktankar. Det är trevligt för mamman som ibland är lite paranoid.

Den här snälla pappan är också en hushållerska av högsta rang. Han städar och tvättar, dammar och putsar. Men nu är pappan sjuk. Han har fått dagisförkylning och måste ligga till sängs. Mamman måste därmed sköta helgstädningen. När mamman drar fram dammsugaren blir bäbisen jättearg och vrålar, nej mamma, den är pappas! Mamman borde kanske hjälpa till lite mer hemma.

Mammans sängdilemma

Mamman och pappan har en jättestor säng. Den fick dom i bröllopspresent av mormorn och morfarn. I den sängen har även bäbisen bott sedan tigermamman kom hem från bb. Så en dag fick mamman en idé. Såklart ska bäbisen ha en egen säng. Hon sparkas nämligen en del, och sover med fötterna på mammans huvudkudde och borrar gärna in sina små tånaglar i mamman. Så mamman och pappan letade på blocket och stämde sedan träff med en kvinna på en parkeringsplats, allt alá engelsk spionfilm. Där överlämnades en växasäng i furu. Denna fula skapelse slipades sen av mamman, målades och slipades igen. Till slut blev det en finfin säng åt bäbisen, med nya lakan, fluffiga kuddar och bäbisens gris.

Så inatt, när mamman läst tjugotvå sidor i boken om barnpsykologi och äntligen släckt lampan och ska somna. Ja då längtar hon efter bäbisen så det gör ont i magen. Den lilla ligger i sin säng, en halvmeter från mamman, men det känns som om hon vore flera mil bort. Mamman vill inte väcka bäbisen, då blir hon kanske ilsk och kissenödig. Och att bara tjuva henne ur sängen känns inte rätt, det kanske hämmar hennes utveckling till självständig individ. Nej, mamman får somna alldeles ensam.

Nästa gång hon vaknar är klockan fyra och en frusen liten flicka har krupit upp i mammans säng, stuckit in sina fötter under mammans nattlinne och tagit ett stadigt tag om hennes hår. Nu andas hon tungt och tryggt, med det lilla ansiktet tätt intill mammans.

Lilla, stora unge vad jag älskar dig!

Bäbisen är Saida

och Myran är en liten flicka. En jättesöt, tumsugande skrutta. Mamman är hopplöst förälskad.

Herr eller fröken Myra?

Imorgon ska mamman och pappan gå till en barsk farbror på en klinik i Vasastan för att få veta om Myran är en hon eller han. Det känns lite som fusk att få veta nu, men också som att en mysig hemlighet ska avslöjas.

Bäbisen är övertygad om att Myran är en flicka. Bäbis i magen har nippa, mamma, inte nopp. Bäbisens kompis har en snopp och när hon fick syn på den första gången försökte hon trösta sin vän. Han var ju vanskapt, det kunde ju vem som helst se.

Skolstart

Bäbisen är färdiginskolad och mamman och pappan har börjat skolan igen. Mamman läser nu andra terminen på lärarprogrammet. Ganska länge, och med början strax efter midsommar har mamman hetsat kursansvarig på pedagogen för att denne ska producera ett schema. Resultatlöst. Första dagen står där ingen man i femtioårsåldern utan en tjock liten tant som piper fram att hennes make, aka kursansvarig, ligger på intensiven då han gått i väggen och nästan dött av högt blodtryck. Mamman kände sig lite som en mördare. Tanten ska ta över kursen tills maken blir frisk. Tanten kan ingenting, men hon pratar för flera.

Mamman tilldelas en seminariegrupp. 17 personer och seminarieledaren Hjördis. Hjördis har långt rött hår, är sextio-nåt år och ser ut som en som tillagat och ätit sin moderkaka efter förlossningen. Hon pratar väldigt långsamt och är psykolog i botten. Såklart.

I gruppen finns fyra blonda tjugoåringar som vill veta vilka sidor som skall vara lästa tills på tisdag, tre kvinnor i huckle som vill ha texterna översatta, okänt till vilket språk. Vidare finns en dum kvinna från mammans första termin, mannen vars arm mamman mordiskt tänkte äta upp och en ung man i snickarbyxor. Arm-mannen säger tvärsäkert att den magre mannen i snickarbyxan ska gå omkring på dagis med snickarbyxor och stånd. När han kommer nära dom väser arm-mannen; pederast, pederast! i mammans öra.

Det verkar bli en trevlig termin.

Dagis fortsätter att uppta mammans tankar

När mamman hämtade bäbisen idag så hade den lilla varit i slagsmål. En stor pojke hade tagit hennes leksak och såna orättvisor är bäbisen inte van vid. Snyftande och ilsken satt bäbisen vid ett mycket litet bord och matade fröken Lasse med låtsas-tårta och drack låtsaskaffe ur en gul plastkopp. Mamman brydde hon sig inte om, kanske kände hon sig sviken av modern som inte genast kom till undsättning när det hettade till. Eller så är det bara roligare att leka med fröken än med mamman.

Efter att ha blivit lovad kattjakt och en smörgås med kanske lite sylt på gick bäbisen med på att gå med mamman hem. Medans den lilla gick på toaletten passade mamman på att fråga fröken hur dagen hade varit. Jo, hon hade varit och kissat många gånger, det är spännande på toaletten och där finns dessutom en tavla med bäbisens favorit på, Mumintrollet. Och till lunch hade bäbisen mest ätit ärtor. Det brukar vara det minst populära alternativet, men bäbisen hade hetsat de andra tvååringarna att äta i kapp så ärtorna hade tagit slut. Fröken var förvånad, men sa till mamman att han lite lömskt hade lyckats få dom att äta varsin köttbulle också. Han verkade nöjd och mamman var alldeles matt vid det här laget och längtade hem.

På vägen hem regnade det och det vet ju alla att katter inte gillar regn, men smörgås med sylt och te gjorde bäbisen glad igen.

Inskolning

I två veckor har mamman skolat in bäbisen på dagis nu. Det hade varit bra om inskolningen var lite längre tycker mamman, hon förväntas nu gå hem varje dag klockan nio och inte komma tillbaka förrän efter lunch och vila. Det är många timmar för en nervös mamma som längtar efter bäbisen redan i kapprummet.

Mamman är på tok för gravid för att rymmas i bäbisens fack, så den planen stöp direkt. Dessutom vilar inte bäbisen, hon är för stor för sånt trams.

När dom går till dagiset på morgonen händer det att ett särskilt fönster öppnas på andra våningen i ett hus på vägen. Ut ur det fönstret hissas en spann ner, en blå spann, innehållandes en stor katt. Det är promenadens höjdpunkt och bäbisen bubblar av lycka över att ha fått bevittna något så spännande.

Inne på dagiset tar dom lydigt av sig skor och jacka och hänger dessa på en krok som är märkt Sanna. För att vara mamman till lags tar bäbisen sedan på sig innetofflor med katter på. Sedan få mamman en puss, bara en. Hon har testat att få fler, men då blir den lilla arg och morrar åt mamman att hon ska gå.

Det är hårt att vara en dagismamma när man har ett svagt litet bomullshjärta som bankar.

Nya dagisvåndor

Snart ska bäbisen börja på dagis igen. Dagiset Morfar vill ibland spela golf eller åka till fjällen och det går ju faktiskt inte i längden, det får ju mamman faktiskt förstå. Så om kvällarna tänker mamman på om någon kommer vilja leka med bäbisen, om det finns snälla fröknar och om bäbisen ska vara glad där. I en liten, dramatisk påse i klädkammaren samlar mamman saker till dagis. Prickiga stövlar, ullstrumpor, en liten röd ryggsäck, två par blå långkalsonger och en extra tröja om det blir kallt. På lappen som mamman har fått hemskickad läser hon att barnet ska ha med sig napp och snutte. Bäbisen gillar inte sånt trams, hon har mamman till det. Kanske att mammor såhär i undantagsfall kunde följa med och ligga i facket under dagen och tas fram till middagsvilan?

Flera myror?

För att bäbisen ska vara förberedd har mamman börjat tala om Myran. Myran bor i mammas mage. Bäbisen ropar in i naveln uuuuut bäse, kom uuuuut! Myran kommer vilja amma och åka sjal och man kan inte leka så mycket med den i början. Bäbisen och Myra får dela på tuttarna, en var. Nu har det visat sig att bäbisen tror att det bor en Myra även i hennes mage och den kommer hon vara tvungen att amma och bära i sjal. När den lilla familjen satt och åt lunch berättade bäbisen bekymrat för mamman och pappan om sina tuttar och hur hon ska amma och ojade sig. Mamman och pappan förklarade att Myran bara finns i ett exemplar och att den bor i mammans mage. Det trodde inte bäbisen på.

Nya trauman

Eftersom det regnar oavbrutet och mamman faktiskt har en Myra i magen tänkte hon boa lite. Alltså städa och fixa och fluffa huset. Bäbisen hjälpte mamman att städa bland alla leksaker och gosedjur och filtar och mamman la i en tvätt. Efter en stund, när mamman kokar kaffe, hör hon ynklig gråt från badrummet. Framför tvättmaskinen sitter bäbisen och piper "ussen, ussen giiis, inte bada". Där inne for bäbisens rosa gris runt och bäbisen grät förtvivlat. Det värsta bäbisen vet är nämligen att bada och nu hade mamman utsatt hennes bästa vän för den hemska behandlingen.

Idealet

Mamman vill gärna vara smart och lite svår och ja tack, gärna allmänbildad. Hon vill kunna allt om litteraturen, uttala franska ord rätt och förklara kluriga begrepp.

Hon vill gärna vara en supermamma, en som alltid har kex (osötade, of kårrrs), spade och en extra tröja i vagnen. En som alltid skuttar käckt på lekplatsen och torkar och putsar och balanserar en take-away-latte utan att spilla på sitt barn. Väl hemma lagar supermamman mustiga grytor och väldoftande äpplepajer, hon bakar bullar och kokar varm choklad. Inte oboy.

Dessa ideal, målbilder i mammans liv är lite fåniga, men inte så som det som nu ska yppas.

Mamman vill vara tjusig. Smal, borderline mager. Med svallande, blankt hår, rak näsa och blunddockeögon. Den tjusiga mamman har alltid perfekta kläder, hon skulle aldrig nedlåta sig till att använda mammans rosa nattlinne med kaffefläckar och mysbyxor. Hon gör hårinpackningar och går på manikyr. Hon shoppar på NK. Den riktiga mamman har alltid bäbisen med sig och att gå på salong i det sällskapet skulle ge mamman hjärtsnörp istället för vackra naglar.

Den vackra mamman fikar säkert inte. Mamman och bäbisen fikar. Dom leker fina damer och mamman dricker latte och bäbisen äter mjölkskummet med en sked. Dom delar en bulle, om hon är snäll får mamman smaka. När bäbsen tröttnat slänger hon porslin i golvet så att mamman ska förstå att det är dags att gå.

Mamman har helt enkelt inte tid att vara tjusig. Så måste det vara.

karriären

Mamman har sommarlov. Det ger tid att fundera och det är inte bra för mamman. Ska hon verkligen bli dagisfröken? Mammans senaste praktikplats var en studie i skräck, långt från den barska damen som kallade mamman för kandidat. Outbildade, rökande, bittra kvinnor som skällde på barnen och inte hade en enda aktivitet på två veckor. En gång visade dom film, det var tydligen pedagogiskt. My little pony.

Kanske mammans privata dagis? Bara snälla barn med snälla föräldrar som alla tycker precis som mamman. Som alla ammar sina barn och har dom i sängen och älskar dom som mamman älskar bäbisen. Hur många såna mammor och pappor kan det finnas i Masthugget?

Bäbisens favorit

Ingen är som bäbisens morfar. Han kallas mosse och har tålamod som ingen annan, sjunger barnsånger på beställning och är väldigt rolig om man är två år.

Han är en bra hållaihanden-kompis på promenad.

Bäbisens identitetsproblem

Mormorn har skällt på mamman flera gånger och sagt att mamman måste sluta kalla bäbisen för just bäbisen, hon har faktiskt ett namn! Det vet mamman och hon använder det när bäbisen är stygg. Nu har bäbisen iallafall blivit medveten om sig själv och börjat tala om sig själv i tredje person. Först som Nanna, vilket ju är ganska likt Sanna. Mamman var nöjd och kände för ett ögonblick att hon hade vunnit över mormorn. Det gick snabbt över. Efter ettmellanspel då bäbisen kallade sig själv Bäsen tror hon nu att hon heter Nalle. Det var inte helt lätt att förstå varför men mamman är en detektiv av den gamla skolan. Det visade sig komma från "du" som bäbisen tyckte kändes mer som puh och kom osökt att tänka på nalle puh. Så nu tror hon att det är så hon heter. Nalle. Jaha.

Kattlängtan tar aldrig slut

Myran är inte den enda som fastnar på bild, min lilla Råtta är också värsta fotogenique och rättvist måste det ju vara.

Mamman och bäbisen skulle gå och handla idag. Mamman pratar halvt för sig själv, halvt med bäbisen. Vad tycker du vi ska handla, jag tänkte skinka, ost, bröd och jos. Å en tatt tycker bäbisen. Väl på Hemköp letar bäbisen bland hyllorna och hittar till slut Mjauuu kattmat med en stor katt på. Där mamma, där e tatten! Stackars bäbisen ville köpa katt på burk.

Misskötsel

Ja, mamman missköter bloggen. Men mamman skyller på ussen bäbis. Och en liten Myra som har flyttat in i magen. Den lilla Myran tycker att mamman ska sova hela tiden, och dricka starköl fast man inte får. Myran gör mamman lycklig och arg och ofokuserad, allt liksom samtidigt. Och det är inte bra, för mamman ska skriva hemtenta. Värdetomrummet som uppstått efter gemene mans urträde ur kyrkans trygga famn, hur kan det åtgärdas? Är det ens ett problem att mänskligheter är moraliskt förtappad?

Här är min Myra iaf, första bilden

Ny praktik och bäbiskris

-Ja, hallå, det här är din praktikplatsplacerare! Jag vet en mysig skogsväg till Guldheden, du går liksom genom passagen vid Sveaplan, bakom husen, genom skogen och uppför en brant asfalterad backe. Vips är du där!
-Jaha, det låter otäckt och som om det skulle kunna finnas läskiga gubbar och arga hundar där. Jaha, du har ingen annan plats. Tack då, då ses vi i Guldheden.

Bäbisen har en kris. Hon gråter och vill hålla handen. Hjärtskärande kryper hon nära mamman och säger med pipröst "ussen, mamma, ussen". Det betyder ledsen och mamman vill bara gråta. Det gör hon såklart inte, hon bjuder bäbisen på te i pyttesmå prickiga koppar, hon visar Nallefilmen tvåtusen gånger, lagar thaimat som bäbisen älskar, låter sig kammas trots att mamman nästan blir skallig av behandlingen, hon pussar och masserar och gosar och ammar både bäbisen och bäbisens Gris precis så ofta som bäbisen befaller.

Måtte hon bli glad snart igen.

Den nya kursen

Mamman läser nu en kurs på samhällsvetenskapliga institutionen. Där har hon en seminarieledare som ser lite ut som en varg och alla har sjalar. Varje dag måste mamman diskutera viktiga frågor i en liten grupp studenter. En dag var temat Litteraturkanon, den lilla gruppen skulle komma med förslag på fem av de mest framstående 1900-talsförfattarna. Mamman, som har läst litteraturvetenskap, ville inte verka besserwissrig utan lät de andra tala. Det skulle hon inte ha gjort. På listan den lilla gruppen lämnade in stod Guillou och Liza Marklund.

En morgon satt mamman i aulan och kände sig sugen på att äta upp bänkgrannens arm. Den redan digra listan på mammans knasigheter och sjukdomar har numera utökats med kannibalism.

Andra veckan

Mamman skulle göra ett eget moment på praktiken. Hon samlade ihop fem it-pappor och gav dom trolldeg. En pappa var speciellt framgångsrik, han knådade ihop en krokodil och en myrslok, men när han tittade bort åt hans dotter upp konstverken. Den barska damen var förtjust och klappade i händerna och tog kort.

Barska damen kallar mamman för kandidaten och menar att mamman är på askultation. Mamman tycker att det känns 50-tal och oroar sig för vad tanten kan vilja bli kallad. Madam? Fröken? Den lärda?

På torsdag kommer en grupp bebisar och deras mammor, då ska mamman leda ett moment igen. Hon ska pyssla nåt, kanske fotavtryck i trolldeg?

Torsdagen är mamman sista dag, sen ska hon tillbaka till universitetets trygga värld, där kaffet visserligen är äckligt men där mamman känner sig hemma. Mamman som är rädd för nästan allt har aldrig varit rädd för universitetet. Det är ett bra lugn där. Kunskapen sitter liksom i väggarna, även på nya pedagogen. Där luktar inte nybygge, bara böcker.

Mamman gör VFU

Mamman gör praktik. I tio dagar ska hon vara på öppna förskolan. Föreståndaren är en något barsk dam med grått hår. Första dagen var mamman mycket entusiastisk. Hon gjorde semlor, diskade och städade lite, pratade med 22 mammor och letade som en hök efter fina små möten barnen emellan. Hon byggde lego och åt låtsasmåltider, intervjuade små barn och förhörde sig om föräldrarnas åsikter om öppna förskolan. Efter ungefär 43 minuter hade mamman migrän och kände sig svag och lite utbränd. I personalrummet stod en soffa, där fick mamman ligga och vila sig lite. Mamman är som vanligt strålande.

Den nya karriären fortsätter

Nu när mamman ska bli förskollärare undersöker hon yrket. En väninna till mamman jobbar på en förskola, där finns inte en enda pedagog men väl en skamvrå i tamburen. I mammans klass finns flera kvinnor som gnäggar när dom talar och glädjs åt att det finns bilder i kurslitteraturen. Referensramarna är ofta; min lillasyster säger att och; när jag hade prao på dagis i högstadiet..

Mamman lider av bacillskräck. Barn har otäcka baciller överallt, i varje lerig ficka finns miljoners triljoners läskiga sjukdomsspridande celler, i deras hår hoppar löss och deras händer är en orgie i smuts och gammal sjukdom. Barn är alltid sjuka på förskolan, deras föräldrar vill inte vabba. Eller så blir dom supersjuka utan förvarning, innan man hinner hämta vare sig munskydd eller handsprit. Kräks liksom plötsligt rätt ut, gärna i riktning mamman. Kräksjukefobi är kanske inte en god förutsättning för ett långt och lyckligt liv på dagis? Att mamman inte tänkte på det innan.

Mammans nya karriär

Mamman läser på lärarprogrammet. Egentligen är ju mamman sjukpensionär men det är ett ganksa ledsamt liv att leva och en något trist etikett att bära vid så unga år så mamman och mormodern har tagit saken i egna händer och tillsammmans format Rehab Mamman.

Bäbisen får hänga med mormor eller morfar medan mamman besöker lagom många föreläsningar på pedagogen.

Mamman har tilldelats en seminariegrupp som leds av två extremt pratglada kulturdamer i femtioårsåldern. Ibland vill damerna leka bollekar och prata om känslor och kanske dansa lite. Då vill mamman helst gå hem.

En dag talade kulturtanterna om hemtentamen. Ett stycke ur en sådan, skriven föregående termin, förevisades och sågades. Mamman hoppas vid gud att det inte är hennes tenta som blir nästa termins dåliga exempel.